Mallis 2016, dag 7, Sa(bra) Calobra


Så var den klar, resans sista dag. Dagen jag blev ifrånåkt av en tysk MED rakade ben, tre gånger! Antar att vi kommer dit också. Idag var det alltså dags för Sa Calobra, jag sparade alltså det bästa till sist, eller?

Laddade med pannkakor med nutella så jag kände mig lite säker på pang-pang i benen när jag rullade iväg. Som vanligt vassvägen till Sa Pobla och så vidare. Gnetade upp på berget via ”Bensinmacksbacken”, lät mig icke inledas i frestelse att köra hårt utan gnetade upp. Här körde tysken med rakade ben om mig för första gången, jag höll mig lugn! Tog mig sansat till nedförskörningen till Sa Calobra, nu var det lite smygmulet och mot slutet hackade jag nästan tänder och såg nästan framemot att få vända och köra upp igen så värmen skulle återkomma. Här körde tysken om mig igen, han hade nu armvärmare på sig, smart drag hann jag tänka innan han svepte om mig och turistbussen framför mig.

Rullade bara ner och han se tysken åka in på fiket vid vattnet innan jag vände och nollade ett varv på min Garmin vid startskylten och sedan var det plågostund. Förra året körde jag obehärskat snabbt inledningsvis, i år kollade jag wattmätaren och höll mig i skinnet. Det hjälpte föga, innan jag kom till min bästa del – serpentinerna så hade benen deklarerat att dom hellre ville sitta på balkongen och dricka öl. Jag hade inga problem med det MEN först skulle dom ta mig uppför Sa Calobras 9,4 km (7,1%) så snabbt som möjligt. Serpentinerna räddade mig, det går att skapa fart ur dom, tyvärr var känslan i benen seg ack så seg. Sista serporna innan slutrycket mot toppen var känslan som slutet av ett maratonlopp – man skiter nästan i tiden bara man får sluta springa (i det här fallet cykla). Gluttade på klockan och insåg att jag trots usel känsla skulle kunna slå förra årets tid och vred ut och in på mig själv upp till skylten. 33:20 mot förra årets 33:46… Klart skönt besked ändå som kroppen levererat i alla stigningar jag kört på i. Något har gått rätt till i vinter, nu får vi väl se om det är applicerbart på tävlingsbanorna också, tyvärr är dom ju ack så platta.

Aja, rullade sedan sliten hem över berget och via Pollenca (här körde tysken med rakade ben om mig igen, nu med en tysk med orakade ben på hjul, ni förstår såklart att jag inte hakade på?)… Tror jag hade 112 km och närmare fem timmar. Ni får leta upp Strava själva eftersom hotellets WiFi underleverar. Imorgon bitti bär det av hemåt. Cykeln är nedpackad och klar. Det har varit en underbar vecka med finaste S, jag kommer tillbaka igen nästa år! Hur skulle det se ut annars?

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s