God afton vänner! Ikväll var det cykelfest på Zwift, första omgången av Swe-Cup på Zwift skulle gå av stapeln, på Richmond-banan, samma som Peter Sagan blev världsmästare på 2015 – i utecykling då, såklart. Det ryktades om över 400 anmälda i bägge racen (herr och dam). Själv körde jag i A-klassen, nu startade alla klasser samtidigt vilket såklart var mäktigt med en sådan jätteklunga, samtidigt lite svårt att ens se var ens avatar befann sig. Som alltid hård start och planen som alltid att försöka sitta högt upp så länge jag orkade. Funkade hyggligt till backen mot slutet på varv ett av två, då sprack det av och jag hamnade i en mindre grupp, som när vi gick ut på varv två fångade in ännu en liten grupp så vi blev en halvstor grupp.
Jag kände mig halvspenderad efter backen och det där så jag försökte konservera kraft inför backen (eller backarna) på varv två. Dock ville jag väl visa att jag hade intresse av att vi skulle hålla lite fart så jag fick väl lite vind på näsan då och då. In i backen kändes det bra initialt men jag kunde liksom inte fullfölja lika fint. Fick se delar av gruppen glida från mig strax innan toppen och jag hade det inte att stampa på och täta när det plattade ut. Nu var målet bara att inte låta gänget bakom gå ikapp. Med dryga 1,5 km kvar når man nästa backe, samma som Peter Sagan drog ur skon ur pedalen i. Jag gjorde inte det, men jag drog typ ur luften ur däcken om man kan göra det på en Wattbike. Jag var riktigt krokig, närmade mig dock en liten grupp framför men kunde inte uppbåda dom watt som krävdes för att täta. Rullade in som 67:a i A-klassen, dryga 3:30 efter vinnande Samuel Brännlund. Snittade 4,3W/kg under dom 45′ som racet pågick, hyfsad nöjd med det. Bara att inse att sådana korta ”kraftbackar” som idag inte är min styrka även om jag blivit bättre på det.
Dock var det ett sjukt häftigt event och stort kudos till SCF och människorna som får det här att hända. Nu laddar vi för nästa race om två veckor.
SWYZAK 