Halkervaller i Rocklunda

Skärmavbild 2018-09-11 kl. 08.35.13
Hej på er! Såhär såg min cykel ut igår efter träningen, kan inte minnas att min cykel sett ut såhär någon gång på hela säsongen. Det var ju träning med klubben igår, ösregn när vi åkte från jobb och skola, Folke ville inte åka och träna, var väl inte sen på att hålla med. När vi kom hem så kovände han och ville träna, kunde knappast neka honom det, lite lycklig över att det slutade regna och solen kom fram när vi rullade iväg.

Folke körde med sitt gäng och jag hakade på den lilla skaran av ”vuxna” cyklister som ville åka ”snabbt” med Anders i Rocklunda. Det är knappast som att jag jublade åt att köra där när det är blött, jag tycker det bitvis är riktigt svårt när det är torrt och har aldrig hojjat där när det är blött. Samtidigt var det liksom tvunget att hända eftersom framtida säsonger lär kunna bli blötare än denna. Men visst jag spände mig onödigt mycket och var onödigt skraj för för varendaste röt och trodde varenda sten skulle vara såphal inledningsvis. Blev knappast bättre av att jag fick hjärnsläpp och tog en rot som om den vore torr och tokstöp direkt. Det gick inte fort men cykeln försvann snabbare än jag hann säga rot. Ingen skada skedd men självförtroende fick sig en törn.

Vi körde först en lättåkt varvbana där man fick vända ut och in på lungorna, kunde hålla Anders bakom mig där, men den passade mig, åkig och oteknisk. Sedan körde vi en till som är lite mer teknisk och där fick jag se mig frånkörd, hade till och med svårt att bli trött på grund av feghet i kurvorna och över dom få rötter som fanns.

Gjorde ett försök på 3-backarna men med lite stukat självförtroende och väta så körde jag fast tämligen snabbt, avdelningen kass gubbe liksom. Sedan körde vi mer intervaller på en kortare varvbana, ett varv jag gillar, med en perfekt kombination av teknik och åkighet. Här hittade jag ett bättre flyt men kunde givetvis inte matcha Anders, men blev lite trött men främst kände jag mig inte lika skraj över rot och sten, det är väl vad jag tar med mig mest.
IMG_1026
Väl tillbaka vid Orientalen igen mötte jag denna glada, underbara kille som var skitglad och skitig efter sin träning. Vi cyklade hem, trötta och nöjda samtidigt som det sista dagsljuset försvann och det blev sådär småkyligt i luften.

Känns som jag klev över en nödvändig bekvämlighetspuckel igår genom att köra Rocklunda under dom förhållandena. Tar med mig det och bygger vidare på det.

Idag är det ridhus-tisdag, Folke har ridning, jag ska vara med för första gången och leda hans häst. Får se om jag gränslar Monarken ikväll.

Annonser

Ställen man älskar och hatar

Skärmavbild 2018-09-06 kl. 07.45.22
Hej på er! Igår hamnade jag här igen, navet i all MTB-cykling i Västerås – Rocklundaskogen. Det är ett ställe som jag ena sekunden älskar och andra sekunden hatar. För min del är det fortfarande färskvara att cykla sådan cykling som erbjuds där, cyklar jag för mycket enkel stig så tappar jag lätt känslan för stöket som det innebär att brottas med cykeln där. Eftersom jag stod över måndagsträningen med klubben så missade jag ett tillfälle att köra just sådan cykling, därför blev det ett varv på 5,3 km-spåret innan styrelsemötet med klubben. Det är banalt att tro att man ska ta det lugnt i Rocklunda för som jag skrivit förr, att bara få cykeln framåt där kostar kraft. Blev ett roligt varv där jag fortsatt är för feg på många ställen, men jag fick en timmas träning innan mötet. Den ska adderas till dom 70′ jag brände av över åsarna till jobbet på morgonen.

Idag blir det helt sonika vilodag, känns vettigt då jag råkar vara anmäld till två tävlingar i helgen. På lördag ska jag köra Svarta Maran från Västerfärnebo till Sätrabrunn, visserligen ingen tävling på det viset, men kan bli ett kul och bra väckningspass, sedan är det alltid kul med små lokala arrangemang. På söndag är det Bergslagsloppet som väntar i en svinstark tävlingsklass. Så en dag utan cykel kan vara på sin plats liksom.

Ett varvharv i ”Skräcklunda”

Skärmavbild 2018-06-27 kl. 08.30.03
Hej på er vänner! Som jag skrev igår så skulle jag ju ge mig på ett varv i Rocklundaspåret innan det var dags för styrelsemöte och gemyt på Bianchi. Rocklunda är alltid lite utanför min komfortzon rent teknikmässigt och det finns fortfarande partier som jag inte kan/vågar cykla. Men en snabb kik på Strava säger att jag pb:ade på sjukt många ställen igår och det med en låst framgaffel. När jag studsade ur skogen och skulle veva cykelväg till Bianchi insåg jag att jag glömt låsa upp gaffeln. Har man lock-outen på kronan som jag har så händer det mer ofta än sällan. Ni måste ju förstå hur mycket snabbare jag hade kunnat cykla med en öppen gaffel, tänk er dessutom hur snabb jag skulle bli på en lätt och fin fulldämpad cykel därinne. Så det kan ju någon få sponsra en lagom grå och stel gubbe med, eller?

Rocklunda blir annars oavsett hur man vrider och vänder på det jobbigt, dessutom råkar ju hornen växa ut när man har korn på cyklister framför. Tar ändå med mig alla pb:n och lägger dom i självförtroendelådan och bygger vidare.

Imorse var jag dock riktigt trött och seg så det var enkla spårval till jobbet, fick ändå in en timma på morgonen. Planen är att rulla med Landhagen, Cissi och förhoppningsvis Contis ikväll, lte nya stigar vid Gäddeholm är tanken, förhoppningen är att jag har vaknat till då.

Sedan är det kanske dags att börja packa lite inför semestern i Idre och Norrlandslandet.