Utsikt från två olika styren.

Hej på er! Hektiska dagar är här igen, men mellan jobb och matlådor så ska jag väl försöka uppdatera er på läget. Igår när jag tog SUP:en från jobbet så hade sommaren vips gjort comeback, armvärmarna rök efter första stigen då det var på tok för varmt för det. Planen var att beta av dryga 2 timmar där merparten skulle vara stigcykling. Hade ett hyggligt grundtryck i åkningen och försökte krydda det med att köra hårdare på ett gäng stigar. Inledde med den stökiga blåa stigen ut mot Björnön, känslan var att det gick snabbt men som alltid pliktar man för lite fokus när man försöker ligga på så jag kom fel på ett ställe och fick sätta ned foten och tappade fart och momentum ändå blev det ett PB om än med en ynka sekund, men ändå. När jag hade stekt på i dryga 1 h 45 min och började bli lika låg på energi och solen började stå lågt så gjorde jag en sista insats på den blåa stigen i Lundaskogen. Har länge lurat på att maxa den stigen och hade säkert kunnat hitta bättre lägen än just igår då det var smygblött på sina ställen och jag hade ett snyggt tvåhjulssläpp över några rötter, men kör man tillräckligt snabbt så hinner cykeln ut på mark som ger grepp innan man glider omkull. Första biten är endurokörda spår och rätt svårt att kunna köra snabbt på kraft och sista biten hyggligt stenig, blev trött och studsade ut ur skogen med ett PB till (nu blev det för övrigt ganska många sådana igår).

Skarvade på med dom sista stigarna i takt med att solen sjönk bakom träden, rätt trött i benen men sjukt hög på stigcykling rullade jag asfalt sista biten hem.

Hemma med 2 h 7 min på cykeldatorn, ett riktigt bra stigpass och genomkörare inför lördagens race. Sedan smakade det med pizza som var kvar sedan söndagen.

Imorse lät jag SUP:en vila och tog fram Supersixen som fått rulla oförtjänt lite på sistone, men eftersom jag inte ville att det skulle bli snortungt åt benen (och sedan ville jag köra LVG) så dammade jag av den. Det är en cykel som alltid levererar, drömcykeln liksom. Vädret levererade imorse också, varmt och skönt, kortbent i slutet av september klockan 06.30, svårt att gnälla på det. Ska jag hitta något att gnälla på så var det väl att det blåste rejält. Rundade Tortuna och Tillberga innan jag tog vägen genom Hökåsen ned till jobbet.

Landade på kontoret med nästan 4 mil på kontot och en riktigt bra start på lill-lördagen. Ikväll är det föräldramöte med Folkes bandylag men jag lär ju åtminstone cykla hem Supersixen och byta kläder så vi får väl se hur lång hemvägen kan tänkas bli. Det är ju för kul att cykla.

Imorgon tänkte jag dock vila och sedan köra väckningspass på fredag så ska vi stänga säsongen på lördag.

Annonser

Intervaller på Supersixen och lite annat

Hej på er vänner! Igår skulle det ju som sagt cyklas intervaller på Supersixen med klubben, det var ju till och med undertecknad som uppviglat till passet. Ett enkelt upplägg, 4-minutare i lagtempoform på åsen från Hallstahammar till Ramnäs, kryddat med tjuv- och rackarspel (eller träningstävling om man så vill) mellan Ramnäs och Skultuna (15 km).

Eftersom jag tränat sparsammare på landsväg i år då fokuset legat på skogscyklingen så var jag ganska osäker på hur mycket tryck jag skulle ha i benen. Visserligen har jag känt mig stark i skogen och mitt Monarkpass för några veckor sedan indikerade att jag inte har helruttet slätdrag ändå. Blev ändå lite nojjig när jag teamade upp tillsammans med Contis, Frisken och Hammarlund, idel skitstarka cyklister. Inklusive den uppvärmande 5-minutaren vi slängde in innan Hallstahammar fick vi ihop till 5 st intervaller, kände mig stark och kunde ha bra pedaltryck alla gånger jag tog mina förningar, dessutom flög jag inte av i kantvinden, bara en sådan sak. 252/273/253/249/261W blev wattsifforna och då är det ju en del hjulsittande inräknat.

