Japp, så lyckades jag alltså släpa min morgontrötta kropp till Anundshög imorse för att möta upp Freddy för ett långt distanspass.
Skenet kan bedra, jag är alls inte så pigg som jag ser ut att vara på bilden. Men det faktum att faktiskt hann peta i mig en kopp kaffe innan gjorde iallafall att det kändes bättre.
När Freddy och jag körde senaste ihop (förra sommaren) så bjöd moder natur upp till findans med oss och bjöd störtregn och hagel så vi visste att det fanns en möjlighet att det skulle kunna bli så denna gång också. Med facit i hand så klarade vi oss undan, himlen öppnade sig minuten efter jag kom hem dock, maxtajmat.
Planen var ut mot Heby, hem via Sala, Sätrabrunn och Skultuna, delvis helt nya vägar för mig. Riktigt fina vägar skulle det visa sig och med klockrent sällskap gick det lixxom riktigt fint. Lugn och fin fart vilket snittpulsen indikerade, hel perfekt för mig inför träningslägret, visst sätter närmare 5 h på cykeln sina spår ändå oavsett fart det ska vi inte sticka under stolen med.
Som ni kan se på bilden så gör solen ett tappert försök att visa sig, den lyckades tids nog och vi kunde fimpa armvärmarna.
Det sjuka med att komma iväg så tidigt var tidsuppfattningen, när vi kört 2,5 h var jag övertygad om att klockan var lunch men den var bara frukostdags för dom flesta semesterfirare, extremt skönt egentligen.
Freddy forcerar på dom fina vägarna i Uppland, utomförträffligt träningssällis, alltid skoj!
Väl hemma så var det lixxom lunch och en hel eftermiddag med målarambitioner som grusades av regn, så det blev cykeltvagning och film istället… Inte kattskit det heller. Hela passet kan beskådas här.
SWYZAK 