Västmanlands Cup Kungsör 2019

Man är aldrig bättre än sitt sista race och därmed är jag rejält kass. Idag cyklade jag otroligt dåligt, inte så mycket fysiskt som psykiskt vilket är halva grejjen i skogen.

Var riktigt laddad att ta revansch på banan och jag visste att klättringen på varvet skulle gynna mig. Men då måste man vara med i matchen när man kommer dit. En passiv start där huuudet inte vill slåss för position in på första singletracken ser egentligen loppet gå ur mins händer direkt där. Kommer till partiet jag sprang förra året, springer igen. Blir påcyklad bakifrån och tappar sugen… kommer igång och kör ett riktigt bra varv där jag cyklar genom nyss nämnda parti (det är det positiva jag tar med mig). Sedan kommer några missar igen och jag tappar suget och huvudet helt. Sista varvet rullar jag mer eller mindre bara av. Korsar mållinjen djupt besviken på mig själv.

Just nu cyklar jag stig med ett så kasst självförtroende. Jag måste jobba upp det igen hur nu det ska gå till. För som det är nu blir jag bara passivare och passivare. Ska nog bygga ett litet hus i Rocklunda och cykla där varje dag, då borde jag rimligen till sist bli hyfsad.

Aja, solen går upp imorgon… men just nu är det cykelmässigt mörker. Tur det är Lida Loop på söndag så man har en ny chans att visa sin oförmåga att stigcykla… hepp!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s