Norbergsdistans med bajsben

Skärmavbild 2017-04-30 kl. 17.30.05
Det är aldrig för sent att ge upp eller vad det heter. Lite den känslan är känslan efter dagens distanspass till Norberg. Det är ju ett klassiskt pass att köra och förmodligen det som vi i platta Västmanland kan köra som ger oss möjligheten att logga lite höjdmeter. Vi blev sju stycken hågade som vill tillbringa Valborg med att cykla i timtal. Jag hade ju ett litet hopp om att jag skulle ha pangben och skulle kunna köra hårt i Melingsbackarna och dom andra frifartsbackarna på passet. Vi började som så många gånger denna vår i bister mot/kantvind i stort sett hela vägen upp till Norberg. Började känna redan efter 2 h att benen var riktiga bajsben, en känsla man absolut inte vill ha när man vet att man har mer än hälften av passet kvar. Gjorde ett desperat försök att köra i Melingsbackarna innan Norberg men efter första branten fick jag släppa Quintana och AK och sedan försöka ta mig upp med hedern i behåll. Som alltid är det svårt att klaga på en fika i solen på torget i Norberg och man kunde ju alltid hoppas att chockladbollen skulle flyga rätt ner i bajsbenen och förvandla dom till diamantben.
Gjorde ett fruktlöst försök att köra i ”Brandbacken” innan Ängelsberg men Quintana och AK bara ökade som om dom var på väg för att köpa mjölk på affären. Klart demoraliserande. Efter det var jag bra spak, men nu var det ju bara backen upp ur Ängelsberg 1,1 km @ 4% kvar. Nu är snittprocenten på den backen klart missmisande då den är rejält brant dom första 300-400 meterna innan det släpper av lite för att sedan sparka uppåt igen på slutet. Även fast det är lite av ett självmordsförsök så ger jag det ett försök och försöker haka på AK och Quintana, tvingas släppa i slutet av den första branten men stretar ändå på hyfsat. Kommer ändå upp på den andra bästa tiden jag någonsin gjort, men känslan är rätt usel och jag borde kunna prestera mer än dom 278W jag gör under 2:36… Men om jag ska ta med mig något bra så är det ändå den backen. Eller ja, att cykla med vänner i solsken är ju aldrig fel och det är ju kanske viktigare än wattsiffror och allt sånt.
Resten blir lite halvjobbigt och från Ramnäs till Skultuna blir jag bogserad hem, sånt är ju alltid skönt. Landar hemma med 160 km och 5 h 34 min på cykeldatorn, ni kan glutta allt på Strava här. Hamburgare och öl har sällan smakat så bra. Nu ska jag tvaga cykeln och somna i soffan så är man redo för ett lätt ÅH-pass imorgon. Det utlovas ju bra väder lixxom.

Annonser

3 reaktioner på ”Norbergsdistans med bajsben

  1. Ping: Det där med hur kroppskrället funkar | SWYZAK

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s