Söndagsdistansen till Norbergslandet

Gokväll på er, nu ligger jag ikullvickad i soffan igen, man skulle kunna tro att jag inte gör annat, men det är ju inte riktigt sant! Idag har jag till exempel tränat också och som vi gjorde det sedan. Vi hade ju sedan rätt länge spikat att vi skulle göra årets första distanspass till Norberg, det är en sån här underbar runda som brukar återkomma några gånger per år. Det jag gillar med den förutom att man såklart får fylla på depåerna på Elsa Anderssons när man väl kommit upp dit är att det bjuder en del kupering när man väl lämnat Virsbo bakom sig.

Vi blev nog 10-12 cyklister idag som ville uppleva den här sensationen, en dag som denna skulle ingen farttrissning i gruppen premieras då vi var slitna från intervaller igår. Sprätt (rejs) i Norbergs målbacke är dock ett stående inslag i en sån här runda, men det vet ju alla. Till en början var solen lite snål mot oss och det var lite kylslaget, men det där ordnade ju upp sig till sist och det blev ju jättefint! Benen var väl ändå helt okej för egen del! Men det var ändå rätt skönt att disciplin applicerades i gruppen.

Skärmavbild 2015-03-15 kl. 18.56.53
Finväder och 16-mila pass är väl ett för bra sätt att tillbringa en söndag!

Till sist kom vi så till Norbergs målbacke (Melingsbackarna), det är egentligen en stigning i tre etapper med några 8-9% ramper och sedan lättare motlut och ett medlut mitt i… Med andra ord går det att köra hyfsat snabbt, men också fullt möjligt att spränga sig helt! Snabbt blev det jag, Contis, AK och Lette-Roberts i tät, jag fyrade den första attacken i en av ”ramperna” fick ingen lucka direkt och var tvungen att slå av för att inte ställa av mig själv… Gled in på Contis hjul och sedan bar det av, tyckte jag kunde svara på hans fart hela vägen till Lette-Roberts spurtade 100-talet meter från toppen, då kunde varken jag eller Contis svara hela vägen. Det kändes baske mig rätt bra, min näst snabbast färd uppför den där backen, jämför jag med den gången förra året jag verkligen körde på uppför den så kändes det så mycket bättre idag och det gick såklart snabbare… Förra året grävde jag och led som ett djur, i år kändes det kontrollerat och gick snabbare! Intalar mig att formen såhär tidigt är klart bättre än den var förra året…

Aja, efter en urblåsning av benen får man såklart fika, det gjorde vi med bravur innan vi hojjade hemåt, lyckades med konststycket att slå av min Garmin så jag fick passet uppdelat i två, ett före fikat och ett efter… Obra! Kände mig hyfsat stark hela vägen hem ändå, till sist blev det 161 km och c:a 5 h 41 minuter, riktigt bra distanspass med andra ord.
Skärmavbild 2015-03-15 kl. 18.57.29
Fyllde sedan på med spaghetti och sojafärs och kollade Tirreno Adriatico, det blev ju en trist avslutning på den etappen… Shit!

Nu har jag fyllt kylen inför barnens ankomst imorgon, stänger en riktigt tung träningsvecka på 18 timmar, 50 mil cykel och ett styrkepass. Nu ska kroppen absorbera lite grand innan den ska torteras med trainerintervaller… Men först ska jag soffträna, stenhårt!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s