När gränsen flyttas

God morgon på er, sitter och äter frukost och ska snart cykla en lite längre sväng till jobbet. Mörkt och fuktigt ute, härligt med andra ord! Det kan ju inte alltid vara sol liksom. Igår körde jag veckans första intervallpass, det var det sista steget med tre-ettor, ett pass jag har sneglat på och våndats lite för om jag ska vara ärlig. 2 x 7 x 3/1′ på 290W (4,91W/kg), alltså totalt 42′ ren intervalltid på en för mig relativt hög effekt. Nu har jag visserligen succesivt byggt upp antalet intervaller i ett par veckor nu så att bara öka med en ytterligare i varje serie borde inte vara någon större deal och det kanske största jobbet idag satt nog i huvudet, det blir ändå ett mastigt pass rent mentalt.

Men jag lyckades bocka av passet på ett bra sätt även denna gång och kunde väl känna att gränsen har flyttats rejält både fysiskt och mentalt för vad jag faktiskt klarar av. Så det var med slitna ben och en god känsla inombords jag kunde sjunka ned i soffan sedan, att jag ska köra ett till sådant här pass denna veckan det tar vi då.

Nu är frukosten klar och jag ska ta och svida om för cykling i mörkret. Vi hörs.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s