Tjuv- och rackarspelet är ju ändå det roligaste, när man får kräma ur det absolut sista man har i kroppen med målet att nå Skultuna först. Contis smög iväg tämligen omgående och det tog ett tag innan jakten började, Quintana skarvade upp och vi andra jagade. När vi nådde första motlutet var vi nästan ikapp, Frisken hade bryggat upp och jag gick ut för att ta luckan ihop med AK. Dessvärre kom jag retsamma 30 meter från att brygga upp till den ”vinnande” utbrytningen, AK som är svinstark orkade brygga upp. Surt, kikade bakåt i hopp om att den större gruppen skulle komma ikapp så vi skulle kunna jobba ikapp. Det är dock bara Tobbe initialt som kommer ikapp och vi jobbar ett starkt partempo i några kilometer och har tätgänget inom synhåll, vi tappar inte nämnvärt men tar heller inte något. Lagom till mina krafter kommer den större gruppen ikapp oss och jag manar på alla så vi kan gå ikapp, men trots stenhårt jobb där vi på slutet tappar folk hinner vi inte ikapp. Benen är nu klappslut, sjukt nyttig och kul kväll där jag ändå rakt igenom känner att jag har att åka med. 9 fina mil in på kontot och nästan 3 timmar.

Jag tror till fullo på att bibehålla en hyfsad andel träning på LVG trots att man fokuserar mer på skogscyklingen. Antingen det eller att mosa på grusväg med MTB:n annars är det jäkligt lätt hänt att man tappar drivet i slätåkningen, teknisk stigåkning är såklart nödvändig, men att bara cykla stig tror jag gör att man till sist bara sitter och vispar luft när det blir åkiga partier och där vill jag aldrig hamna. Genom åren har jag sett det på cross-tävlingarn, där blir det så tydligt vilka som kört massa MTB, man kan visuellt se att dom sitter på minst en växel för lätt när det ska tryckas på.

Ikväll ska det premiäras med cross-träningarna här i stan, lungorna ska vändas ut och in i Hökåsengropen. Körde crossen till jobbet imorse bara för att få in känslan, var himla sugen att ta alla stigar jag normalt kör med MTB:n men tog bara en av dom, i övrigt sprätte jag grus. Blev en timma iallafall. Är lite peppad på kvällen trots att jag håller mina planer för crosstävlandet öppet, jag ska köra vår tävling på hemmaplan den 30/9 utöver det tror jag det blir sparsamt i år. Men man ska ju aldrig säga aldrig. När träningarna blir fler och mer regelbundna i höst så kanske suget ökar mer, eller inte.

Distanslördag med lätt slakt

Hej på er! Nu ligger man väl sådär härligt distansutslagen på soffan det blev väl 5 h 40 min i sol och vind av alla dess slag. Kan väl knappast påstå att jag var den starkaste på något vis idag, eller det var väl i ärlighetens namn länge sedan jag var stark på ett distanspass på LVG så jag borde ju kunnat ha sett den hör jobbiga dagen komma.

Vi rullade ut i en härlig medvind mot Fjärdhundra och vidare till Örsundsbro så långt var väl allt frid och fröjd, eller mina ben hade ju egentligen signalerat för skräpstatus redan efter 4 mil, med 13 ytterligare med skräpben är väl en baggis. Nåväl, från Örsundsbro dammade vi iväg ut mot Härjarö, här började det blåsa kantvind och alla körde som om dom vore Quick-Step-teamet på en vårklassiker. Det blev alltså lite småjobbigt och när vi stannade för fika efter 12 mil så hade jag väl egentligen kunnat ta en taxi hem, men så kul ska vi väl inte ha det.

Hemvägen blev väl ett endaste slit och en mental kamp och jag får tacka Cissi för att jag är hemma nu, 173 km som inte kom gratis. Samtidigt fint med ett distanspass i boken för dom avslutande långloppen för säsongen. Imorgon ska det smaka med en vilodag vill jag lova. Det är väl ändå för kul att cykla eller?