Reprisblogg….

Under min första höst som cyklist 2012 fick jag för mig att hälsa på Laser och alla vänner från löpningen i Stockholm. Givetvis cyklade jag dit, spännande. Det här var under tiden jag bloggade för mitt jobb så här får ni den igen.

Publicerad 2012-09-23 19:44

En riktig veckovända på veckoända

Efter att grannen nyss knackat på och upplyst mig om att jag lämnat nycklarna i dörren och sedan låst så insåg jag att jag var ganska sliten i kroppen efter helgen och helgens träning.

En helg som blev sådär episk som jag ville att den skulle bli, det hela började med ett litet nätt träningspass från Västerås till Bosön på Lidingöööön… En nätt sträcka av 138 km blev det, hade helt lysande ben på fredagseftermiddagen och när jag nådde Järfälla hade det gått riktigt fort. Kunde bara konstatera att så fort jag passerat Enköping så började terrängen bölja klart mer än den gör runtom Västerås, långa sega slakmotor och backar om vartannat. Men den här dagen gjorde det inte ett dyft, benen och kroppen var bäst helt enkelt! Innan jag lämnade Västerås hade jag studerat kartor för en lämplig cykelväg genom Sthlms ytterområden. Hade ett någorlunda hum om hur jag skulle ta mig fram och lämnade resten till improvisation. Hade en önskan om att komma via Kista och vips hittade jag skyltar det stod Kista på. Perfekt dom följer vi! Problemet var att rätt som det var slutade dom dyka upp och jag irrade runt, med en vag aning om var jag var men inte hur jag skulle ta mig dit jag ville. Ringde då Coach Lamas callcenter och efter åtskilliga samtal befann jag mig vid Valhallavägen. Skönt, ty därifrån hittar jag till 200%! Nu hade jag varit ute i runt 4,5 timmar med dom senaste 1,5 irrandes i Sthlm och vid ett rödljus stannar en annan cyklist och pratar i telefon om att beställa pizza. Väl, där börjar jag känna efter och det är inte så mycket kräm kvar i mina batterier, ned i bocken så fort jag kommit över Lidingöbron och pressar på upp till Bosön. Gör mig inkvarterad hos Laser och duschar tillbaka mina frusna tår, stressdricker en öl och glider upp till middagsbuffén på restaurangen. Där ansluter Olle Walleräng, David Nilsson och vi bänkar oss med Mattias Sunneborn som till Davids fasa dementerar en ”urban legend”… Vissa saker ska man inte fråga dom ska få förbli skrönor.

Blir en kväll med häng och snack om löpning, träning och livet i allmänhet, riktigt najs…

Lördagen bjuder suligt dåligt väder och eftersom jag inte vill cykla vilse i Sthlms innerstad förlägger jag mitt pass till Lidingö. Laser visar en bra rutt som jag kör fram och tillbaka tre gånger och ger 38 km, böljande minst sagt och inledande med en 700 meter lång seg jefla backe. Det är sällan hemmavid man får slänga ned kedjan på lilla kakan, här var det nödvändigt för att jag inte skulle bryta mig upp på slutet. Aja, ett bra pass körde hyggligt hårt emellanåt, långt ifrån flat out effort men rätt ok tryck på pedalerna. Sedan var det dags att insupa löpstämning på Svedalas finaste friidrottsarena: Stockholms Stadion och ALJ-Open… Kul att träffa och prata med så många bekantskaper jag har sedan löpningen och att få se ett riktigt bra lopp dessutom.

Efter att sedan att ha pressat barfotalöpande Coach Lamas att snabba sig att duscha så blev det pizza och garv och filosoferande på Vapiano med just Coach Lamas, Laser och Jesper… Eftersom jag inte skulle träna något mer kunde jag unna mig en öl till den svingoda pizzan. Medans Laser och David körde crosstrainer så låg jag och slappade i Laser lägenhet, insåg väl att jag missat något när Laser kom tillbaka och sa att dom bastat och druckit folköl… fan! Nåväl inget som det går att råda bot på vi hastade vidare till Alf och hans flickväns lägenhet på Gärdet för sen gourmetmiddag, godis, öl och gott häng… Jag kalkylerade att jag behövde energi till dagens hemfärd och slog på stort med två Billys Panpizza och en godispåse, det borde hålla till Bålsta åtminstone? Det var ett gott filosoferande hela kvällen och klockan hade passerat tolvslaget innan vi vandrade mot tuben.

Jag utlovade ett episkt inlägg om helgen, men inser nu att det inte blir nå´n litterär succé den här gången heller utan det blir precis som jag befarade… Aja, ni får ta det för vad det är.

Att sedan Laser rev av Kent´s masterpiece ”Mannen i den vita hatten” på gitarr innan vi kvartade in var lixxom toppningen på en svingo dag!

Idag då, hemfärd eller träningspass hemåt väljer jag att kalla det. Gick upp tidigt för att komma iväg och hem i bra tid. Rullade iväg med ett bättre plan för utfärden, allt gick lysande innan jag ånyo började köra efter dom där fördömda Kistaskyltarna. Hamnade på en grusväg som slutade i sprängsten och en bro där jag fick bära cykeln över en stor trafikled. Men nu var jag iallafall i Kista, snurrade lite där fram och åter men vips så hittade jag en svinbra väg ut ur staden. Eufori över att veta att jag var på rätt spår. Inte så euforiskt dock att direkt jag vek av Lidingöbron så märkte jag att vinden skulle piska mig i ansiktet hela vägen hem, en psykisk käftsmäll. Att benen dessutom inte var så bra gjorde inte saken lättare. Många var gångerna jag var nere på lilla kakan och körde i motvinden… Klättringarna framstod nu som värsta bergsetapperna, i kombo med blåsten och sällan har väl Enköpning varit en så efterlängtad ort att komma till, väl därifrån lyfte minnan sinnen något och det gick helt okej fram till sista milen som präglades av motvind deluxe och en slitenhet utan dess like. Aja, kom hem och hade en grym helg där jag fick återse gamla vänner och även lära känna nya… gott!

Tack Laser för enorm gästfrihet och inspirerad av dig så lyssnar jag nu på Master of Puppets skivan med Metallica.

Imorgon möte med VCK´s tävlingsgrupp inför 2013, känns spännande. Logistikcykling också på lätta växlar ska det även bli…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s