Historisk kväll

God förmiddag på er! Igår blev det väl en historisk afton träningsmässigt och det satte sina spår i benen kan jag säga. Var på riktigt sega ben jag rullade till jobbet imorse, lite en sådan där morgon där jag förmodligen hade abdikerat och tagit bilen OM jag nu hade haft en fungerande sådan. Då är det tur att man kan använda den lilla klingan fram och bara softsnurra sig till jobbet. Det var ju ändå fint och kallt ute. Som en finare aprilmorgon i slutet av juli.

Nåväl nu vill ni väl läsa om den där historiska kvällen igår. Träning med klubben i solsken, svårslaget helt klart. På agendan stod enligt grundplanen 4 x 10′ tröskelintervaller och lite spurter, ett fint upplägg alltså.

Efter lite ”lugn” värmning på Skerikevägen så delade vi upp oss och dunkade igång. Såg tämligen omgående att intensiteten blev något för låg och sedan blev det massa stök när vi körde om gänget före så jag slog av och körde resten av intervallerna solo. Egentligen stör det mig inte speciellt mycket eftersom man ser folk längs vägen så det peppar ändå att alla andra är ute och gör samma sak. Det var bara på den tredje intervallen som jag försökte teama upp med Quintana, men efter en öppning dom första fem minuterna på 290-300W så fick jag släppa, vilket kanske var lika bra eftersom det är betydligt högre än min tröskel just nu.

Den sista intervallen blev som av en händelse 15′ och den kändes riktigt, riktigt bra. Eller generellt var känslan bra, segjobbigt såklart men aldrig outhärdligt. För er wattnördar så blev utfallet 250/272/271/269W där den första blev för låg av orsaker jag redan nämnt. Men att min nuvarande tröskel ligger runt 270W känns realistiskt, kan absolut leva med en tröskel på 4,5W/kg. Dessvärre är inga tävlingsbanor i Sverige gynnsamma för en bra W/kg-siffra så tröskeln måste obönhörligen upp. Kan jag ha den på 5W/kg till nästa säsong är jag riktigt nöjd.

Vi rundade av med attacker i par där vi turades om att försöka rycka/gå ikapp, riktigt jobbigt och nyttigt, det var också här det historiska inträffade. Första gången med en peak över 1000W när jag drämde i med ”enorma” 1024W i en spurt. Det gjorde nästan hela min kväll igår, det och jordgubbar med yoghurt.
Skärmavbild 2017-07-19 kl. 09.46.41
På det hela en riktigt finfin kväll sådär. Ni kan som vanligt glutta Strava på hela passet här om ni vill.

Fikasöndag

Idag var jag av förståeliga skäl lite småsliten när jag vaknade. Man kan väl inte direkt säga att benen verkade sprättiga. Dock var det klart redan igår att jag, Quintana och Contis skulle ut och veva ur våra distansschletna ben. Det brukar vara den absolut bästa medicinen för den typen av ben.

Vi tog snabbt ett beslut att undvika motvinden som var sådär Västmanländskt dryg denna förmiddagen och fick lite grus under våra hjul när vi valde Lillhärdadsvägen som är under reparation. Vi stannade på Skultuna bruk och fikade, alltid gött med dagar när man kan cykla lätt och fint och hinna sitta i lugn och ro och dricka kaffe och snacka skit. Sedan medvindsseglade vi Julpavägen hem. Skönt. 2 h 5 min rullat och såklart kändes benen så himla mycket bättre efteråt.

Sedan fick jag besök av världens bästa föräldrar och nu ligger jag här i soffan och avnjuter dagens etapp av Touren. Tog ärligt en gubbkvart alldeles nyss, lika bra att passa på då jag ska åter till jobbet i en vecka imorgon och då lär det inte bli så många möjligheter till gubbkvartande.

Sicken distanslördag MED BACKAR

Skärmavbild 2017-07-15 kl. 18.51.04
Hej på er! Nu sitter jag här i uterummet och lyssnar på punk som om det vore när vi skejtade i danslogen i Surahammars folkets park runt -91-92. Vilken lördag vi har haft, försöker lämna därhän att min bil fick bogseras hem igår, bortom min kontroll. Vi skippar den helt enkelt. Det kan möjligen bli en helt egen blogg om just det skräpet.

Idag skulle det dukas upp till ett långt distanspass med riktigt mycket backar. Eller så mycket backar man kan tänkas få i platta Västmanland. Vi var såklart tvungna att cykla en 10-12 mil för att komma till dessa först, men vad gör man inte för konsten?

