Redo för race-säsongen 2019

Hej på er vänner! Ute är det väl ett väder som inte direkt ger något sken av att det skulle bli någon tävlingssäsong inom en snar framtid, det har snöat hela morgonen och har nu övergått till snöblandat regn. Underbart helt enkelt. Men det är svårt att blunda för det faktum att säsongen 2019 snart är här. Nu är även min stigraket redo för densamma, känns jäkligt bra.

Jag får väl rikta det varmaste av tack till Landhagen som kom förbi och hjälpte mig med att fixa till den. Nu kan ju vän av ordning tycka att man ska skruva cykel själv, men faktum är att lika mycket som jag älskar att cykla och som jag älskar cykelsporten, typ lika lite gillar jag att skruva på mina cyklar. Visst jag gör en del själv det är väl klart, men idag var det mycket som skulle göras och en hel del som jag verkligen inte kan. Så stort tack igen Fredrik för hjälpen, det blev sjukt bra.

Nystansade däck, Stages-vev, uppfixat med kablar och allt. Sjukt nöjd. Hur ska jag inte kunna vinna allt i år tänker jag?

Så nu är längtan stor efter tävlingspremiären när vi kommer hem från Mallis. Som det står nu är det Första Chansen XCO i Ramnäs som kommer bli första tävlingen. Ses vi där?

Igår var jag även ut på ett mustigt distanspass med Contis, på LVG-cykeln för första gången denna säsongen. Rejält ko-släpp om man säger så. Gjorde en video på det hela, enjoy, liksom.

Ni får såklart gärna prenumerera på kanalen som alltid, då blir jag ju glad som en speleman som det heter.

Idag lär det i träningsväg bli nån timmas lätt snurr på Zwift senare, rätt sliten från gårdagens distans med intervaller insprängda. Hur veckan fram till Mallis kommer se ut får väl vädret avgöra, men ett par hårda pass lär det bli ändå.

Annonser

Nyrakade ben i Innsbruck

God morgon på er vänner! Det blir en succéuppföljare på onsdagens inlägg, fast nu med rakade ben. Jag hamnade väl på ett Zwiftrejs igen efter jobbet igår, inte min plan ursprungligen men jag tänkte att jag ger det ett försök, att jag sedan hamnade i Innsbruck igen var väl det en kul bonus. Tre varv på Innsbruck-ring igen bara det att vi slapp den långa backen på slutet, så 26 km totalt. I stort sett platt om man bortser från den stygga ”knäppan” jag skrev om, den tar runt 50-60 sekunder beroende på hur mycket man orkar ta i. Eftersom det är stället på varvet där man kan göra skillnad så brukar det kosta att ta sig över den. Planen var som alltid att så länge som möjligt sitta så högt som möjligt, det funkade till just knäppan där det började köras, jag försökte se 7W/kg så länge jag kunde uppför den, kunde jag klara det så skulle jag nog kunna släpa mig med slutet av tätgruppen. Tyvärr fick jag se att det inte höll hela vägen upp och fick se täten få lucka, lyckligtvis kunde jag ihop med ett gäng andra jaga ikapp på utförsåkningen efteråt. Så in för varvning satt jag med i förstagruppen, rätt otippat men det hade såklart kostat massa kraft. När vi kom till knäppan på varv två så fick jag se täten segla iväg, hamnade i en decimerad andragrupp om 4-5 cyklister där allt kom ned till en spurt mellan mig och två andra efter att vi gjort oss av med några i knäppan på sista varvet. Rullade in som 27:a enligt Zwiftpower, 1 min 45 sekunder efter vinnaren. Det kostade 267W (4,5W/kg) i 36 min 28 sekunder, måste vara jävligt nöjd med det faktiskt. Rövbenen från onsdagen var klart bättre igår, glädjande nog.

Idag är det fredag och jag ska nog belöna mig själv och benen med en ren vilodag, det händer inte ofta men jag är lite smygsliten efter tre hårda dagar på raken, dessutom vankas det distans imorgon, kanske, kanske racerpremiär.

Orakade ben i Innsbruck

Hej på er vänner! Det är inte titeln på någon tysk gladporr-film från 80-talet utan en rejsrapport från kvällens träningspass. Det blev alltså ett Zwiftrejs, alltid lika ”kul”, körde SZR-winterseries som var på Innsbruck-banan. Tre varv på Innsbruck-ring och sedan avslut på KOM-backen, 37 km typ. Typ 75 starka till start i A-klassen, plus en svag med rövben, jag.

Starten gick och jag satt med högt hela tiden, rövbenen hade vid denna tidpunkt ännu inte gett sig till känna. Men i denna korta branta knäppan på varvet så började starkingarna köra 6-7W/kg, benen strejkade och jag fick släppa. Här splittrades typ hela fältet till mindre grupper. Bildade och grupp på 3-4 cyklister som ställde av mig i knäppan på varje varv. Efter att samma sak hänt inför sista passagen över den innan vi skulle ta oss an den långa backen så lackade jag ur. Jag hade tagit ett bra ansvar i vår grupp, såpass att ingen annan ville dra på typ hela sista varvet och blev sedan avställd i knäppan. När jag sedan kom ikapp dom igen hade jag bestämt att jag inte skulle dra en meter till innan den långa backen. Sagt och gjort, sedan gick det riktigt lugnt. I backen kunde jag sedan distansera dom andra och plocka några som tröttnat, men det var inte direkt diamantben. Pallade med runt 4-4,5W/kg under dom 20 minuter backen tog mig, inte lysande direkt.

I mål som 39:a, rätt slut. Inte skitnöjd men ett hyfsat pass ändå. Sedan kanske inte 40/20 dagen innan är den bästa uppladdningen. Nu har jag dock bockat av två hårda pass denna vecka, på rad dessutom. Känns rätt okej, förhoppningen är pendlingsträning imorgon om vädret är med mig. Med nyrakade ben!