RR Svanesunds veteranlinje H40

Skärmavbild 2015-08-31 kl. 09.10.07
Spoileralert, men det här blir en sån där tråkig rejsrapport som vanligt. Jag kommer inte gå in närmare på att The Blanksters tempohoj flög av hans bil på väg till Västerås och att vi hade en episk runda på Orust på lördagen och hur jag kan förstå att det kallas Bästkusten (rätt vackert och kuperat var det). Jag kommer inte heller gå in på hur socialt roligt det är att åka på cykeltävling. Vill ni läsa om sånt får ni läsa nå´n annan blogg, jag kommer bara rapportera torrt och tråkigt med watt-data och sånt om hur jag blev 25:a av 30 startande gubbar i H40 på veteranlinjet i Svanesund. Enjoy!

Svanesund bjöd upp till gubbdans på cykel på en av dom roligaste linjebanorna jag har haft äran att åka. Kuperad nästan hela tiden, små fina knäppor, en lång backe om 1,1 km med 4,7% snittlutning, snabb utförskörning, kantvindspartier och kurvor – upplagt för findans med andra ord. Kände mig lugn och harmonisk när vi rullade iväg ihop med H30 och H50 gubbarna, vilket gav ett startfält om totalt 50 cyklister lite drygt. Per omgående kände jag det jag befarade – att min krasch i Sunne skulle spela emot mig mentalt. Jag blev feg och vågade inte ta dom extra meterna och luckorna som gavs mig och jag gled bak och befann mig större delen av loppet längst bak i klungan och där ska man såklart inte vara. Rent fysiskt var det inga större problem att vara där, jag är såpass mycket starkare nu än förra säsongen och känner hur jag kan reglera fart/kraft för att gå med, en skön känsla. Bättre vore ju såklart att använda den kraften bättre längre fram i klungan, men det var ändå skönt att vara tillbaka i hetluften och det bästa viset att komma över dom mentala sviterna efter Sunne är såklart att tävla, tävla och tävla. Backen gick jag starkt i alla varven och kunde avancera enkelt på vänstersidan varje varv så jag satt rätt bra med över kantvindspartiet som följde.

Jag visste att min chans idag låg i att göra något i backen, frågan var bara när man skulle våga göra något, nu väntade jag till sista passagen. Gick in i backen sist, avancerade uppåt, när jag sedan fick syn på täten såg jag att det började bli luckor längst fram och att två cyklister gick loss. Utan att tokrycka så mosade jag mig loss från klungan och hade en hygglig lucka när jag gick över krönet. Dessvärre var avståndet fram till dom två som gick loss lite långt för att jag skulle orka gå ikapp i kantvinden. Detta kan gräma mig stenhårt, hade jag setat lite bättre i klungan i foten av backen hade jag nog kunnat komma med, än mer surt blev det då dessa cyklister gjorde upp om plats 1 och 2 i H40, så trots att placeringen nu är långt därifrån så var det ändå marginaler från att det hade kunnat gått. Planen var ändå att fortsatt försöka trycka i dom små knäpporna som var in mot mål. Uppfattningen var att folk i likhet med underteckna var möra och inte så intresserade av att det skulle köras aktivt utan mer spurtsugna. Jag ryckte och försökte gå med alla försök i hopp om att något skulle kunna bli något. Med 2 km kvar dundrade klungan fram på alla fronter och jag insåg att det skulle bli en kungspurt om placeringarna under den ädlaste i H40. Då mina ben eller huvud inte var redo för min sämsta gren – spurtande så gav jag lite upp där. Att bli 15:e eller sist i H40 kändes som skitsamma, jag hade lagt alla mina kort på ett bräde i det jag ansåg vara min chans och det gick inte. Rullade in tiotalet sekunder efter klungan och blev inte sist ändå. Ni kan se allt på Strava som vanligt såklart.


Det kan som jag skrev gräma mig att jag inte kom med gruppen som gjorde upp om vinsten, samtidigt är jag nöjd att jag körde enligt plan, förutom att vara feg och sitta sist då. Men det kommer komma när jag kör mer och kommer över vurpan. Kul var det iallafall och lite jobbigt!
Cross-säsong och Anundsloppet hägrar!

Annonser

5 reaktioner på ”RR Svanesunds veteranlinje H40

  1. Du var helt klart stark, och jag såg hur du gled fram i klättringen då jag själv behövde syrgas. Inte min dag precis. Spurta är jag okej på, men då även jag låg långt bak blev det helt tjockt framför och jag fick inte spurta alls. Men roligt att se din styrka. Precis som du säger. Med 10 placeringar längre fram i roten av backen kunde du fått ett helt annat utfall. Det är verkligen små marginaler, men du måste var grymt nöjd med benen.

  2. Ping: LVG-säsongen 2015 – the sammanfattning | swyzak

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s