På cykeln är jag en ninja

Hej på er! Det är sällan nuförtiden jag skriver inlägg som är annat än vad som hänt i livet under dagen, men idag är ett undantag. Embryot till det här inlägget grodde i helgen när jobbade och var på CXSM och jag haltade runt och kände mig allmänt orörlig och osmidig. För den som missat det har jag artros i höfterna (där den vänstra är klart sämre än den högra). Nu är tanken inte att detta ska bli något ”tycka-synd-om-sig-själv-lägg” utan som alltid bara ett dravel av tankar som kanske kan motivera och inspirera på något vis.

Jag ångrar inte mina 20 år på skateboard och mina 10 år på någon sub-elit-nivå på löpning som helt klart kan ha bidragit till artrosen, tvärtom, jag skulle göra exakt samma sak igen om jag fick chansen. Att ångra saker är dumt!

Nåväl under helgen blev det iallafall tydligt att jag knappast blivit smidigare och rörligare de senaste åren vilket såklart ibland är frustrerande, lite som att vara fånge i en semifungerande kropp. Men då slog det mig – på cykeln är jag en ninja!

På cykeln finns inga fysiska begränsningar, där kan jag få känna mig precis så smidig som jag vill. Där finns bara begränsningarna för vad jag kan i mitt huvud. Jag kan lirka fram cykeln över Sten och rötter och runt svepande asfaltssvängar utan att känna mig begränsad av mina höfter. Jag känner mig priviligierad att ha ett intresse där jag ändå kan få känna mig som en ninja några timmar om dagen för trots allt ville vi ju alla vara ninjor när vi var små.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s