Tisdagsintervallernas utfall

Skärmavbild 2016-06-15 kl. 08.04.01
Här ser ni väl hur fint vi hade det igår när vi körde intervaller. Eller här är vi klara med våra 4 x 4′ och Tempo-Jenny och Quintana rullar fint i kvällssolen, en liten stund iallafall.

Gårdagens fest satte sina spår i mina ben och morgonens 30 km genomfördes hyfsat bara på grund av att jag hade medvind, ibland ska man ha tur också tänker jag.

Tillbaka till gårdagen då och intervallfesten, jag teamade upp med Tempo-Jenny, Quintana och Flyckten och så visslade vi igång vår första intervall i motvinden. Jenny var lite osäker på om honom skulle orka gå med runt (obefogat) så första satt hon på hjul. Slitsamt men kontrollerat skulle jag beskriva känslan, dammade in den på 322W. Den andra intervallen så gick Jenny med och det var lite mer lättkört och det återspeglade sig på sifforna och den gav 299W och det kändes fortsatt riktigt bra i benen. När vi närmade oss starten för den tredje intervallen stod det klart att vi skulle få den tungkörda svackan vid Sagån (innan Hummelsta) ganska snabbt. Det frestade på så till den milda grad att Jenny pch Flyckten släppte och det var med nöd och näppe som jag slet mig med på Quintanas hjul när vi kom upp på slätan igen (karaktärsdanande?), den här lungvändarfesten la jag in på 321W. Den sista intervallen skulle ändå bli i medvind, skönt på ett sätt, men samtidigt försvinner mycket av effekten med att sitta på hjul, visste även att Quintana hade lite extra att kräma ur på slutet av denna. Slet som ett djur för att ta hans hjul dom sista 30 sekunderna, lyckades…. nästan… Landade den sista på 307W… Det gav ett snitt om 312,2W (5,2W/kg) för intervallerna. Nöjd med känslan i benen och siffrorna, speciellt som vi ändå körde i lagtempoform.

Sedan var det bara tjuv- och rackarspelet hemåt kvar, vi teamade upp med det andra intervallgänget och sedan var det kört. Jag hade inte mycket att kvar att åka med när AK och Quintana tryckte på, försökte desperat komma med men insåg det tröstlösa och petade upp kedjan ett par lägen och satte mig upp… Sedan var det bara en benlös resa hem till finaste S i Skultuna kvar, en fin kväll på väg mot sitt slut. Strava på det finner ni här.

Visst är det väl för kul att bli jättetrött? Förhoppningsvis är det dom här passen som ska bära frukt på höstens cross-tävlingar.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s