Intervalltisdagen i backspegeln och regnstigar

God morgon på er! Som ni ser var det ju en smärre cykelfest igår när vi hade dukat upp för tröskelintervaller med klubben. Jättekul att så många vill vara med och bli trötta liksom. Vädret var också sådär så att man fick hopp om vår och sommar men jag avvaktar nog en lite stund till med att riva av benvärmarna.

Det skulle köras 10/10/10/15′ som jag skrev igår, teamade upp med Contis, AK, duktige junisen Ludwig Ernst och Joakim Frisk (den sistnämnde tyckte nog att vi körde för sakta för han lämnade oss efter ett tag). Intensiteten blev lägre än när vi körde samma pass förra veckan, bitvis lite väl låg, kanske speciellt på den sista intervallen när vi hade vinden i ryggen, men lite småseg var jag ändå på kvällen.

Personen på bilden som ser ut som han är på väg att ramla av cykeln är alltså undertecknad. Givetvis är det höftledsartrosen som får ryggen att tilta sådär. Får ofta höra att det ser konstigt ut när jag cyklar och att jag borde dra in knäet, men det kan jag ju inte. Lite snedpeppande ibland när man får se sig själv cykla, men har en bild i huvudet av att det ser bra ut när man cyklar, men i själva verket ser det lite ut som Chris Froome gånger tio. Det om det dock.

På det hela en sjukt fin cykelkväll, höll 223/225/223/158W på intervallerna och då ser ni ju att den sista gick på tok för ”lätt”. Ni kan glutta Strava på festen här.

Imorse tog jag MTB:n via stigar till jobbet. Måste göra lite tid på den nu innan tävlingen så jag känner mig säker på den, tror det kommer behövas. Det har torkat upp rätt bra i skogen bara på några dagar även om jag fortfarande förvånas över att det är is kvar på en del stigar. Det började ju fint och jag försökte ta det lugnt men vips helt otippat sådär började det regna, först lite och sedan rätt mycket, högst onödigt och okul. Fick in en timma och det var rätt skönt med en VARM dusch på jobbet sedan. Ska lämna in MTBn till Thomas idag så ska han förhoppningsvis se till att min bromsverkan blir bättre, just nu tar bromsarna sämre än på min gamla tävlingscross med cantibromsar. Nu ska man förvisso inte bromsa men det kan vara skönt att få stopp på ekipaget innan man prickar ett träd eller något. Sedan lär det bli en timma hemvevande på stig, hoppas på sol och fågelkvitter, för mycket begärt?

Annonser

Intervalltisdag igen

Såhär munter var jag förr tisdagen innan träningen, efteråt kändes det ju såklart inte lika muntert. Det kan ju såklart delvis tillskrivas det faktum att vi inte riktigt höll oss till planen fullt ut, givetvis gick det ju lite hårdare än planen, otippat. Ikväll hoppas jag att vi kör enligt planen och att alla blir trötta på rätt sätt. Planen är ett gäng långa tröskelintervaller igen, jag har gjort ett gäng bra tröskelintervaller solo redan denna säsongen och känner mig tämligen säker var min kapacitet just nu ligger effektmässigt. Dock när vi kör i lagtempo blir tröskelintervallerna mer att anse som över/under intervaller. När man drar så ligger man något över tröskel för att falla ned en bit under när man kommer ned på hjul. Kul ska det bli iallafall.

Igår vevade jag en timma innan styrelsemötet, passade på att ta en av dom två årliga reporna ut på Björnön, lika bra att passa på innan badsäsongen tar vid och vägen blir alldeles nedsölad med bilar. Imorse lämnade jag bilen för byte av vindrutan och tog 30′ vevande av ben i dimman, förhoppningsvis har jag öppnat upp dom för kvällens begivenhet. Nu lär jag köra på och borra ned huvudet här.

Annars längtar jag lite till imorgon när jag ska hojja skogscykel igen.

Rekande av söndagens bana och världens sämsta helgbloggare

Hej på er! Jag är kass, riktigt kass på att blogga på helgerna, skärpning liksom. Helgen har varit larvigt bra annars, hann med ett intervallpass på Supersixen på lördagen, körde 2 x 8′, snuskigt jämn i effekt 274/275W, ett kort pass så rätt nöjd med att få in lite kvalitet.

Igår jobbades det i trädgården och sedan var planen att cykla till Ramnäs och reka banan för söndagens XCO-bana när barnen var överlämnade till sin mor. Lägligt nog så började det regna när det var dags men det var liksom bara att ta tjuren vid hornen. Att gneta 6 mil asfalt med Epicen för att reka bana, inget kommer direkt gratis med den om man säger så. Men efter dryga 70′ svängde jag in vid cykelparken i Ramnäs och började gissa var banan skulle gå, lite halvsvårt och delar av den var fortfarande under is. Jag hade sett bilder på ett drop och en doserad kurva som oroade mig en del. En sådan där ren XCO-detalj som jag fruktar hårt. Kom till ett byggt hopp/drop som jag till sist vågade åka och blev givetvis skitnöjd i tanken att det där var dropet och att den doserade kurvan låg separat. Ack så fel man kan ha, kikade upp och såg i den branta slänten både dropet och kurvan i en härlig eller icke härlig kombination beroende på hur man ser på det hela.

Nu vet jag också att för er som är vassa på MTB så är det här inget samtidigt som bilden inte riktigt visar hur brant det är. Behöver jag säga att jag verkligen inte vågade göra det som krävs, rulla ut för dropet, släppa på bromsarna och luta cykeln i doseringen. Ärligt så skulle jag vara lite skitnödig för att bara köra doseringen. Nu står mitt hopp inför söndagen till att det kommer finnas en b-linje förbi det här partiet. I övrigt såg det lilla av banan jag såg fin ut, en del knäppor som säkert kommer ta ut sin rätt efter några varv.

Sedan var det bara att med stukat självförtroende veva hem samma väg igen i motvind såklart. Fick ihop nära nog 2 h 30 min igår kväll, kändes lite i benen eftersom man gärna pressar på i ett försök att få MTB:n att gå som landsvägsspjutet på asfalten.

Imorse var jag således lite seg och tog Supersixen till jobbet, fick ihop 55′ småkyliga och blöta minuter. Kvällen bjuckar på styrelsemöte med cykelklubben men hoppas hinna veva 1 timma innan det börjar. Ska försöka lägga lite fokus på stigcykling onsdag-fredag så jag får lite känsla igen på Epicen inför tävlingen, förhoppningsvis har det torkat lite på stigarna och förhoppningsvis blir jag mindre av en fegis också.