Virtuellt lördagshets uppför Mont Ventoux

Gott lördagsgodis på er! Hoppas er lördag också har förärats med mjölksyra och annat kul likt min. Eftersom November levererade 2 grader och regn på tvären idag så kändes det inte alltför upphetsande att cykla ute, det är då man är glad att Wattbiken som alltid står redo att leverera. Eller ja, det är ju oftast benen som ska leverera men ni förstår vad jag menar.

Min plan var att köra DBR Saturday Race som skulle ta oss uppför Mont Ventoux, virtuellt då. 21,1 km och 1535 höjdmeter och i stort sett bara uppför vilket ju lite är min grej. Vi lastade in det sista i nya köket innan så uppvärmningen blev väldigt kort och det kändes ärligt inte skitbra att ta sig an tävlingen. Satt med långt fram inledningsvis men det började som alltid spricka av när det började branta på, visste väl att jag borde mäkta med 250-260W under den dryga timman som jag anade att jag skulle behöva att ta mig till toppen. En helt ny bana och en för mig helt ny klättring på Zwift, en klättring jag såklart sett några gånger på Touren, en mytomspunnen klättring. Drog mig till minnes att jag hört Vacchi säga att biten av stigningen upp till Chalet Reynard är den tuffaste biten och min plan var att inte gå alltför stenhårt innan det var 10 km kvar, nu är det en ska att ha en plan och en annan att hålla sig till densamma.

Vill säga att jag nog öppnade spjällen med dryga 12 km kvar vilket jag fick sota för 2 km senare när jag hade en svacka och fick bita i duktigt för att gå med fransmannen jag hade häng på. Vi körde här om en topp-20 placering vilket jag i A-klass får vara duktigt nöjd med så jag tänkte att det ska jag inte ge bort i första taget.

När vi med en kilometer kvar passerade Tom Simpson memorial så var jag duktigt sliten och hade fransmannen på hjul trots att jag under nästan en kilometers tid hade försökt att dra så hårt jag mäktade med utan att vägga helt så bet han sig kvar. Jag anade väl här att han skulle ställa av mig sekunden vi såg mållinjen på toppen och det var precis vad han gjorde. Mitt virtuella jag rullade in som 19:e man i A-klassen (15:e på Zwiftpower).

Ännu en gång riktigt nöjd med siffrorna för dagen, samtidigt är det ju det här jag är bra på och kanske just inte det jag behöver förbättra mest. Jag skulle däremot behöva höja min effekt över kortare tid.

Om jag skulle jämföra virtuella Mont Ventoux mot den andra jätteklättringen på Zwift: Alpe de Zwift så skulle jag säga att Ventoux är värre. Dels såklart för att den är längre och har längre sammanhängande branta partier, Alpen bryts av med mer switchbacks vilket ger en mikrovila, dessa är det snålt med på Ventoux.

Aja, det var en ”rolig” start på dagen. Imorgon hoppas jag verkligen att vädret är bättre och att man kanske kan ta sig ut på cykeln, men det får vi väl se helt enkelt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s