Sicken distanslördag MED BACKAR

Skärmavbild 2017-07-15 kl. 18.51.04
Hej på er! Nu sitter jag här i uterummet och lyssnar på punk som om det vore när vi skejtade i danslogen i Surahammars folkets park runt -91-92. Vilken lördag vi har haft, försöker lämna därhän att min bil fick bogseras hem igår, bortom min kontroll. Vi skippar den helt enkelt. Det kan möjligen bli en helt egen blogg om just det skräpet.

Idag skulle det dukas upp till ett långt distanspass med riktigt mycket backar. Eller så mycket backar man kan tänkas få i platta Västmanland. Vi var såklart tvungna att cykla en 10-12 mil för att komma till dessa först, men vad gör man inte för konsten?

Det var tretton starka som dök upp på Berget imorse (inklusive undertecknad som knappast kan räknas som stark men ändå). Vi styrde kosan mot Norberg denna dag via Kolsva, Färna, Fagersta och det var också här som backarna började och då förstår ni att vi redan cyklat 10-12 mil och fått en bil som sprutat spolarvätska på oss, annars var det fint värre.
Skärmavbild 2017-07-15 kl. 18.51.53
Första backen som det såklart var fri fart i var den stygga till den nu nedlagda skidanläggningen Högbyn (i vilken vi huserade fritt med snowboard under många säsonger).
Skärmavbild 2017-07-15 kl. 19.01.10
Bjuder därför på en f-side air från yours truly från just Högbyns halfpipe i vilken man hikat mer gånger än jag törs tänka på. Notera den tidstypiskt rätta Flip-hoodien och en Type-A bräda. Nu var det såklart inte snowboard jag skulle berätta om utan hur vi flög uppför den orytmiska att bitvis riktigt styggt branta backen. Visste efter det första branta partiet att jag låg ruskigt nära gränsen och när det planade ut hade jag inte alls kraft att skifta växlar och åkning. När sedan det riktigt branta partiet dök upp körde jag ett tag starkt och tog på CRT-Fredrik, Quintana, AK och Contis men efter kurvan mot parkeringen och den sista lilla knäppan hade jag inget att köra med. Upp på en sämre tid än 2015, godkänt men inte så jag frivoltar över det hela. Å andra sidan kändes benen tämligen tapetklistriga redan på vägen till Fagersta så det var väntat.

Nästa backe var klart mer åkig och kom rätt snart, det var uppför Svartberget från den sidan jag aldrig kört innan, betydligt snällare än jag hade trott. Var tämligen papperskorgsmässig när vi gick in i den och släppte iväg AK, Contis, CRT-Fredrik och Quintana. Kunde på något vis mobilisera styrka i en backe som inte är min styrka alls och brygga upp till dom två sistnämnda som släppt AK och Contis. Sedan hjulsög jag hela vägen upp, inte för att jag ville utan för att jag helt enkelt inte orkade mer. Ändå rätt nöjd där. Kul utförsåkning till Fagersta och lite återhämtningscykling innan dom ökända Melingsbackarna, här passade det såklart i sann sommaren -17-anda på att börja regna också, alltid lika kul.

I Melingsbackarna slängde jag mig på Contis hjul direkt, bära eller brista helt enkelt. Slet mig med över några av dom branta partierna och satt på hjul över det lättåka partiet. Tyvärr fick jag släppa i nästa brant och slängde mig in på hjul på CRT-Fredrik och Quintana, fick släppa dom också efter en stund p g a viss obehagskänsla i kroppen. Slog av lite innan jag fann mig själv igen och kunde mata på. Hade jag kunnat följa så hade jag gjort under 9′ upp vilket är mer än godkänt för mig. Dock tredje bästa tiden någonsin, funkar.
Skärmavbild 2017-07-15 kl. 18.49.53
I Norberg bjuckades det på fika såklart, klart välbehövligt efter 13 mil och jag var sådär urvriden som Svampbob Fyrkant typ och då sitter det alltid fint med fika. Vår nya trend på distanspass är också såklart att det ska vara närmare 4 timmar innan fika.

På vägen tillbaka valde jag att stå över chansen att späka mig i brandbacken innan Ängelsberg och den korta branta backen ur Ängelsberg. Resten körde allt i ett svep och det tog mig en stund innan jag kom ikapp när dom hade den goda smaken att vänta på ”undertöcknad”.

Den här biten mellan Ängelsberg och Ramnäs är ett parti av passet jag ogärna tänker tillbaka på. Motvind och en del feeling i gruppen drev upp farten. Mina papperskorgsmässiga ben funkade lika illa som min förbannade bil. Gick runt såklart men inte mer än så. Mirakulöst nog släppte och vände allt i Ramnäs och sista biten gick som en smärre dans.
20132662_10154738880472548_1054666412_o
Alltid kul när det kan vända i ett pass för det är baske mig inte så ofta det händer. Resten var bara en trevlig glasyr på kakan om man så säger och solen ackompanjerade oss sista biten. Har svårt att tro att en lördag kan bli bättre än såhär utan mina barn. Att jag sedan lägga mig tillrätta och kolla på etappen av Touren var ju ännu mycket bättre. Tackar min lyckliga stjärna att jag städade huset häromdagen så jag slipper det också. Proffstillvaro minus massör och en del annat då.

Cykeldatorn visade 6 h 29 min och 202,4 km till sist och ni kan ju grotta ner er i mina spaghettiben på Strava här om ni vill, själv ska jag grotta ner mig i en godispåse.

Tack alla som var med idag, ni är för jävla starka och grymma!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s