Post-tävlings baksmälla och bilder från Pearl Izumi MTB

God morgon på er, igår var det ju klubbträning på MTB som brukligt på måndagar. Eftersom det är barnvecka och Folke ju gillar det här med att cykla så var jag med honom till träningen. Han gör sin grej och jag min, men vi cyklar dit tillsammans iallafall.
IMG_0535
Jag kände egentligen när jag kom dit att jag mest var sugen att cykla ”enkelt” och lugnt men sällade mig ändå till snabbgänget. Huvudet var segt efter tävlingen och benen svarade inte, när Rocklundastöket blev för stort så hade jag mentalt checkat ut. Sa till Gunnar att jag kör eget och gjorde omtag, rullade in i Rönnbyskogen. Körde inte fort men njöt att studsa fram över rötterna och stenarna. Som vanligt har jag mina hjärnspöken där, körde fast på ett ställe som jag inte klarat innan, backade, gjorde omtag och fixade det. Vände åter mot Rocklunda, körde samma stigar jag mentalt abdikerat innan, klarade några prylar jag inte gjort innan. Så små framsteg gjordes ändå.
Skärmavbild 2018-05-22 kl. 07.40.47
Folke var mäkta nöjd efteråt och det var nog jag också, precis lagom cykling igår till sist. Idag är planen faktiskt att vila, imorgon ska Folke och jag cykla Västmanlands cup i Kungsör så då tänkte jag bli lite trött.

Till sist hittade jag lite bilder från Pearl Izumi MTB som är tagna av MTB Foto. Kungligt fina bilder från många MTB-race. Den första är från den där stökiga masterstarten, kanske därför jag ser så stel ut.
DSC_2828
Nästa bild är från när vi är på väg till målgången och jag håller farten uppe i vår lilla grupp.
DSC_3655
På den sista jagar jag, eller försöker hänga med utför är väl rätt ord, man är väl rätt feg och lite smådålig.
DSC_3043

Även Happyride var ute i spåret igår och fotade, lyckades väl fastna på en bild där också, oklart var på banan detta var, men jag ser ju lite stark ute så det borde ha varit tämligen snart efter start.
DSC02368

Aja, nu kör vi väl tisdag, en dag närmare helg liksom. Njut av sommarvädret vi har just nu. Även om undertecknad skulle önska en dusch av regn någon natt så allt pollen försvann och man kunde öppna spjällen för fullt igen. Från diesel till turbodiesel typ.

Annonser

RR Pearl Izumi MTB Uppsala

Skärmavbild 2018-05-21 kl. 10.04.44
Sådär, då ska jag väl kvasta ur mig några ord om gårdagens långloppspremiär. Jag och Landhagen for i svinottan till Uppsala, man kan alltid lita på att Landhagen är i tid, ”Jag kommer 06.20” skrev han, 06.15 stod han utanför. Nu gör det inget för jag är själv lagd åt samma håll, jag gillar att ha god tid på mig.

Vi hade gott om tid på oss att hämta nummerlappar, nåla, nervöspinka och njuta i gräset av Uppsala-vädret (20-25 grader och sol). La in cyklarna i fållan i hyggligt god tid och kunde se hur den fylldes upp med tävlingscyklister (eller deras cyklar) hela tiden. Till sist rullade såklart gräddan av svensk och norsk MTB-cykling in och placerade sig framför oss vanliga dödliga tävlingscyklister. Superstarkt startfält verkligen (ca 160 på startlinjen). Själv intalade jag mig att det var se och lära i mångt och mycket samtidigt som att man såklart alltid vill göra sitt absolut bästa för dagen.

Starten gick med master en bit och då händer det som absolut inte ska hända och som är en del i att ha en masterstart, nämligen att ge cyklisterna en säker resa inledningsvis genom bökiga partiet. I detta fallet så var det dålig/hög fart på masterstarten som dessutom gick upp på en GC-bana som avsmalnade och några cyklister krokade i och vurpade rejält. Otroligt olyckligt och något som man bör se över till nästa år tycker jag personligen, masterstarter ska inte vara farliga. Nu verkar det efter omständigheterna ha gått ”bra” för dom inblandade såvitt jag kan förstå. Personligen kom jag bakom vurpan och blev efter men främst tar det en stund att mejsla på sitt racehuvud igen när man ser sånt.

