Årets bästa söndagsdistans

Dagen började väl bra när man fick lyxa till det med sovmorgon för ovanlighetens skull, detta innebar iofs inte att att jag var ute på cykeln direkt sent. Rullade iväg från hemmets varma vrå vid niotiden för liten ”förskarv” innan jag skulle möta upp resterande distanssugna på Djäkneberget en timme senare. Kunde konstatera att det blåste lite småsuligt men även att det började spricka upp så smått, föga anade jag att det skulle bli så fint som det blev. På Berget scoopade jag upp några till och vi rullade ut mot Enköping, Gran Canaria-toppade Ubbebanan kändes stark idag så jag är rätt nöjd att han vek av och fick ställa skåp med övriga som valde att vika av mot Orresta.
10994852_10153073448363913_1821242546_n
Glad eller förskräckt? Förmodligen det förstnämnda, finväder som ni ser. Foto: Ubbebanan

Vi som rullade vidare mot Enköping i solskenet och motvinden blev Super-Eva, Tempo-Jenny och Norbergs-Gunnar ett världsklass sällskap med andra ord. Väl i Enköping tog vi beslutet att köra samma väg tillbaka då vi ville undvika vägar som kunde vara suligt isiga, onödigt försiktigt skulle det visa sig sedan. Nu gjorde det inte så mycket eftersom vi fick en god och skjutsig medvind i ryggen, det i kombo med en sol som värmde gjorde att vårkänslan var komplett. En ovan känsla att vara uppe i över 30 km/h under lite längre perioder, det kan inte ha hänt sedan jag parkerade LVG-hojjen efter Anundsloppet i september. Grymt helt enkelt!

Vi vek sedan av lite mindre vägar och dom var isfri och fina så vår oro var helt grundlös, vinkade adjö till mitt sällskap vid Anundshög, då med 3 h 50 min på tripmätaren då hade jag inte ätit ett smack och bara druckit lite lätt smaksatt vatten och kroppen funkade helt lysande ändå. Sejfade ändå för min sista skarv med lite energi i systemet och snurrade sedan runt Hökåsen och Tillberga ett varv innan jag styrde hemåt. Väl hemma kände jag mig ändå inte helt förstörd med 4 h 27 min på tripmätaren och 104 km som ni kan studera noggrannare här om ni vill det.
Skärmavbild 2015-02-15 kl. 19.32.04
Det blev helt klart årets bästa distanspass, givetvis mycket beroende på det fantastiska vädret och det faktum att man fick rulla lite snabb asfalt, men känslan i kroppen bidrar också såklart en hel del…

Toppade dagen med årsmöte med VCK och kanelbulle-buffé vilket var klart befogat just då… Nu är vi redo för en ny tränings- och arbetsvecka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s