Hej på er vänner! Idag var det race, som jag skrev tidigare i veckan så snubblade jag över informationen om att det skulle vara tävling nere i Vemdalens by när vi var här och idag var dagen kommen. Stuvade in mig själv, cykel och världens bästa supportrar och styrde mot Lövås i Vemdalen, där man byggt en liten teknikbana för cykel och det är även där skidspåren utgår från. Det var just på skidspåren vi skulle tävla, två varv baklänges på 5 km-spåret plus teknikslingan, det gav strax över 11 km totalt. Kort betyder ju oftast att plågan blir minst lika om inte större än om man cyklar längre. Vi var i runda slängar 35 stycken i herrklassen i det gassande solskenet.
När starten gick så smet blixtsnabbt Mikael Henriksson från Sundsvall fram och satte fart, jag kände snabbt att uppvärmningen hade varit helt otillräcklig eller så hade jag stått still för länge mellan just uppvärmning och race för låren var tokstumma, lungorna utanpå bröstkorgen och effektmätaren visade konstant siffor på 300W eller högre. Lyckligtvis hade Henriksson bara testat sina ben och slog av lite på takten och dom som jag var så tog jag ansvar för farthållningen ut på skidspåren. Dom var betydligt stenigare än vad någon av oss hade tänkt oss, och den torra mossan rullade toksegt och som allt annat här uppe var det antingen uppför eller nedför. In mot varvning på Lövås var jag fortfarande först i vår grupp som nu hade decimerats till tre cyklister. Vips smiter Henriksson fram i tät och snart blir jag varse varför, han är klart snabbare än mig på teknikslingan som består av tvära doserade kurvor med löst grus. När vi är ute ur slingan har han god 50-60 meter på oss. Jag stampar järnet ur stadion i hopp om att kunna täta i någon av dom tungåkta backarna på skidspåren.
Här släpper cyklisten från Falun (sorry att jag missade ditt namn) och jag blir själv i min fruktlösa jakt på Henriksson. Jag ser honom i banans längsta och segaste backe, avståndet är i meter inte jättelångt men underlaget rullar segt och ärligt så börjar mina ben skrika lite smått efter nåd, eller fika. Inser att eftersom jag nu inte lyckats täta luckan där jag hade möjligheten så är slaget om förstaplatsen förlorad. Gasar ändå för allt jag kan och när jag går in på teknikbanan så hajjar jag att om jag inte gör något kapitalt tokdumt som att vurpa så kommer jag bli andre cyklist över mållinjen. Lyckas att inte kladda till det och blir tvåa över linjen.
Kanonfint, familjärt arrangemang av Vemdalens IF Cykel, med kanonfint prisbord med utlottning på nummerlappen. Tror ingen deltagare gick från Lövås utan priser. När jag höll på och sprang skulle man ha kallat det för ett brödrostlopp, det här var nog det finaste lilla brödrostlopp jag cyklat. Att jag sedan som sagt hade dom finaste supportrarna med mig var ju bara för underbart…
Om ni vill grotta ner er i vad det kostade i siffror (vilket ju alltid är kul) så kommer dom här:
11,2 km cyklades på 31:25, snittfarten var 21,2 km/h, snitteffekten var 221W, maxeffekten 761W, den normaliserade effekten var 256W. 38% av tiden spenderades över min FTP, snitteffekten för den tiden var 371W… Vill ni sedan räkna om det hela till W/kg så stannar vågen på 60 kg…
Tack Vemdalens IF Cykel för en grym cykeldag…. det gjorde ni bra!
I söndags var det så dags för den 4:e deltävligen i Långloppscupen: Ränneslättsturen i Eksjö. Jag har ju tävlat i Eksjö förr men då på cyclocross och om jag ska vara ärlig så trodde jag nog aldrig då att jag skulle komma dit och tävla på MTB, men ack så fel man kan ha. Ett stooort startfält skulle tampas med både banan och kanske främst en rejält varm dag, 30 grader varmt så det skulle bli viktigt att få i sig vätska. Startade med en flaska på cykeln, en i ryggfickan samt hade langning en gång av världens bästa Cissi. Det funkade, men jag hade nog med facit i hand kunnat ha ytterligare en flaska… men nog om det. Starten kan dock ha varit en av dom läskigare jag kört, en snabb master ur Eksjö sedan 40-45 km in på grusvägar där dammet yrde så man knappt såg sitt eget styre, typ… Jag blev feg, passiv av det och rörde mig snabbt bakåt i fältet. När dammet hade skingrats något gaskade jag mod i mig själv och började köra upp mig. Min plan var att ha en bra resa till runt 50-60 km, lyckades nästan. Hade bra folk att åka med, men tappade en bra grupp i kantvinden på gruset vid ett tillfället, ingen större skräll dock att det var i kantvinden. Lyckligtvis mattades dom av värmen och jag plocka hem dom allihopa senare.
SWYZAK 