Första vinterdistansen mot 2017 avklarad.

Sådär då var 3 h 43 min avklarade. Det var ungefär så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. Distansform försvinner på en crosshöst. Lägg därtill riktigt usla, spåriga och isiga vägar men motvind sista 1 h 40 min typ så är det ett utmattningsrecept.


Hade Froomie som sällskap. Hoppas att han inte tog illa upp när jag slutade prata efter 2 h, typ när benen dog och motvinden slog in. Innan dess hade jag hunnit dra en faceplant i diket. Det var när vi fortfarande pratade och vi pratade mycket och jag körde mot en dold iskant och vurpan var ett faktum. Det gick hyfsat fort dessutom. Min första tanke var att inte klippa den röda pinnen vid sidan av vägen. Lyckades med cross-skills hålla cykeln upprätt och la mig i diket, det snöfyllda efter den. Allt gick bra och vi kunde garva åt det. Sådana vurpor är bra vurpor.

Nu ska jag på Melkers julkonsert och sedan ska jag ta ställning till om jag ska festa på 40-årsfesten jag ska på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s