Kalenderlucka 14 – Gävle Halvmarathon 2011

Skärmavbild 2014-12-14 kl. 07.59.49

Ska väl nämna att loppet tjänade som Veteran-SM och jag klassades in som veteran och fick en fin lapp som det stod M35 på ryggen, nu var inte detta avgörande för mitt val att springa i Gävle, jag ville ha en halvmara i ryggen innan Stockholm, att det var Veteran-SM blev lixxom en bonus.

Aja, starten gick och jag var tämligen osäker på var jag stod och vacklade lite i självförtroende innan loppet och lät därför efter dryga kilometern loppets utmålade favoriter enligt Gefle Dagblad den evigt trevlige Anders Dahl och Hemlingbys Jonas Holmberg glida ifrån. Klubbisen Huruy drog också ifrån mig och Kongahällas Anders Soovik som nu bildade grupp. Farten låg inledningsvis på 3:23-3:25 och det kändes ok, sedan kom dom sedvanliga 90 graders knixarna på banan och farten drogs ned en del. Fortsatt kändes det bra och jag låg tätt bakom Soovik hela vägen och så hade vi Huruy inom räckhåll och vid dryga 8-9 km var vi ikapp honom. Min plan och känsla var hela tiden att jag skulle kunna vinna på mina motståndare i den långa uppförsbacken mot varvning, dessvärre var det jag som började sladda just där. Och in mot varvningen var jag ett par meter bakom Huruy och Soovik (som oxå som jag hade en M35 lapp på sin rygg) och det kändes tungt. Trösten var dock att 10 km genomlöptes på 34:57 vilket jag knappt mäktade med i flopploppet på Premiärmilen.

Varvning och tungt att hålla ryggen på Soovik och Huruy…

Aja, gnetade på medans ”repet” tänjdes mellan mig och Huruy och Soovik. På nå´t skumt vis kom jag ikapp och ett tag kändes det just då som vi alla taktiklöpte och väntade på att någon skulle agera vilket gjorde att farten sänktes. Jag tog tag i saken tämligen snabbt och fick snart Huruy framför mig och snart gled även Soovik förbi och i den lätta utförslöpan längs Boulognerskogen fick dom 10-talet meter och det kändes som jag var den svagare. I det läget kändes det fokus snabbt hamnade på att inte falla igenom helt och försvara en 5:e plats i loppet och en silverpeng i SM-klassen. Men i den lilla uppförsknixen efter loppet mest orytmiska kurva var jag plötsligt uppe i rygg på Huruy och Soovik igen. Nu hade vi även jävligt nära upp till Anders Dahl som såg ut att ha tungt, det kändes även som vi plockade på Jonas Holmberg. Nu vid 18 km drog jag och Huruy gemensamt upp farten och Soovik tappade där nå´nstans och vi passerade även Anders Dahl. Nå´nstans i vid 19,5 km fick Huruy problem att följa, förmodligen pliktade han för sin heroiska soloplogning på första varvet. Jag ångade på för allt jag hade kvar uppför backen och vek av in mot stadion, leddes fel en gång på vägen in på arenan och fick u-svänga. Turligt nog hade jag tillräcklig lucka bakåt för att inte tappa mer än tid på det hela, sprang mot mål in som 2:a i loppet på 1.14:33 och skördade ett SM-guld i M35-klassen. Glömde nämna att hela andra varvet präglades av att pollenskiten skapade vansinnigt med slem i halsen så jag fick springa och hosta rent halsen titt som oftast, klart störande såklart. Fick en rejäl hostattack direkt efter målgång också, inte jätteroligt såklart… men, men.

Mot målet, bara dom sista stegen kvar…

Trodde inte att jag innan skulle vara nöjd med 1.14:33 men tiden kändes lite ovidkommande. Tar med mig hur jag kunde avslutada loppet ändå och ta mig samman och ändå gå ”vinnande” ur den svackan jag ändå bitvis hade på andra varvet.

Roligt att även ha jordens bästa hejjarklack (läs barnen) på plats också, stärker alltid att höra Melkers ihärdiga ”Heja Pappa, heja Pappa!”. Att det sedan var lite klurigare att förklara hur det var med det där VSM-guldet är en annan sak…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s