Sedan blir första biten på banan genast smal och uppför en lång backe som följs av fin slingrig singletrack vilket gör att man sitter där man sitter i stort sett innan man går ut ur singletracken och ut på grusvägarna. Ska väl inte säga att jag skulle ha gjort något stortartat ändå om jag kommit iväg bättre igår, sannolikt hade jag sprängt mig istället. Nu kunde jag börja jaga och köra om cyklister. När loppet till sist satt sig så jojjo-åkte jag med ett gäng cyklister, jag var starkare uppför men kunde inte själv hålla trycket uppe på dom lättåkta bitarna (speciellt på varv två). Samtidigt körde jag sämre rent tekniskt på stigarna när jag inte hade någon annan framför som spårade så att säga. Jag var ett enkelt byte helt enkelt. Modet på stigarna var inte bättre av att jag höll på att vurpa rejält på stigarna strax innan Sunnerstagropen på varv ett. Tur och ett visst mått av mer tur gjorde att jag inte låg och spande in granris där.

En fin grej med långloppen och XCO också gissar jag är att det ändå utvecklas till racet i racet oavsett var man befinner sig i fältet. Personligen stod min fight främst med ett gäng cyklister från Knivsta, CK Natén, CK Uni och till sist en herre från Gävle CA. Efter några knäppor i skogen i Sunnersta så märkte jag tydligt att jag var starkast uppför och i en asfalts/grusknäppa med 8 km kvar kunde jag distansera Knivsta, Natén och UNI samt närma mig herren från Gävle. In i det sista längre knixigare stigpartiet har jag korn på honom, bestämmer mig dessutom för att inte kolla bakåt, i en rotig stigning går jag om och får en hyfsad lucka och kör på en del, börjar bli rejält sliten nu.

Dröm om min förvåning när jag rullar in på den sista lättåkta stigen innan målgång och märker att CKI Uni cyklisten och herren från Gävle CA sitter på mitt hjul igen. Håller egentligen bara fart på gruppen till vi närmar oss målbacken upp mot borggården vid Uppsala slott. Både CK Uni och Gävle verkar intresserade av en bra position in i backen, själv gör jag en dålig kurva. Gävle drar upp spurten, UNI ger sig snabbt och jag knaprar in meter för meter. Även om vi bara spurtar om 81:a plats så tänker jag ta den här spurten, vilket jag gör med ett halvt hjul, helt slut. Typ sopslut. Vi tackar varandra för ett bra race i loppets mitt.

Möter upp Landhagen som också vittnar om en tuff dag med mycket vind på näsan och tuffa knäppor i skogen. Glädjande är dock att Erik Åkesson rullat in som 10:e i det svinstarka startfältet, kungligt.

Min se och lära summering är väl att jag måste bli modigare att ladda på stig jag inte känner till och lär höja min grundfart i stigåkningen generellt, bli lite starkare, vässa armbågarna, köpa större lungor men främst fortsätta ha kul. Det här var svinskoj på riktigt, svinjobbigt men svinskoj, nu ska jag bara luska på vilket nästa race blir.

Ruggigt fin bana med mycket mer rolig stig än jag trodde, Uppsalacyklisterna kan skatta sig lyckliga över dom här stigarna. Kanonbra publik och funktionärer längs banan.

Och ja, bilden är inte från gårdagen. Har inte sett några bilder ännu, men om någon sitter inne på bilder så hör av er.

SWLOGG #22 – Väckningspass inför Pearl Izumi MTB

Imorgon smäller det tydligen, långloppspremiären, klockan 09.00 går starten. Okristligt tidig uppstigning imorgon alltså. Körde väckningspass idag, gjorde en vlog eller Swlogg som det heter här på det hela. Den kan ni såklart se här nedanför. Ni vet väl att ni kan prenumerera på kanalen.

Nu ska jag wattsäkra med lite godis innan jag lägger fram alla grejjor inför morgondagen. Lite nervös börjar det bli, vad har jag gett mig in på?