RR CX-Pokalen #1 i Falun

God förmiddag på er, har väl städat huset och ska väl snart förbereda lunch till barnen. Det ena barnet är friskt och det andra inte. Det friska barnet syns på den enda bilden jag har från gårdagens första rejs i CX-Pokalen 17/18 i Falun, han var med upp. Sjukt mysig dag med honom att han sedan var tidernas bästa hejjare varje varv gjorde knappast saken sämre. Kung Folke!

Kör som sagt B-klass denna säsong och det är som jag skrev redan i min RR från Göteborg förra året ingen dans på rosor. Det är ett starkt fält som tack vare omdispositionen av klasserna blivit ännu starkare i år då ett antal klivit över från A till B i takt med att A-klassen fylls på med elitåkarna. Vi var 35 gubbar som radade upp oss för start på Faluns svängfest på gräset vid Regementsparken, nytt för i år att banan var lite längre med ett svängparti vid fotbollsplanen strax nedanför parken. Ett riktigt kul parti på banan som jag diggade starkt, ett par off-camber kurvor som Limusdäcken med lågt tryck bettade fint i. Nåväl, fick starta i tredje led och Faluns bana har ett kort startparti innan det börjar svänga och sedan når man trappan från helvetet. Kom loss hyfsat men blev lite parkerad bakom folk i kurvorna fram till trappan. Trappan är ju min lilla krycka, med min dåliga höft kan jag bara ta dubbelsteg med ena benet och sedan förlorar jag oceaner med tid eftersom min artroskropp inte är vig nog att kasta sig på cykeln. Lägg därtill ett löphinder på banan så har vi två ställen varje varv där jag tappade eoner med tid. Efter trappan såg jag tätgruppen med bl a mina före detta klubbkamrat Peter Eide-Jensen, Rickard Ericsson (Motala) och starke Patrik Alm dra iväg. Blir lite boxad i kurvpartiet och när jag får fri lejd är luckan fram hyfsat stor. Försöker mosa på men blir istället stum och upphunnen bakifrån. Från att ligga på placering 5-6 så tappar jag till 9-10:e. Stumnar rejält i trappan i mitten av loppet och blir passerad av Uppsalas Erik Eriksson, moralen skjuter i botten. Ländryggen som alltid brukar göra ont på crossrejs har gjort ont sedan minut fem av loppet. Ska jag bryta? Klart jag inte kan bryta, jag har ju världens bästa supporter där som vill se mig köra. Gaskar mod till mig, det kanske vänder, försöker sträcka ut ryggen vid dom tillfällen som finns. Börjar plocka in på dom som passerat mig och tekniken i kurvorna stämmer bättre för mig än för många av dom framför. Lyckas ta tillbaka alla placeringar jag tappade utom en och är hyfsat nära Patrik Alm när vi går i mål, rullar in som 6:a, en placering jag ger mig själv VG för. Nästa gång ska jag försöka komma med tätgruppen, då kan det bli intressant. Vann gjorde den genomtrevlige och starke Rickard Ericsson. Gemyt som alltid att träffa alla crossfolks. Lungvändning i 40 minuter behöver väl alla?

Strava på det hela kan ni se här.

Om någon sitter inne på några cyklande bilder på mig från helgen får ni gärna maila mig på swyzak@gmail.com

Crossintervaller med mindfuck

Hej på er! Att köra cyclocross kan vara för jäkla kul, det kan också vara sjujäkla frustrerande. Att köra det ihop med det här gänget sköna människor gör det hur som helst kul oavsett hur illa man cyklar. I samband med säsongspremiären i Göteborg förra året fick jag en släng av seriös ”mindfuck” när tekniken började strula och det slog sig på huvudet. Vid kvällens första intervall blev det likadant, jag cyklade som en påse nötter och avbröt efter ett varv. Rätt mörka tankar i huvudet då, om typ att börja med schack och sånt där. Inget ont om schack men jag är verkligen inge bra på det, heller.

Repade mod och försökte köra på och slappna av lite mer på andra (eller för mig blev det ju nu den första) två-varvs intervallen. Ångade på i hopp om att hålla Contis och Erik Åkesson bakom mig så länge jag kunde, dom kom ikapp efter sanden på varv två. Försökte för allt jag var värd hänga på så länge jag kunde, uppenbarligen var jag inte värd så mycket för jag tappade dom per omgående. Mot slutet på även Daniel (ni the Enköping-one) ikapp, ändå klart mer nöjd med hur känslan var och att jag kunde trycka på lite också. Löpningen är som sagt sämre än på mycket länge, så jag hoppas på himla lite löpning under den här crosshösten. Nu har ju gissningsvis Falun monstertrappen på lördag så jag lär få cykla sjukt fort i övrigt för där lär jag tappa.

Jag och Daniel körde en intervall om ett varv till. Daniel startade i en rasande jäkla fart och till min förvåning sög jag mig fast rätt bra till jag tabbade mig i kurvan in i sanden. Sedan var det mest en massa gubbjagande, i springbacken var det morsning och god natt i både ben och lungor. Sedan var det bara att tugga styrlinda resten av biten in.

Oavsett vad så blev det en bra sista genomkörare inför helgen, där jag bara kommer köra på lördagen och i B-klass i år. Eftersom jag blir stelare och stelare så ska en gubbe som knappt kan komma upp på cykeln ordentlig tävla ihop med elitgrabbarna i A-klass. Givetvis ska jag sälja mig suligt dyrt i B-klassen på dom tävlingarna jag kommer köra i höst. Kul ska det bli oavsett vad och det är huvudsaken.

”November är en mur av grå betong”

En textrad ur en av Kents absolut bästa låtar – På drift. Den kunde inte stämma bättre än idag, det är grått, regnet har vräkt ned under hela dagen och ska så göra hela dagen och större delar av morgondagen. Det är rätt grått med andra ord. Nu kan man ju lätt tro att jag är grå, tråkig och negativ som person när man läser det här. Faktum är att jag ser framemot morgondagens crossträning på Kallecrossen och helgens tävlingar i CX-Pokalen. Det myckna regnandet kommer att göra fint med banorna. Kallecrossen kommer bli en kladdfest av sällan skådat slag imorgon kväll, det ska bli så jäkla roligt, jag tror inte vi fick en endaste träning förra året där med dom förutsättningarna. Hoppas att alla crossentusiaster i stan inser det fina i en riktig lerfest. Trots minusgrader framgent så kommer förmodligen Eskilstunas bana bjuda upp till en riktig ”modder” på lördag, intalar mig att det kommer passa mig. Tungkört blir lite som att köra uppför långa backar och det gynnar min späda klättrarkropp.

Den fenonmenala passagen upp i slalombacken i Eskilstuna förra året, det kommer vara lika fint i år gissar jag.

Sedan kan jag ju lätt erkänna att jag börjar få suget för LVG åter igen (brukar infinna sig vid den här tiden också när man låtit den cykeln stå en längre tid). Därför känns det ju för jäkla fint att veta att det är en vecka i solen på Lanzarote bokad.

Jag har ju givetvis redan googlat massor på cyklingen på ön och är peppad. Här ser ni stigningen Tabayesco (9,3 km  @ 5%) den gissar jag att jag kommer besöka minst en gång under veckan. Bilden ärligt snodd från Cycling locations.

Så även om November må vara en mur av grå betong så är det en innehållsrik och positiv grå betong med mycket roligt att se framemot. Cyclocross-SM i Eksjö nästa helg till exempel, hur grymt ska det inte bli?