En dubbelbottnad dag…

Skärmavbild 2016-03-28 kl. 17.58.54
Ett väldigt säkert vårtecken om något är när barnen tar fram sina cyklar och susar runt kvarteret. Det hände idag så vi kanske ändå kan kalla det för vår nu. Själv hade jag egentligen läge att träna men avstod faktiskt eftersom jag var sliten från helgens träning. Började istället röja i garaget för att göra plats för flytt av min ”Bunker”, när finaste S och hennes tjejer flyttar in i huset i slutet av sommaren kommer jag tappa ”Bunkern”. Därför måste jag skapa plats i garaget för en framtida Monark och alla cyklar så jag kan sitta därute och mysa under vintern. Det blev ett fullt lass till återbruket, hade tänkt så många fler men efter att ha sett vad Annandag påsk på återbruket innebär så insåg jag att det var dödsdömt. Blev ändå av med dom största pjäserna så det känns rätt bra. Tog tillfället i akt och tvagade bilen istället, sedan har jag bara mått bra med barnen, en himla skön måndag.

Något som inte är lika roligt det som inträffade under gårdagens Gent Wevelgem när den 25-årige Antoine Demoité vurpade. Inget konstigt med det egentligen, sånt händer inom cykel. Dessvärre blev han överkörd av en följe-MC och avled natten till måndagen som följd av skadorna. Så himla tragiskt och onödigt. Det är tyvärr inte den första olyckan med följe-MC:s eller neutrala fordon under tävlingar dom senaste åren. Åkare har påtalat det hela en lång tid men tyvärr har inga krafttag från UCI synts till, nu när det värsta tänkbara inträffat får man bara hoppas att något kommer förändras.

Visst är cykel en farlig sport att utöva, det tror jag alla vi som tävlar är medvetna om. Risken finns där varje gång man tränar, risken att någon bilist ska fatta fel beslut vid fel ögonblick. Risken finns där på tävlingar, först risken att krascha i klungan vilket i sig oftast inte blir så mycket värre än benbrott på sin höjd. Men på den nivån (veteran) jag befinner mig står vi såklart alltid inför riskmomentet att vi faktiskt inte tävlar på avlysta vägar, givetvis gör arrangörerna allt för vår säkerhet, men någon garanti finns inte. För proffsen är vägarna avlysta – alltid, ändå finns riskmomentet, i onödan i det här fallet. Det ska inte behöva vara såhär, man ska inte behöva utöva sin idrott med livet som insats, vare sig på tävling eller träning. Som min äldsta son sa till mig en gång för något år sedan när jag stack ut och tränade: ”Pappa, dö inte nu”. Inget barn eller anhörig ska behöva känna den oron.

Det är trots vårsolen en svart dag för cykelsporten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s