Jag har som sagt knappt petat på landsvägscykeln efter Anundsloppet. CX-Cupen var på många vis ett välbehövligt fokusflyttande utöver det faktum att det var så sinnessjukt kul och givet är det står högt i prio att köra bra där nästa år. Men i och med att den tagit slut har jag för första gång på väldigt länge börjat längta och sukta efter landsvägssäsongen och det faktum att vi i VCK förhoppningsvis placerar ett starkt lag i seniorcupen nästa år. Det känns riktigt gott att få det suget när vi går in i den mentalt tyngsta perioden som cyklist: ständigt mörker (utom helgerna), snöiga vägar och styrketräning. Men med det suget känns det helt plötsligt inte så långt till vi står på startlinjen på Östgötaloppet i april.