Bio- och teknikdag

God afton på er! Hoppas ni haft en bra lördag, det har jag haft. Melker är fortfarande i Stockholm på säsongens sista fotbollscup så jag har fått hänga med Folke sedan lunch, mysigt och kul för honom att slippa följa med och stå bredvid och kika på fotboll, det är inte hans favvo direkt.

Jag och Folke passade på att gå på bio på eftermiddagen – mysigt värre. Sedan lät Folke mig sticka ut en sväng på cykeln under tiden han spelade tv-spel, snällt.

Eftersom vi har ändrat banan till tävlingen så blev det ju ett parti som jag absolut inte blivit vän med och så kan vi ju inte ha det när det är hemmatävling om två veckor. Så mitt ”mission” med passet var att nöta vissa partier och mitt nya ”hatparti” var såklart ett av dom. Det partiet har jag besökt 3 ggr sedan vi beslutade att det skulle vara med, 2 ggr med crossen och en gång med MTB´n, varje gång har jag skitit i att köra där. Idag tvekade jag första gången och vågade inte gå i spåret, klotade lite, gick upp körde spåret, körde igen och igen. Framsteg deluxe, avrundade faktiskt passet med att köra där igen, känns som vissa demoner är övervunna nu! Gnuggade några partier till, det blev bättre och framför allt älskar jag den där cykeln och rymdbromsarna. Vi kan i dubbel bemärkelse säga att det blev det BÄSTA teknikpasset.

Nu ska vi djupdyka i godisskålen här.

Vintrigt Helgmys

God kväll på er, idag körde vi säsongens sjunde TT – Helgmys i Hökåsengropen på Groopencross-banan. Jag fick frisedel av barnen som var kvar hemma och jag kunde sticka iväg och bli en trött farbror, tack världens bästa barn. Jag var ärligt lite orolig över hur benen skulle vara eftersom det kändes segt igår och jag spädde på det med att vara med på isen på Folkes bandyträning imorse. Var ärligt trött när jag klev av isen efter att ha fajtats med Melker på isen.

Vevade ut till Groopen och satte upp banan, insåg att den var snabb och frusen, enstaka isfläckar men inget som skulle störa nämnvärt. Med snö strandgärdet så blev det en fin inramning på det hela. Vi radade upp med nio man, vilket var mer än jag hade vågat hoppas på när det ändå var fyra minusgrader. Birjer hade letat sig hit hela vägen från Stockholm, svinkul måste jag säga. Erik var där med sin supersnabba Ida så jag visste väl att det skulle kunna bli åka av även om inte Contis var på plats. Sedan var ju såklart Geiger där med sin MTB och han är alltid snabb. Efter en snabb startprocedur var vi iväg och det blev lite stök på strandgärdet igen när Birjer körde fel, han var ändå snart med på noterna och det bildades en tätgrupp med undertecknad, Birjer, Erik, Ida och Geiger. Erik fick några meters lucka och jag satt bakom Geiger och lät honom sköta farthållningen första varvet, kändes himla bra i benen. Vid varvning bestämde jag mig för att grilla dom lite, gled förbi Erik och drog upp farten lite. Fick ingen direkt lucka men gick på hyfsat hårt men kontrollerat. Ryckte lite vid några småknixar och igångdrag och hade snart en lucka. Nu var det bara att veva på och inte göra några missar.
Nu var sanden lättkörd så det blev himla enkelt egentligen, matade på. Ut på näst sista varvet såg jag att Ida hade knaprat in lite och låg tvåa. Hon är svinsnabb och tvärstark och jag ville ogärna att hon skulle komma ikapp. Sista passagen på målrakan kände jag att jag hade gott om kraft i påkarna och matade på bra. Kunde utöka på sista varvet och stabilt kunde jag gå i ”mål” först. Nu var det bara träningstävling men känslan i åkningen var grym, benen hade hur mycket som helst och tekniken satt bra. Nu var det visserligen snabbt och hårt och det passar säkert mig bra men jag tar med mig en god känsla som sagt, in mot säsongens två sista rejs i helgen som kommer.

Alltid grymt att se att alla kommer och har så himla positiv anda på våra Helgmys, det ger mig mer än min egna känsla i åkningen.

Ni kan iallafall gotta er i Strava från dagen här.

Nu har jag säkrat återhämtningen med tacos med barnen och snart ska vi hugga in på lördagsgodiset. Fatta hur stark jag ska bli.

Helgmys #6 ett motsols snurr runt Groopen

Imorse när jag vaknade och hörde regnet smattra mot fönstret log jag stort inombords. Det kan bara cyclocross-frälsta cyklister (eller klassikerspecialister) göra, efter en torr höst så skulle vi äntligen få köra lite skitig cross. Dagen till ära skulle vi köra Groopencross-banan motsols, vilket skulle innebära lite nya utmaningar.

Det vräkte formligen ned när jag cyklade ut till Groopen och började lägga ut koner längs banan. Tänkte väl att vi bara skulle bli fyra-fem stycken till start. Glädjande nog var vi 15 stycken till start när regnet lugnat ned sig och vi bara hade kvar dom underbara effekterna av det. En av effekterna vid sådant väder blir såklart att cykeln per omgående låter som om det ska rasa i tusen bitar på grund av all smuts som sätter sig överallt.

Nåväl, fick en rätt dålig start och det tog ett tag innan jag var ungefär där jag ville vara. Benen var garanterat där jag ville ha dom. Helt underbara ben idag, tyvärr sulade jag det med lite för många tekniska missar för att jag ska vara helt nöjd. Eller nöjd ska jag ju vara med att jag aldrig slutade köra, det resulterade ju ändå i en andra plats bakom en Contis som inte gick för fullt idag. Tyvärr drog Daniel punkakortet idag annars hade vi nog haft en bra strid. Nu fick jag ändå fightas med en stark Geiger på hans MTB men kunde med lite igångdrag och mer tryck ändå avgöra på sista varvet och kunde slå av och köra säkert sista halv-varvet. Innan dess hade jag ändå hunnit bli bra trött. Vad kan jag lära mig idag? Kliv av cykeln i tid, att försöka cykla in absurdum och tvingas kliva av för sent ger bara sånt som kostar fart/tid/energi.

Full gas ut för varvning en sista gång. Contis skådas i off-camber svängen långt bort. Foto: Daniel Svegmar

Banan motsols blev riktigt bra, en helt annan bana på samma ställe. Det finns mycket potential i Groopen helt enkelt. Idag fick vi även köra off-camber kurvan ”uppför” så att säga. Den hade vi som en feature redan 2013, jag tyckte den var helt galet svår då. Idag gick den galant, så något har ju ändå hänt med tekniken på två år. Ni kan såklart se Strava på allt.

Skitigt blev det – äntligen!

Bara att lycklig och skitig veva hem och se om barnen hade klarat sig själva, vilket dom såklart gjort med den äran. Världens bästa barn, samma barn som jag nu ska äta godis med…