Sol & distans på pangben

Hej på er vänner! Tack för all positiv feedback på gårdagens inlägg, det värmer. Idag var det något annat som värmde, 4 timmar distans i pangväder med pangben. Efter förra helgens fadäs där jag fick avbryta distansförsöket ute på grund av svartis så kröp jag till korset idag, eller egentligen kröp jag ut i garaget och letade fram min allra första dubbdäck jag köpte första vintern. Inga fantastiska dubbdäck alls och inte i närheten av så mycket dubb som i dom däck jag haft dom senaste vintrarna men jag tänkte att placebo-effekten är väl inget man garvar bort. Så nu har jag iallafall försökt med dubbfritt, men den här isvintern är det ingen höjdare.

Nåväl, styrde kosan via Anundshög, Tortuna, Orresta, Bredsdal och till metropolen Enköping. Överlag riktigt bra vägar, vissa ställen med lite dryg is, men inte i närheten av så förrädiskt som förra helgen. Sedan hade jag säkert en övertro till mina dubbisar som för övrigt rullade bra mycket lättare än jag mindes.
skärmavbild 2019-01-12 kl. 16.29.55
Gick runt på en banan som jag högg strax efter Hummelsta och en flaska vatten. Fick skarva på lite väl i Västerås igen för att nå dom där 4 timmarna jag ville ha. Kändes riktigt bra hela vägen och jag hade säkert haft en timma till kvar i kroppen, men man måste inte alltid vrida ur trasan så man är helt förstörd efteråt när man cyklar distans. Väl hemma hade jag 4 h 1 min på cykeldatorn och jag hade cyklat 90,1 km. Skönt att komma ut i solskenet. Hoppas på en något kortare repris imorgon innan barnen ska hämtas och allt blir livat igen.

Nu ska det byggas mat och sånt där kul hör hemma, hörs.

Annonser

Vintertimmar

Hej på er vänner, dagarna rullar väl på även om det fortfarande känns himla märkligt att inte gå till jobbet. Igår kväll var väl även kanske första ”krisen” över just detta, när grabbarna kom hem från skolan, Cissi från sitt jobb och jag hade liksom ingen yttre input från någon arbetsplats eller externa händelser. Jättemärklig känsla av värdelöshet infann sig och ett grinigt humör, nu vet jag att jag absolut inte ska behöva känna så, men efter 20 år som arbetsför och helt plötsligt stå utan jobb lär ju ge vissa reaktioner, konstigt vore väl annat. Jag vill samtidigt ännu en gång tacka för all omtanke och engagemang runt situationen.

Nu vill ni väl inte läsa om det, ni vill väl läsa om hur jag ändå gjorde det bästa av situationen och passade på att träna i dagsljus i ett underbart vinterland.
Skärmavbild 2018-12-18 kl. 11.57.49
Det är något visst med att cykla dom första riktiga vinterpassen, speciellt såhär i juletider. Underbart fint på grusvägarna och dom mindre vägarna idag. När man sedan kan köra på tider när det är lågtrafikerat så blir det ju ännu bättre. Snurrade hem 2 h 22 min till träningskontot, vilket gav nära nog 53 km, givetvis hade jag kunnat gjorde betydligt mycket mer men jag har ett tufft pass på Wattbiken planerat imorgon och vill inte skapa tokslitna ben så lagom fick vara nog. Det kändes bra hela vägen runt idag och det ska det väl göra när jag inte körde längre.

Sedan har jag hunnit ringa SAS kundtjänst och se till att mitt specialbagage är just en cykel när vi ska till Mallis om…. tre månader… sjukt… Snart är vi där, hoppas ha en kanonfin grundform då som jag sedan kan bygga vidare på under den veckan och sedan är det ju bara veckor till säsongen drar igång. Och förhoppningsvis har jag ett jobb igen då.

Vinterdistans med Swlogg

48387262_334145280510450_3824320106779901952_n
Hej på er vänner! Måste tacka alla för alla positiva hejarop jag fick från er alla efter gårdagens inlägg om att jag hade förlorat mitt jobb. Det värmer som sjutton att ni bryr er, tack som bara den för omtanken.

Idag var det dags för distanspass med Landhagen som jag skrev igår, kändes lite småvintrigt med minusgrader och lite snö på marken. Ska inte skriva spaltmeter om det eftersomjag tänkte leverera er den 38:e Swloggen om dagen på vägarna runt Västerås. Så håll till godo.