Vilodag! Välbehövlig!

God morgon i pollenträsket. Nu ska jag inte gnälla över det utan jag glädjs över att det (om än tillfälligt) var 17 grader varmt vid 19-tiden igår kväll, helt underbart, så ska det vara jämt. Idag cashar jag in en vilodag, helt! Ingen styrketräning eller något, busy days på jobbet som vanligt men det är inget nytt. Ska bli så himla skönt att dra till Lanzarote om 10 dagar och bara få må med barnen och mina föräldrar, träna, bada och bara vara. Jag ska inte ljuga om jag säger att dom senaste månaderna har varit stressiga på många vis så därför ska det bli himla skönt och bara slippa tänka på allt som heter vardag.
Skärmavbild 2016-05-16 kl. 21.34.06
Annars riktigt nöjd med förra veckans träning som sagt. Prickade väl inte dom där 20 timmarna jag hade siktat mot, men med tanke på väderbakslag och det faktum att det blev mörkt rätt tidigt så var det nog svårt att få till mer.

Idag blir det shopping av solglasögon till Folke, fotbollsträning för Melker och sådär, jag har att göra ändå, så ni behöver inte oroa er för mig. Håller mig sysselsatt.

Ensamseglare

Skärmavbild 2017-03-26 kl. 14.33.30
God eftermiddag på er cykelvänner och andra vänner. Idag var det väl för jäkla fint därute. Solokvist blev man också då Mike kastade in handduken på grund av krasslighet. Satte av i lite småkyligt, mulet väder med småmulna ben också efter gårdagen. Lägg därtill att även denna dag bjuckade på en hel del vind, valde att slå av på intensitet så inte watten skulle dra allvärldens väg för att ta mig framåt. Fick väl veva på i dryga 1,5 timma i motvind och under den tiden hann solen komma fram och det började värma fint. Valet att köra i knävärmare var alltså helt rätt. När jag hade cyklat traktens roligaste väg: Lisjövägen var det gynnsammare vindar och jag ökade egentligen inte intensiteten utan det gick bara snabbare. Kunde snart även stoppa undan västen och handskarna, riktig vårkänsla. När jag sedan fick skjutsiga vindar på Rytternevägen och jag började möta lite cyklister så var ju peppen total trots att benen var fortsatt mulna. Avrundade med lite kantvind innan jag kunde casha in medvind sista milen hem. Stannade till i solskenet hemmavid med 4 h 6 min på cykeldatorn, 114,8 km. Ska väl äta upp resterna av lördagsgodiset till Gent Wevelgem innan barnen kommer och ordningen och myset är återställt.

Lyckades med konstycket att få ihop en riktigt tung träningsvecka vilket jag ville ha. Framför allt två långa distanspass på Sempren kändes nödvändigt för att verkligen akclimatisera sig till den igen efter vintern. Stänger veckan på 17 h 30 min (exkl. styrka) 484 km. Nästa vecka kommer av naturliga skäl bli mycket lättare och med klart mindre cykel, några Monarkpass och kanske något pass ute.

Fem timmar i blåsten

God eftermiddag på er! Nu jag jag såhär härligt distanstrött på soffan och avnjuter SM-finalen i bandy, vackert. Det blev trots allt fem timmar distans idag, trodde och planerade imorse för att jag skulle få ta hand om halsflussande Folke på eftermiddagen, men det blev inte så varpå jag kunde få in lite timmar distans. Inledde passet med att stanna på Råby IP och kolla när Melker sparkade in en straff i den första fotbollsmatchen för säsongen. Efter det vevade jag till Hammrbyrampen och mötte upp superVet-Bosse och sedan stack vi iväg med sikte på Kolsva. Dom två första timmarna präglades av blåst, blåst och åter blåst. Så det var inte många ord som växlades då vi turades om med dragjobbet. Kul att se Bosse tillbaka med sikte på tävlande igen efter en tung säsong förra året. Väl i Kolsva skulle jag försöka ställa skåp i Varghedsbacken, nu var ju benen rätt paj efter blåsten så jag hade inte så mycket pang i benen alls.
Skärmavbild 2017-03-25 kl. 16.34.49
Jag får väl även tacka Bosse som bjuckade på en energibar då jag hade packat för att inte få köra fem timmar. Nu klarade jag mig rätt bra på bara vatten och just den energibaren, men normalt sett skulle jag nog haft mer matnyttigt med mig om jag ska köra fem timmar.

Nåväl, efter Varghedsbacken så vek av ned mot Sundängen och tillbaka mot Köping, Dåvö, Strömsholm, nu med lite gynnsammare vindar vilket var tacknämligt då tripmätaren började leta sig upp mot 4 timmar och vi började bli lite krispiga i benen. Bosse mer än jag så jag fick ta lite mer vind på näsan, inga konstigheter, jag vet ju hur det är att bli bogserad hem på distanspass mer än en gång.

Väl hemma hade jag 5 h och 1 minut på cykeldatorn, 142 km, ändå rätt nöjd med känslan i benen och kroppen blev aldrig en total katastrof. Känslan som brukar kunna infinna sig i slutet på distanspass ibland där man bara vill att dom ska ta slut var inte där idag, det är skönt.

Kör väl en repris på det här imorgon.