RR Mälarcupen linje H40

Sådär, då har man fått sova på återkomsten till tävlandet på landsväg. Ska väl erkänna att det inte varit en självklarhet alltid, vurpan i Sunne 2015 tog lite udden av suget att tävla på landsväg även om jag vet att sådant är en del av det hela. Gjorde ett halvhjärtat försök på Anundsloppet på hösten samma år men bröt efter ett varv. Rullade ut med Quintana och vi diskuterade vad vi ville ha ut av det hela. Med ganska många anmälda och smala vägar så var det optimala i min värld att komma iväg i en utbrytning, det var ju en plan och ni vet ju alla vad jag brukar säga om planer. Klockan 14.20 så radade 55 H40-gubbar upp sig och drog iväg för 6 varv runt den pannkaksplatta banan runt Barkarö.
Satt åtminstone högt i klunga första 2 kilometerna innan folk började svärma fram runt om mig och vips befann jag mig i bästa Steve Cummings-position i klungan (när han inte är i utbrytning det vill säga), alltså bland dom sista. Inser rätt snabbt att det här kommer gå så jäkla snabbt att någon utbrytning kommer det inte bli och att någon utbrytning kommer inte ha chansen att hålla undan. Banan är för platt och det blåser för lite för att något annat än en klungspurt ska bli ett faktum. Ut på banans breda del (Rytternevägen) på sista varvet gör jag flertalet försök att ta mig fram i hopp om att gå in på den slingriga vägen vid golfbanan bland dom främsta för att ändå försöka med ett självmordsförsök till att sticka, benen är ändå trots 5 1/2 varv i rasande fart riktigt bra. Dessvärre tvingas jag avbryta mina försök att ta mig fram ett par gånger på grund av mötande trafik. När det till sist blir fri lejd hinner/orkar jag inte nog långt fram innan den skarpa högerböjen och faller bakåt. Nu finns det ingen anledning att riskera något för en klungspurt som jag ändå inte har någon chans i. Rullar in i mål i slutet av klungan. 47:a vilket kvittar, 15:e eller 47:a kvittar. Quintana kör suveränt och blir 3:a till sist.
Tar med mig att benen var kanon och jag inte hade några problem med att täcka luckor och så vidare, men främst tar jag med mig att jag ändå var tillbaka på tävlingsbanan och att det var kul. Nästa gång hoppas jag såklart kunna vara mer delaktig i tävlingen, ge mig bara några backar så ska vi väl se till att det blir så. Ni kan se allt på Strava här. Nu bjuder jag en liten bildbomb signerad Jonas och AK.
18362272_10155230937793142_676673084_o
Smiles for miles innan starten. Innan det började göra ont i benen. Foto: Jonas

Skärmavbild 2017-05-07 kl. 19.40.39
Bevis för att jag vid ett tillfälle faktiskt var fyra i tävlingen, nu var det iofs direkt vid starten, men ändå. Foto: AK.

18378870_10155230937768142_654472441_o
Bara full gas genom Barkarö. Pain or pokerface är oklart. Foto: Jonas

18361959_10154534030572548_256308271_o
I mål till sist, eller ja, det gick ju oväntat fort faktiskt. Folk är starka. Foto: AK.

18362129_10154534035977548_1681039142_o
Tid för reflektion efteråt. Tänker förmodligen att det är var kul och att det ska bli ännu roligare i klättringarna runt Gottne i juni. Foto: AK

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s