Minns ni när jag tränade?

Hej på er! Igår blev det väl inget bloggat, massor på jobbet och sedan en helkväll vid sidan av en bandyplan. Först hade Folke träning och sedan spelade Melker match, alltid underbart att se på, jag gillar ju det där med bandy.

Hur som helst så försöker jag minnas tillbaka till tiden när jag tränade. Nu har jag inte tränat sedan i måndags kväll och det lär inte bli något idag heller. Jag tycker nog att jag känner mig pigg i kroppen, men jag har den där rackarns rethostan som fortfarande kommer och går. Därför är det väl lite paradoxalt att jag har skrivit en krönika till jobbets bilaga om träning som kommer ut i helgen.
Skärmavbild 2018-01-19 kl. 08.02.53
Nu fick jag ju frågan om att skriva den innan rethostan tog ett grepp om mig igen. Jag gillar ju som bekant det här med träning och att skriva.

Min förhoppning är ändå att kunna damma av längdskidorna på lördag förmiddag iallafall så ska jag försöka smyga igång. Men vi får väl se.

Annonser

Fortfarande stopp i maskineriet

Skärmavbild 2017-05-28 kl. 18.57.37
Det är ju rätt lätt att börja drömma om sådana här vyer nu när snön yr utanför fönstret, men jag ska väl ärligt säga att inköpet av skidor gör ändå att jag kan se möjligheter i det här med snön. Annars väl måendet lite svajjigt just nu, fick medicin utskrivet som ska hjälpa mot rethostan, vill väl egentligen bara bli kvitt dom där småfebriga känslorna som kommit på eftermiddagen/kvällen innan jag vågar börja träna igen. Hela den här vinterträningen so far har bara blivit upphackad av sjukdomsavbrott. Kan nog inte minnas en sådan här dålig träningsvinter sedan jag började cykla 2012, eller förmodligen inte ens när jag löptränade.

Nu är ju inte allt träning. Livet i övrigt är ju larvigt bra så jag ska inte klaga. Jag har ju egentligen ingen agenda för när jag måste börja tävla heller i vår, när jag känner att kroppen känns redo helt enkelt. Men suget finns såklart att vara mitt starkaste jag säsongen 2018 och det jag tror förutsättningarna och dom outnyttjade kroppsresurserna finns där för det. Så, som ni förstår är motivationen inget problem, det handlar nog snarare om att tygla densamma så jag håller mig frisk härifrån.

Om vi återknyter till skidåkningen så hoppas jag såklart på avkastning från den också, men det har främst gjort att jag varit på hugget när jag väl tränat cykling under vintern. Det är viktigt.

Mycket svammel från en gammal gubbe, men vad gör man inte när man inte kan träna.

Lugn stakning och motvind

Skärmavbild 2018-01-16 kl. 07.44.52
God morgon på er, det inte bara blåser rejält ute just nu, det är även rejäl motvind med det fysiska måendet för undertecknad. Egentligen har jag sedan jag låg däckad i nov/dec haft en rethosta som legat latent och blommat upp i perioder, ibland även ihop med febertoppar. Efter söndagens skejtpass och häng vid Gustavsbergs bandyplan så blossade den upp igen. Inte värre än att jag mådde bra rent allmänt så jag passade på att staka lite lugnt igår kväll när Folke hade slalomträning, aldrig har stakåkning känts så avslappnat och lugnt. försökte verkligen hålla ansträngningen minimal, kul ändå att se att jag åker snabbare nu när jag kör lugnt än när jag började åka.

Mindre kul är väl kanske att måendet blev något sämre på kvällen/natten så det där med träning lär bli något som får avvakta en stund som det känns. Har pratat med familjeläkare iallafall då jag befarade att det skulle kunnat ha blivit lunginflammationsaktigt, men det förkastade dom. Tydligen många olika virus som promenerar runt därute nu, så det är väl bara att avvakta tills det känns bättre och sedan försöka börja om igen.

Känns lite smått frustrerande när man tycker att man kommit till en nivå i träningen när man är redo att skruva upp intensitet och försöka göra skillnad och så blir det motvind i maskineriet igen. Det lutar mer och mer åt någon paniklösning med vinterträningen i feb/mars.

Men först ska jag bli piggare, det är prio ett. Annars är det väl ändå lite småfint att Tour down under dragit igång, cykelsäsongen 2018 är igång och världens bästa cyklist inledde säsongen som han slutade den, med att vinna. Ni som inte har bott under en sten dom senaste åren förstår såklart att det är Peter Sagan jag talar om.