Ett varvharv i ”Skräcklunda”

Skärmavbild 2018-06-27 kl. 08.30.03
Hej på er vänner! Som jag skrev igår så skulle jag ju ge mig på ett varv i Rocklundaspåret innan det var dags för styrelsemöte och gemyt på Bianchi. Rocklunda är alltid lite utanför min komfortzon rent teknikmässigt och det finns fortfarande partier som jag inte kan/vågar cykla. Men en snabb kik på Strava säger att jag pb:ade på sjukt många ställen igår och det med en låst framgaffel. När jag studsade ur skogen och skulle veva cykelväg till Bianchi insåg jag att jag glömt låsa upp gaffeln. Har man lock-outen på kronan som jag har så händer det mer ofta än sällan. Ni måste ju förstå hur mycket snabbare jag hade kunnat cykla med en öppen gaffel, tänk er dessutom hur snabb jag skulle bli på en lätt och fin fulldämpad cykel därinne. Så det kan ju någon få sponsra en lagom grå och stel gubbe med, eller?

Rocklunda blir annars oavsett hur man vrider och vänder på det jobbigt, dessutom råkar ju hornen växa ut när man har korn på cyklister framför. Tar ändå med mig alla pb:n och lägger dom i självförtroendelådan och bygger vidare.

Imorse var jag dock riktigt trött och seg så det var enkla spårval till jobbet, fick ändå in en timma på morgonen. Planen är att rulla med Landhagen, Cissi och förhoppningsvis Contis ikväll, lte nya stigar vid Gäddeholm är tanken, förhoppningen är att jag har vaknat till då.

Sedan är det kanske dags att börja packa lite inför semestern i Idre och Norrlandslandet.

Annonser

När man är som sämst

God morgon på er vänner! Igår var det MTB-träning med klubben i Rocklundas sten- och rotskog, jag hade höga hopp om att det skulle bli kul och att jag skulle bli trött men kanske främst att jag skulle köra bra. När jag rullade där själv förra veckan kändes det som att jag hade tagit steg rent tekniskt, gårdagen var bara ett exempel på att man inte ska tro att utvecklingen inte går spikrakt uppåt – två steg fram, ett steg bak gällde igår typ.
Skärmavbild 2018-06-19 kl. 07.42.37
Folke var iallafall på strålande humör och hade en bra träning, skönt ändå att framtiden i familjen cyklar bra. Jag rullade med snabbgänget och det var intervaller på rundbanor i sedvanlig mjölksyreanda som gällde. Började hyfsat bra utan någon direkt rapphet i benen, fick mental block på ett parti och sedan var passet kört, fick aldrig riktigt något självförtroende eller flyt igen. Vi rullade till trebackarna för ännu en varvbana, hoppades cykla snabb uppför den, men körde bara fast och frustrationen växte.
Till sist skulle vi köra varv på Rönnbysidan och jag kände att nu äntligen ska det passa mig, hann bara 40 meter på första intervallen när jag gick på en lurig rot och vurpade på ett märkligt, långsamt och lite halvhårt sätt. Kände att jag själv klarade mig men cykeln lät konstigt, trodde initialt att bakväxeln fått en törn så jag avbröt det redan misslyckade passet och rullade tillbaka till samlingsplats för att invänta Folke. Turligt nog var bakväxeln hel, det visade sig att kedjan hamnat knas på rulltrissorna i vurpan. Kändes bra för plånboken.

Folke dök upp och sedan rullade vi hem och åt pannkakor så det blev väl en bra kväll trots allt. Något som däremot inte är bra just nu är min artroshöft, de senaste dagarna har jag haft sinnessjukt ont, även på nätterna. Jag hoppas att det är väderomslaget som påverkar här för jag är inte sugen att byta höften än på ett gäng år.

Aja, idag blir det vilodag, kan ju behövas det också.

Morgon i ”Skräcklunda”

God förmiddag på er vänner! Svagt med uppdateringar igår, men det var en sjusärdeles hektisk dag och jag var helt slut igår när jag väl kom hem. Späkte benen med att gasa lite på dom flowiga stigarna över åsen på hemvägen, kände mig svagstark förmodligen var det bara medvind i övrigt har jag jobbat mycket den här veckan med att försöka låta bli bromsarna. Jag vill gärna överbromsa i skogen i tron att det ska bli mindre ”farligt” när det ofta faktiskt minskar greppet när man bromsar för mycket. Det var igår det, blev lite över två timmar in på träningskontot med pendlingen genom skogen bägge riktningarna.
Skärmavbild 2018-06-15 kl. 08.59.07
Såhär fint var det imorse innan jag susade ned dom sista meterna till jobbet. Körde genom Rönnby och Rocklunda (Skräcklunda) till jobbet imorse. Måste klappa mig på axeln för att palla med att cykla det stöket vid den arla tidpunkten. Det är skräckblandad förtjusning när man kör där, samtidigt är det två ställen som är svåra att cykla lugnt på, magnituden av sten och rötter kräver både att man vevar på för att ha fart nog att passera över ”smidigt”. Älskar dom korta stunder jag faktiskt ser en linje genom stöket och jag faktiskt känner att det flyter på, givetvis avbryts det ofta av ett felbeslut och så får man göra omtag igen. Men även om jag kanske inte ser det alltid så blir jag bättre på stöket, gjorde ett omtag på en stenhäll med rötter som jag inte vågat cykla uppför innan och vips hade jag cyklat uppför den. Mentala väggar som rivs ned, jag gillar det. Jag börjar förlika mig med kanske den svåraste tanken av alla när man kliver in på MTB efter fem år på asfalten: att bara köra på över stöket istället för att försöka köra runt. Den snabbaste och oftast bästa linjen ligger där.

Sjukt kul morgon! Hemfärden i eftermiddag kommer ske över lite mer flowiga stigar.

Imorgon ska jag ratta bilen med Cissi och Elin till Motala där dom ska cykla ett varv runt sjön, själv ska jag ut på ett distanspass på Supersixen med Contis därnere innan jag ska agera taxi hem till Västerås på kvällen/natten. Söndagen har jag och Landhagen planerat att åka till Norberg och provköra Engelbrektsturens bana, så det är en hektisk helg på gång.