2017 målas upp!

Hej på er, man önskar ju att man kunde delge er smaskiga rapporter om fem timmars distanspass och overkliga wattsiffror på Monarken. Jag kan bara rapportera att jag idag iallafall kunnat ta min kropp tillbaka till jobbet, rätt skönt och roligt. Träning lär jag hålla mig borta från en stund till om jag vill kunna måla upp 2017 som jag vill ha det.
30797518416_7af475e6cd_z
I ett helt ostrukturerat inlägg ska jag försöka måla upp en bild av vad jag vill med 2017, luddigt och kryptiskt eller tydligt och klart som korvspad? Det återstår att se. Se det som en hip-hop freestyle, man vet inte riktigt vad som kommer komma ut.

Eftersom det ändå till mångt och mycket är en tränings-/cykelblogg så vill ni ju såklart främst läsa om det cykliga i mitt liv. Men ett stort mål med 2017 är att livet vid sidan av allt det cykliga faller på plats och det finns harmoni. Om det gör det så vet jag att den där cykliga sidan av livet kommer te sig ännu så mycket bättre.

Efter Anundsloppet där Quintana var i utbrytning en stund kunde vi konstatera hur mycket wattage det krävdes för att ha något att säga till om i ett LVG-rejs i seniorklassen. Givetvis vill man vara en cyklist som faktiskt kan skapa något och inte bara ”sitter med”. Utifrån det så borde jag kunna dra i runda slängar 380W på mina 4 x 4 intervaller för att vara den typen av cyklist. Det skulle med min bergsklättrarkropp innebära 6,3W/kg. Jag skulle alltså behöva höja mig med i runda slänga 60W från jan-april. Känns smått orealistiskt med tanke på att jag lär starta på minus efter sjukdomen från helvetet har snott all watt.

Tur att det bara är cykel. Jag vill se mina barn, familj och vänner ha det bra under året som kommer. Det känns viktigare än alla watt i världen.

Jag vill cykla hem den där veteran-sm medaljen som jag härjat om så många år. Nu är det många av som såklart säger att det där har han snackat om i flera år nu, kanske är dags att backa upp det med lite resultat. Jag kan hålla med om det. Samtidigt känner jag att resultaten på crossen stadigt har blivit bättre och bättre, där känns en SM-medalj i H40 inte som utopi. Är det i höst det händer? Eller är det på LVG det händer?
Banan01
2017 innebär också återkomsten till blårange eller VCK även på crossen. Det har varit fantastiska år med CkCX men i och med allt jobb med cross lokalt där ett av målen med 2017 är att höja oss ännu mer med träningar och allt så känns valet solklart.

Ha kul, livet är alldeles för kort för att ha tråkigt. Cykel är kul. Träning är inte alltid kul och kan inte alltid vara det, men för att få skörda frukten vilket är roligt så måste man ta tag i dom där ångest- och mjölksyrafyllda passen också. Sedan är ju känslan efter dom passen helt magisk. Skillnaden kan vara att köra fyror med klubbkompisarna på Åsen en vår/sommarkväll, då är delad mjölksyra en fröjd. Svinhårt men så fantastiskt roligt, då blir cykel knappast roligare. Mera sånt är ett tydligt mål för 2017, tror det kan gagna mina andra mål också.

Vad mer? Kanske kommer jag på mer och då tar jag mig friheten att fylla på den här posten med mer matnyttiga eller onyttiga tankar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s