Min Vätternrunda med team Skoda

Vill bara börja med att rikta ett stort tack till folksen bakom Team Skoda Cycling för att jag fick chansen/möjligheten att cykla runt sjön med ett sånt kanongäng med cyklister/människor. Såklart vill jag även tacka alla dom som var med i teamet igår, starka cyklister och ännu starkare personligheter, ännu viktigare. Tack till er alla för att ni gjorde den här helgen oförglömlig… Men nu till själva lidandet runt sjön.

När vi stod i startfållan strax innan 13.12 igår var det en fantastisk känsla att vrida huvudet bakåt och se gänget alla i Team Skodas snygga dräkt, ganska mäktigt. Något som också var mäktigt var vädret, sol och en bra bit över 20 grader, inget vi blivit bortskämda med den här våren/försommaren direkt. Vi rullade ur Motala i sansad fart innan vi gick upp i marschfart ned mot Jönköping, per omgående visade det sig att resan ned skulle kunna bli lite kämpig. En sida-/motvind hela vägen ned och på dom öppna fälten mot Ödeshög var det bitvis slitsamt, lite för slitsamt egentligen. Jag hade ärligt tvivel på om jag skulle orka 250 km till, i efterhand har jag hört att många upplevde samma sak där. Räddningen blev väl lite mer skog, lä och för egen del lite stigningar. Eftersom farten gick ner där och jag har lätt för dom så var det rena återhämtningen på dessa. Jag kände dock att jag kunde vara med och bidra och ville gärna göra detta så länge jag kunde.
Skärmavbild 2015-06-14 kl. 17.36.51
Gänget rullar på, bra vackert måste jag säga. Undertecknad sitter tredje hjul i yttre ledet.

Tycker ändå det känns sansat i benen när vi efter 11-12 mil når Jönköping, den värsta segheten har släppt eller så har jag dämpat den med en av hundra gels denna dag. I Jönköping börjar även en tjejklunga från Sub XX som vi haft på släp på vägen ner gå runt i rotationen, av någon outgrundlig anledning börjar farten trissas då. Detta sker inne i Jönköping med allt gatumöblemang, bilar och inte minst motvind. Det svider i benen men jag tvingar mig att gå med runt i tron att det ska bli medvind på vägen ”upp”. Depån i Bankeryd med nya flaskor, gels och vingummin ger en chans till omstart som det känns. Jag hoppas på vingummieffekt och får det fast motsatt vad jag hoppats på.

När vi rullar iväg igen så tappar vi omgående ett antal cyklister (som dessvärre blir indragna i en stor klungvurpa senare) och jag känner direkt att det inte känns bra, jag väljer att kalla den här biten mellan 12-18 mil för min 40-årskris. Går bak och lägger mig i svansen för att återhämta mig, i efterhand kan jag konstatera att tillvaron där inte direkt är återhämtande. Ena sekunden 400W och andra sekunden broms, klart energikrävande cykling det också. Jag törs dock inte gå fram och bidra i rädsla att knäcka mig helt. I det här krisande skedet är vi bara 8 personer som går runt därframme. Jag hittar dock benen igen och kan gå fram och bidra igen en bit efter Hjo och det känns hyfsat faktiskt.

Vi ska sedan göra ett kortare depåstopp vid 225 km och det passar bra eftersom jag drabbas av ännu en kris och gruppen har blandats med en gigantisk pytt-i-panna av cyklister men när vi når depån är den stängd. Krisen är stor inledningsvis, men jag tröstar mig med att jag ändå är en av dom som har vätska kvar, klämmer ännu en gel och går med i rotationen igen. Nu börjar både jag och alla se slutet, ett snabbt stopp för vätska vid Hammarsundet och sedan är det full gas. Nu gäller inte längre det vi snackat om att hålla igen uppför, farten är konstant hög. När vi sedan kommer in på dom mindre vägarna så trissas den som om det vore en klubbträning fast snabbare. Jag orkar fortfarande ta mina förningar även om benen behagar att hinta om att dom skulle kunna krampa vilken dag som helst. Dom sista 10 km är obehagligt långa på grund av att det går så fort och att jag är duktigt krispig nu. När vi kommer in i Motala bara längtar jag efter att farten ska slås av för en stilfull målgång som grupp.
Skärmavbild 2015-06-14 kl. 17.37.11
Runt Ödeshög, sitter på tredje hjul på bilden.

Vi rullar över mållinjen på 7:45, helt galet. Hela dagen har varit galen. Jag hade aldrig trott att jag skulle vara euforisk över att ha kört VR eftersom det som sagt inte i mina ögon är ett måste för att klassas som cyklist i Sverige. Ändå reagerar jag kraftigt på målgången, känslan av att vi gjort det tillsammans är stark. Och givet känslan jag hade alldeles för tidigt är jag nöjd att jag kunde samla mig och kunna avsluta bra.

Annonser

3 reaktioner på ”Min Vätternrunda med team Skoda

  1. Ping: På frukostbordet i Stockholm! | swyzak

  2. Ping: LVG-säsongen 2015 – the sammanfattning | swyzak

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s