Tacksam imorse för vintertiden som gjorde att jag fick sova lite extra, det behövdes eftersom det blev sent efter den eminenta cykelfesten som Katja rev av igår kväll. Jag vet såklart att jag inte kommer uppskatta vintertidsomställningen speciellt länge då den kommer innebära att all vardagsträning kommer ske i mörker, föga upphetsande. Nåväl, jag var inte bakfull när jag vaknade iallafall, bara lite lätt seg så jag frukostade mig, plockade lite hemma, soffade mig lite innan jag strax innan 10.00 gav mig ut på distansrepa med CX-hojjen. Det var länge sedan jag hade en rejsfri helg när jag inte hade barnen så planen var väl att få ihop en 3 timmar åtminstone, farten rätt ovidkommande. Rullade ut mot Hallsta och vek in på en fin grusväg i skogen som jag under mina löparår sprungit några gånger, riktigt trevlig vägsnutt. Kom ut på Olbergavägen mot Surahammar, väl i Surahammar hade det nästan gått 90 minuter och jag tryckte min matsäck (en Mars). Sparade en ynka snutt som jag inte fick loss, ansåg den som skräp och tryckte ned den i bakfickan, vi kommer få anledning att komma tillbaka till den senare.
Fortsatte mot Ramnäs och nu hade solen börjat kika fram och det är en smula lyxigt att kunna träna barbent i slutet av oktober, men jag klagar inte, hellre så än minusgrader och snö. I Ramnäs körde jag ett varv på Sista Chansen-banan bara för att, revansch att utkräva där nästa år! Sedan plockade jag Fläckebovägen som är riktigt fin grusväg som jag aldrig kört såklart.
Man kan lixxom inte klaga på att köra på så här fina vägar, inte en bil på evigheter.
När jag kom ut på Svanåvägen så var den grovt uppgrävd och såklart fylld med sprängsten, så det blev en del knatande med cykeln. Här vände jag även upp i motvinden och kände att energin sinade rejält, kom då på den där bortglömda snutten med Mars i bakfickan, mumsade glupskt i mig den och såg till att inte en smula fick på till spillo, blev lite piggare och kunde skarva på med ännu en fin grusväg mellan Svanå och Haraker. Nu stundade sedan bara evighetsmotvinden från Haraker och hem via Skultuna. Nu började jag ärligt sikta pizzor och godispåsar i dikeskanten, bonken var sååå i antågande, kunde dock hålla den stången och kom hem med nästan 102 km på kontot och klart över 3 timmar, närmare 4 timmar faktiskt.
Ser man ut så här efter 4 timmar på CX-hojjen vet man att det varit en bra dag.
På det hela ett bra pass med riktigt fina vägar, det märks att man inte kört distans så på ett tag. Men samtidigt indikerar pulskurvan riktigt bra form, trots att det blev lite slitigt bitvis så är snittpulsen låg och fin, så om jag får komma med bra i starten i Karlstad ska det nog kunna gå hyfsat bra…
Nu soffar vi sedan sover, imorgon the usual pendlingsträningen.
SWYZAK 