Kallecrossen revisited

God morgon vänner, ni ser ju på bilden som Rickard tagit vilken uppslutning det var igår, kul. Att såpass många vill slakta ben och lungor på en gräsyta är ju bara fantastiskt. Jag var väl lite smårädd att mina ben skulle vara ofantastiska efter måndagens Zwift-rejs, men det var ju obefogat, eller ja, dom kändes som skit såklart efter ett tag men det är lika för alla. Banan är otroligt jobbig och speciellt med dragningarna upp och nedför kullen så tar det liksom ut sin rätt.

Vi körde 3 x 2 varv igår i jaktstartsprincip, vilket innebar att jag gick ut som näst sist med bara Landhagen och Contis efter mig. Tycker att jag kunde hålla hyfsat bra mot dom och inte tappa alltför mycket mark efter att dom hade kört ikapp mig. Ett kvitto på att crossformen såhär på off-season förmodligen är rätt bra, synd bara att jag inte ska tävla något.

Bilden ovan som Katja knäppte får väl representera lyckan efter genomförd lungvändning. Igår kryddade vi dock med ett gäng backspurter från start uppför kullen bara för att göra stumma ben ännu stummare. Underbart.

AK fångade ögonblicket innan vi drog iväg på den sista spurten, kan väl konstatera att explosivitet inte är något som blir bättre med åren, därför är det just lite viktigt att jobba på den emellanåt.

Oavsett vad en underbar cykelkväll igen. Idag har jag hunnit besöka återbruket innan jobbet, planerar lunchstyrka och sedan har Melker bandyträning i Skultuna, man får inte ha tråkigt, det vore ju för trist.

Tillbaka på stigarna, crossintervaller med Swlogg

Om någon hade sagt till mig för ett år sedan att jag skulle tycka att det var skönt att vara tillbaka på en cykel med brett styret och dämpning hade jag förmodligen garvat åt dom. Imorse kände jag så, efter två dagar med intervaller först på LVG och igår på cross (den återkommer vi till) så var det skönt att gränsla SUP:en och bränna stig till jobbet. Var rätt sliten men ändå ramlade det bara in PB:n på vissa stigar utan att jag jobbade direkt hårt för det. Måste ju bero på cykeln, 67′ morgonfröjd in på träningskontot.

Fröjd var det väl inte att se att frambromsen var lite lätt böjd och att bakgaffeln fått sig en repa när jag flög över styret och cykeln landade bland massa stenar i måndags kväll. Bara kosmetiska skador som egentligen bara jag ser, men som det heter ”the first cut is the deepest”, borde egentligen vara glad att cykeln klarade sig såpass bra. Blir väl en timma stig hem ikväll också, längtar redan.

Igår mönstrade vi säsongens första cross-träning, stor uppslutning vid vår arena vid Hökåsengropen, sjukt kul att se.

Upplägget lika enkelt som klassiskt, 2 x 2 varv med jaktstart, det ger i runda slängar 2 x 16′ för undertecknad.

Trodde i mitt enfald att jag skulle vara grym på crossen nu när jag kört så mycket MTB men känslan var snarare tvärtom initialt. Sjukt ovant och smygläskigt. Kom in i det allt eftersom tiden gick.

Men jag är fortfarande 15-20 sekunder från mina snabbaste tider på banan, samtidigt kan man inte vänta sig mirakel första specifika träningen för året, om man inte heter Erik Åkesson, som väntat slaktade han oss alla och banan.

För egen del var det även tredje dagen i rad med någon form av intervaller vilket såklart kan ha spelat in en del, men jag kan såklart inte skylla 20 sekunder på det.

Med min artros trodde jag att jag skulle ha jobbigt att komma på och av cykeln men det funkade bättre än väntat, det som blivit ännu mycket sämre i år som en följd av artrosen är löpningen. I sandbacken uppför stod jag nästan still i år.

Aja, jag har några veckor på mig att slipa på den grenspecifika formen, den 30/9 kör vi vår hemmatävlingen vilken so far är den ända tävlingen jag planerat att köra. Men innan dess har jag förhoppningsvis två långlopp på MTB:n kvar. Alla foton från igår är tagna av AK. Gjorde även en liten Swlogg från träningen så ni får väl den också.

Helgen med Helgmys och sådär

God afton, dåligt med bloggfrekvensen under helgen. Det behöver nödvändigtvis inte att helgen varit dålig, tvärtom, det har varit en riktigt finfin helg. Sitter inne på material till en Zwlogg om MTB-passet på 3 h 20 min i fredags. Igår arbetade vi stenhårt med banan till Groopencross, sjukt kul att se att alla kommer och ställer upp och jobbar, inget gnäll, bara glada miner. Stort tack igen till alla som var där. Det kommer bli en sjusärdeles cross-fest på lördag. Vi passade även på att köra träningstävling på varvet efteråt, kul med 14-15 stycken på startlinjen. Själv hade jag ju grundat för att ha usla ben genom fredagens distans, men planen var ju att träna mycket i veckan och det var ju ändå bara TRÄNINGStävling.

Undermålig uppvärning som sig bör gjorde att starten upp i backen blev en chock för systemet, ärligt tog det nog två varv innan jag var varm i benen och kunde åka ordentligt, det lär jag ändra på till helgen. Samtidigt är banan som den står i år riktigt brutal. Att vi sedan vände och gjorde sanden riktigt svåråkt gjorde knappast saker bättre. När loppet till sist satt sig och jag hade släppt iväg tätgruppen med Landhagen, DNF-Svegmar och några till så befann jag mig i ett vakum. Hade korn på Geiger men varje gång jag närmade mig så cyklade han ifrån mig i någon sandbacke där jag tvingades av cykeln och mer än ofta oplanerade avstigningar på Kevinth-sidan av cykeln, tämligen opraktiskt.


På sista varvet så kom jag till sist in på hjul och kunde stöta hårt och fick till sist en lucka och sedan var det bara det berömda köttandet in till mål.

Inser ju att jag måste ha glimrande ben och att jag tekniskt måste köra som jag gjorde dom sista varven idag om jag ska få till det bra på lördag.

Oavsett vad så var det en sjukt kul lördag och bra träning såklart, ni kan se Strava på det här.

Idag har det varit lugnt, barnen är tillbaka och jag har just snurrat ur benen en halvtimma på Monarken. Det kommer blir en busy vecka med barnens träningar och allt roddande med Groopencross och så ska jag försöka bibehålla/toppa någon form för helgens tävlingar. Det får ju aldrig vara tråkigt och lugnt heller.