Tisdagsintervaller – vilken kväll, inget gnäll!

Skärmavbild 2016-05-04 kl. 05.33.34
Trots att jag sovit suligt dåligt och lite inatt så är jag fortfarande helt euforisk efter gårdagskvällens träningspass med tävlingsgruppen och en hel del andra starkingar. Om mina ben är lika euforiska återstår att se om ett tag när jag ska cykla till jobbet.

Det var klassiska fem-minutare på agendan och jag hamnade ihop med Contis, Froomie och CRT-Fredrik, dom jag egentligen inte hade tänkt köra med, dom är ju så starka. Ibland blir det som det blir och ibland är det bra. Den första intervallen gick rätt bra, suligt snabb sådan i medvind, men jag klängde mig kvar iallafall, in på 332W (5,53W/kg). För er som inte har varit med på åsen så går den andra intervallen i stort sett uteslutande i ett flera kilometer långt lätt motlut, här kände jag mig klen och fick stå över förningarna rätt tidigt och kämpade för att inte flyga av gänget, tänkte att om jag bet mig kvar på den här skulle jag nog överleva dom sista två, dammade in den på 313W (5,21W/kg). På den tredje kände jag mig nästan stark och kunde bidra och ta mina förningar hela tiden, in på 304W (5,06W/kg). Den sista innehåller den fruktade lilla Snöplogsbacken strax efter Surahammar och nu var det tydligt på alla att dom var slitna, mina vader började nära nog krampa men det funkade bra hela vägen. Snurrade in den på 313W (5,21W/kg), galet men dom bästa siffrorna ever för intervaller körda i den här formen. Fint att träna med starkare cyklister så man lyfter sig lite, tack för den grabbar.

I Ramnäs inväntade vi dom andra grupperna som också var ute och njöt (eller plågade sig) i finvädret. Sedan var det dags för fri fart och rejsigt mellan Ramnäs och Skultuna. CRT-Fredrik gjorde första attacken omgående och snabbt blev vi samma grupp som på intervallerna plus Quintana som anslöt. Att bra gäng med starka cyklister, det här skulle vi väl kunna hålla till Skultuna? Tyvärr sprängde jag mig lite med en tung förning och sedan stötte CRT-Fredrik lite och sedan tappade jag dom. Gjorde några fruktlösa försök att gå ikapp innan det var dags att invänta nästa gäng i hopp om att vi skulle kunna köra ikapp. Nu hade jag återhämtat mig såpass att jag kunde försöka bidra till att komma ikapp, tyvärr kärvade samarbetet en del när vi var som närmast. Men kul och jobbigt som fan var det igen. När vi återsamlades i Skultuna var det idel glada miner trots trötta ben, sjukt kul kväll och svinbra träning för alla. Ni kan ju glutta Strava på det, ta inte hänsyn till pulsen för pulsbandet verkar ha ballat ur.

Nu är kaffet slut här och jag ska byta om och cykla till jobbet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s