Årets bästa och jobbigaste pass!

Skärmavbild 2016-07-15 kl. 07.41.36
Man måste bara älska dom där sommarkvällarna när man får späka sig totalt, skratta lite åt eländet och vila lite och sedan göra det igen, jag älskar det. Bilden från gårdagens pass symboliserar det hela väldigt bra.

Idag är jag så sliten att jag har valt att skjuta dagens lätta cykling till senare på dagen, för cykla måste jag göra annars kommer benen vara hopplösa på morgondagens planerade 20-mils distanspass i Dalarna som vi har planerat.

Men nu kanske jag mer ska berätta om hur benen blev som dom är idag. Vi blev ett gäng om 10-12 cyklister som ville köra på mitt upplägg på träningen igår kväll. Egentligen ganska enkelt upplägg, två långa frifartssträckor på fina och glest trafikerade vägar. Det borgar för tjyv och rackarspel och svinhårda körningar och attacker. Kul träning då det både stimulerar psyket och benen på ett sätt som man oftast bara får på tävling och eftersom sträckorna var 25-35′ så blir det mer aggresiv åkning än på en tävling. Mer som tävlingens slutskede fast i 35′, helt underbart. Mitt mål var att vara aktiv och bli svintrött. Attackerna duggade tätt och jag gjorde ett par, täckte luckor, tog attacker från främst Quintana som är stark som Sagan för tillfället. I slutet av den första sträckan var det till sist bara jag och Quintana kvar efter att jag hade attackerat hårt en gång, men det räckte inte till. Jag trampade mest mjölksyra när Quintana kontrade min attack. Vi stannade till för återsamling och kunde konstatera att det där var jobbigt. Wattdatan säger det också, sträckan tog 34:55 under den perioden var den normaliserade watten (vilket säger mest när man kör så här ryckigt) 286W (4,76W/kg).

Vi rullade lätt några kilometer innan det var dags igen. Denna gång sprack gruppen inte av lika tidigt, kanske beroende på att det var mindre vindkänsligt, men attackerna kom tätt igen. Attacken som gjorde att gruppen sprack av stod undertecknad för i motlutet från Svanå på en tung rackarns växel så luckade jag med 20-30 meter, fick med mig Quintana. Kände mig mäkta stum, men vi såg även att dom bakom inte heller hade så mycket att åka med direkt efter motlutet. ”Orkar vi?” frågade Quintana. Jag kände spontant att jag inte skulle orka hela vägen men samtidigt måste man ju köra om man ska bli trött så vi dundrade på. Det blev jättejobbigt, riktigt jobbigt. Kände hela tiden att Quintana var mycket starkare och jag hade inget pulver till att försöka attackera utan det handlade bara om att hålla upp farten och hålla undan från den jagande gruppen som nu hade fått upp farten rejält. 500 meter från slutet av sträckan så applicerar Quintana på bästa Sagan-vis mer tryck i pedalerna och ställer av mig. Benen värker och mjölksyran rinner ut genom öronen (om det vore fysiskt möjligt alltså). Håller undan med 10-talet sekunder och stannar till och hämtar andan och placerar lungorna inuti bröstkorgen igen. Den sträcka tog oss 23:56 och den normaliserade watten landade på 276W (4,6W/kg). Efter det rullade vi bara av lätt i kvällssolen. Ni kan som alltid se Strava på det hela. Intalar mig någonstans att formen är riktigt god ändå.

Oavsett vad så var det en underbar kväll!

2 reaktioner på ”Årets bästa och jobbigaste pass!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s