Det var tretton starka som dök upp på Berget imorse (inklusive undertecknad som knappast kan räknas som stark men ändå). Vi styrde kosan mot Norberg denna dag via Kolsva, Färna, Fagersta och det var också här som backarna började och då förstår ni att vi redan cyklat 10-12 mil och fått en bil som sprutat spolarvätska på oss, annars var det fint värre.
Skärmavbild 2017-07-15 kl. 18.51.53
Första backen som det såklart var fri fart i var den stygga till den nu nedlagda skidanläggningen Högbyn (i vilken vi huserade fritt med snowboard under många säsonger).
Skärmavbild 2017-07-15 kl. 19.01.10
Bjuder därför på en f-side air från yours truly från just Högbyns halfpipe i vilken man hikat mer gånger än jag törs tänka på. Notera den tidstypiskt rätta Flip-hoodien och en Type-A bräda. Nu var det såklart inte snowboard jag skulle berätta om utan hur vi flög uppför den orytmiska att bitvis riktigt styggt branta backen. Visste efter det första branta partiet att jag låg ruskigt nära gränsen och när det planade ut hade jag inte alls kraft att skifta växlar och åkning. När sedan det riktigt branta partiet dök upp körde jag ett tag starkt och tog på CRT-Fredrik, Quintana, AK och Contis men efter kurvan mot parkeringen och den sista lilla knäppan hade jag inget att köra med. Upp på en sämre tid än 2015, godkänt men inte så jag frivoltar över det hela. Å andra sidan kändes benen tämligen tapetklistriga redan på vägen till Fagersta så det var väntat.

Nästa backe var klart mer åkig och kom rätt snart, det var uppför Svartberget från den sidan jag aldrig kört innan, betydligt snällare än jag hade trott. Var tämligen papperskorgsmässig när vi gick in i den och släppte iväg AK, Contis, CRT-Fredrik och Quintana. Kunde på något vis mobilisera styrka i en backe som inte är min styrka alls och brygga upp till dom två sistnämnda som släppt AK och Contis. Sedan hjulsög jag hela vägen upp, inte för att jag ville utan för att jag helt enkelt inte orkade mer. Ändå rätt nöjd där. Kul utförsåkning till Fagersta och lite återhämtningscykling innan dom ökända Melingsbackarna, här passade det såklart i sann sommaren -17-anda på att börja regna också, alltid lika kul.

I Melingsbackarna slängde jag mig på Contis hjul direkt, bära eller brista helt enkelt. Slet mig med över några av dom branta partierna och satt på hjul över det lättåka partiet. Tyvärr fick jag släppa i nästa brant och slängde mig in på hjul på CRT-Fredrik och Quintana, fick släppa dom också efter en stund p g a viss obehagskänsla i kroppen. Slog av lite innan jag fann mig själv igen och kunde mata på. Hade jag kunnat följa så hade jag gjort under 9′ upp vilket är mer än godkänt för mig. Dock tredje bästa tiden någonsin, funkar.
Skärmavbild 2017-07-15 kl. 18.49.53
I Norberg bjuckades det på fika såklart, klart välbehövligt efter 13 mil och jag var sådär urvriden som Svampbob Fyrkant typ och då sitter det alltid fint med fika. Vår nya trend på distanspass är också såklart att det ska vara närmare 4 timmar innan fika.

På vägen tillbaka valde jag att stå över chansen att späka mig i brandbacken innan Ängelsberg och den korta branta backen ur Ängelsberg. Resten körde allt i ett svep och det tog mig en stund innan jag kom ikapp när dom hade den goda smaken att vänta på ”undertöcknad”.

Den här biten mellan Ängelsberg och Ramnäs är ett parti av passet jag ogärna tänker tillbaka på. Motvind och en del feeling i gruppen drev upp farten. Mina papperskorgsmässiga ben funkade lika illa som min förbannade bil. Gick runt såklart men inte mer än så. Mirakulöst nog släppte och vände allt i Ramnäs och sista biten gick som en smärre dans.
20132662_10154738880472548_1054666412_o
Alltid kul när det kan vända i ett pass för det är baske mig inte så ofta det händer. Resten var bara en trevlig glasyr på kakan om man så säger och solen ackompanjerade oss sista biten. Har svårt att tro att en lördag kan bli bättre än såhär utan mina barn. Att jag sedan lägga mig tillrätta och kolla på etappen av Touren var ju ännu mycket bättre. Tackar min lyckliga stjärna att jag städade huset häromdagen så jag slipper det också. Proffstillvaro minus massör och en del annat då.

Cykeldatorn visade 6 h 29 min och 202,4 km till sist och ni kan ju grotta ner er i mina spaghettiben på Strava här om ni vill, själv ska jag grotta ner mig i en godispåse.

Tack alla som var med idag, ni är för jävla starka och grymma!