Säsongssammanfattning 2018

Eftersom jag inte ger mig i kast med någon CX-säong i år så kan jag ju chocka både mig själv och er med en sammanfattning av säsongen redan nu i oktober, normalt sett brukar det kunna dröja till mars innan jag fått till en sådan.

2018 var året som jag skulle cykla mer (eller mestadels) i skogen och försöka fokusera på långlopp på MTB. Det kan ha varit en av dom mest lärorika och roliga säsongerna sedan jag började tävla i CX på hösten 2013, men det är en annan historia.

Tävlingsdebuten gick av stapeln på ett XCO-lopp i Ramnäs en solig söndag i april (22/4), Första Chansen XCO. Lyckades trots att jag inte vågade cykla ”dödsdroppet” utan sprang alla varv där med konststycket att inte bli sist i H-Sport ändå. 5:e plats tog jag med mig hem ihop med en mersmak och en insikt att jag var tvungen att fixa mina bromsar.
Skärmavbild 2018-04-23 kl. 07.42.48
I samband med vårens ankomst började jag också träna med klubbens MTB-gäng och blev inkastad i Rocklundaskogen och dess underbara spår som jag länge fruktat. Det fick mig att inse att jag hade massor att lära samtidigt som att cykla därinne har nog varit det som varit mest utvecklande för mig som nybliven MTB-cyklist. Måste passa på att tacka alla i snabbgänget som pallat med mitt fegande och velande under säsongen.

Andra tävlingen blev Pearl Izumi MTB i Uppsala 22/5, som allt denna säsong (i stort sett) avgjordes det i strålande solsken. Efter en trång och ståkig masterstart så körde jag ett hyfsat lopp och blev smått ödmjuk över hur många duktiga MTB-cyklister det finns.
DSC_3655
Spurtade in på borggården vid Uppsala slott som 81:a i tävlingsklassen.

Av bara farten och mot bättre vetande så blev det första loppet i Långloppscupen Lida Loop den 10/6. Hade jag innan vetat att det är cupens mest tekniska bana hade jag kanske tänkt två gånger innan. Galet varmt och galet dålig åkning på diagonalen bitvis och den tekniska andra loopen gjorde att jag spenderade för mycket kraft och dog helt på sista loopen. Släpade mig i knapp styrfart i mål på 48:e plats i H40. Tog med mig lärdomen att åka mer taktiskt och inte bara vara den som gör ett stort dragjobb.
Lida loop 2018-233
Det samt att jag var tvungen att gnugga ännu mer på min teknik såklart, vilket jag till dags datum fortsatt måste jobba stenhårt på.

Sedan dröjde det till 22/7 och Engelbrektsturen innan jag nålade en nummerlapp igen. Fick en kanonperiod med träning över semestern och var i riktigt bra slag. Dessutom hade jag kört banan innan på träning. Visste att jag skulle konservera kraft till dom sista 15 km vilket jag gjorde och kunde plocka ut innestående watt på slutet. Rullade in som 44:a i H40, riktigt nöjd med upplägg och form.
IMG_3805
Om Engelbrektsturen kändes bra så kändes Finnmarksturen 5/8 ändå som säsongens fullträff, efter en svajjig första halva där jag fick jobba för varenda meter så växte jag in i rejset och gjorde en för mig riktigt bra andra halva. Där och då kände jag och min rygg även att det fick vara nog med hardtail. Rullade in som 20:e H40, sjukt nöjd, där jag kunde spurta ned Felldinaren på upploppet.
Skärmavbild 2018-08-27 kl. 16.15.23
Finnmarksturen är en bana jag diggar hårt och som passar mig bra med dom rätt tuffa backarna, därför är det ett självklart stort mål 2019 när långlopps-SM kommer gå på den banan.

Sedan dröjde det en hel månad till innan nästa tävling där vägen nu började kantas av förkylningar, det lilla lokala guldloppet Svarta Maran 8/9 som egentligen skulle tjäna som ett kryddat väckningspass inför Bergslagsloppet 9/9. Det sistnämnda slutade med punka efter 3 km och en sulig DNF. Svarta Marans 25 km blev en tuff genomkörare som slutade med en 3:e plats.
IMG_0691
Till sist har vi då bara avslutningen i Långloppscupen: Västgötaloppet 22/9. Även vägen dit kantades av förkylning och magsjuka, dessutom kryddades tävlingen av regn, storm och allmän lerighet. Fick verkligen jobba den dagen och det kan ha varit en av dom tyngsta, jobbigaste tävlingsdagarna jag haft. Trodde det var punka eller broms emot från början.
Skärmavbild 2018-09-23 kl. 19.26.53
Slet mig genom loppet och belönades till sist med en 27:e plats i H40. Totalt räckte mina fyra lopp i cupen till 60:e plats i H40, nästa år hoppas jag kunna köra flera tävlingar i cupen såklart, men det ska ju passa med livet också.

Överlag en säsong där jag fått lära mig otroligt mycket men framför allt en säsong som har varit vansinnigt rolig. Nu ser jag framemot 2019-års långloppssäsong och hoppas på starkare ben och bättre teknik.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s