Under Tour de France när Fredrik Kessiakoff körde i bergatröjan vet jag att han nämnde att dansk eller norska media (minns inte) intervjuade honom och funderade varför inte svensk media var på plats. Cykelsportens plats på födoskalan inom svensk idrottsjournalistik är så långt ner att man är tvungen att gräva i dagar för att nå dit. Det är alltså när man inte får nys om doping/fusk inom sporten, då är man inte sen på att skriva om den. Det blev väldigt tydligt i helgen när Femke Van den Drissche blev ertappade med en inbyggd motor i sin cykel under pågående VM i Cyclocross, såklart oerhört korkat. Det väckte givetvis det svenska mediadrevet och då gick det alldeles utmärkt att skriva om cykel och i synnerhet Cyclocross en gren inom cykel som dom absolut inte har någon koll på alls. Givetvis ska fusk i alla former och i alla idrotter beivras och uppmärksammas, men då man inte på något vis uppmärksammar cykel i övrigt blir det himla märkligt. Som någon skrev vi hade 8 svenskar på plats på VM i Cyclocross, så kantades av 70 000-80 000 åskådare men om det skrevs inget. Vi hade inga svenska tennisspelare i Australian Open men det kunde rendera helsidor i kvällspressens idrottsjournalistik. Då tänker jag inte gå in i detalj på hur usel tennisens anti-doping arbete är i jämförelse med cykelsportens.
Cykelsporten får fortfarande utmålas som det svarta fåret inom idrotten. Och visst släpar den på en skrämmande dopinghistoria, men om journalister skulle tala med unga verksamma cyklister idag skulle dom vittna om vilket avstånd man tar från sportens mörka historia. Anti-dopingarbetet inom cykel är idag förmodligen ett av dom bästa inom idrotten överhuvudtaget. Att det fortfarande avslöjas dopare både aktiva och historiskt sett handlar ju bara om att sporten faktiskt tar det hela på allvar. I min värld är det långt värre att vi inom vissa idrotter INTE hör om doping, då kan man ju gissa att en hel del antingen tystas/mutas ner eller så är helt enkelt inte arbetet mot doping tillräckligt.
För om någon förfasas över IAAFs skandal med ryska friidrottare där mutor ingick så måste man inse att där finns bara en bråkdel av dom pengarna som finns inom exempelvis fotboll och hockey. Och någonstans i ett laboratiorium i Spanien ligger dom blodpåsarna som inte fick namnges i media från Operation Puerto och ruttnar eller väntar på att förstöras, vem vet vilka stjärnor inom andra idrotter som göms där och som förmodligen aldrig kommer se dagens ljus. Men det lär vi aldrig få veta, det vill några se till.
När jag var i 20-årsåldern och det var skateboard och fest så ville man alltid veta hur en fest var när man missade den. Alla var där var ett svar man fick ofta. Nu kunde alla innebära Fredda och Steven, ingen mer. Lite samma sak förmedlar media om cykelsporten, fast om doping. Alla var där!