Mot Helsingfors

Hej på er vänner! Just nu befinner vi oss på Östersjön på en färja på väg till Helsingfors. Jag, Cissi och grabbarna, det är och ska bli himla mysigt… Innan vi drog så körde vi ett kort sköljpass på 32 km, kan inte påstå att jag hade så himla stöddiga ben efter gårdagens urladdning. Men det var ganska skönt att snurra lite eftersom morgondagen blir en vilodag även det lär knatas en del. Besök i storstäder brukar tendera att ge ett steg eller två.

Annonser

RR Engelbrektsturen 2019

Hej på er! Då var årets långloppscupande över för min del. Visserligen återstår Bockstensturen i Varberg och Finnmarksturen som dessutom är SM i år (och nästa år). Bockstensturen orkar jag inte ta mig till och Finnmarksturen kolliderar med far mins sjuttioårsdag, det ger mig då ett år till att bli stark för att tampas med H40-gubbarna i skogarna.

Nog om det nu vill ni ju veta hur det gick idag i Norberg eller? Fick för mig en hyfsat bra start även om det såklart ska pallnitas ett par gånger på banvallen innan man når Maskinbacken i Klackberg där det alltid brukar sållas upp lite. Fram till dess hade det varit en stor grupp, alltså typ jäääättestor. Slet mig uppför backen och röken hade skingrats och vi var åter på gruset jobbade jag stenhårt för att klippa dom sista 2-3 meterna till en grupp med klubbkompisen Erik Olsson. Kom just in på hjul när vi dök in på en stig som jag vet avslutas med en utförsåkning, så sist in på stigen. Kunde nästan räkna ut hur utfallet skulle bli, när vi gick ut på nästa grusväg så gick det undan av bara fan och jag kunde inte trots monsterwatt klippa luckan. Hur det sedan kom sig hamnade jag i nästa grupp bara för att få samma sak slängt i ansiktet igen. Denna gång fick jag med mig en kille från Kolmårdens MTB dock insåg jag att det var en smula dödfött att jaga på två, men vi höll uppe hygglig fart ändå. Sedan var det ett evigt slit och ska jag vara ärlig så kommer jag knappt ihåg om vi blev flera, om jag flög av mer…. Jag minns mest från loppets första tre mil att jag jagade och jagade, kändes som om jag aldrig kom in ordentligt på hjul och fick återhämta mig någon gång… det bara gick på och gick på.

Ungefär när det kändes som mörkast kom Ramnäs-Robban ikapp med en större grupp, det kan ha varit räddningen för nu kunde jag till slut få några stunder av återhämtning. Dock kände jag mig rejält svag även uppför inledningsvis så jag tänkte nog inga positiva tankar direkt men jag bet i. Ber såklart om ursäkt för att jag inte var direkt tongivande i dragjobbet i gruppen men benen var inte riktigt där. Dock blev jag mer nöjd när dom otroligt nog började växa sig in i matchen igen ju närmare mål vi kom. Och in på banvallen mot Norberg så hade gruppen decimerats och det gick riktigt fort (nu hade det förvisso gått undan hela loppet). Satt och finurlade på om man skulle attackera men insåg snabbt att det skulle vara lönlöst i den hastigheten. In på det lilla grädpartiet innan vi är inne i Norberg igen så passerar jag nån cyklist i gruppen, vågar sedan inte ladda järnet i asfaltskurvorna in mot målet och spurten. Rullar in på 2.30:55 som 24:a i H40, min bästa placering på någon av deltävlingarna i år om jag minns det rätt. Och hela åtta minuter snabbare än förra året…. Så även om loppet började jävulskt jobbigt och slitsamt så tar jag med mig en positiv känsla till sist.

Nu ska jag ladda batterierna och få till en bra semeterträning så ska jag hitta några mål med andra halvan av säsongen. Men nu ska jag sova, kommer en video från dagen om någon dag eller två, håll ut.

Foto: happyride.se

Familjecykling och Engelbrektsturen imorgon

God afton på er vänner! Vilken dag jag haft, sjukt fint väder för att vara Sverige sommaren 2019. Hela familjen cyklade till Skultuna bruk för lunch/fika.

Easy-peasy i medvinden ut och sedan som sagt gofika. Mysigt nere vid vattnet där vi till barnens förtjusning kunde se tre snokar som simmade runt.

På vägen hem så tog jag ett solovarv på Rönnbys röda spår för att väcka benen, kändes inte kanon men det ska det ju inte göra dagen innan tävling så det är väl inget konstigt.

Imorgon är det Engelbrektsturen en bana son jag kört två gånger på träning och en på tävling så jag borde känna igen mig hyggligt. Hoppas på bra och att jag inte blir för passiv i starren ut kan panga på bra. Oavsett ska det bli kul att köra i Norberg igen… Får med mig världens bästa supporterklubb dessutom. Så nu är det bars sömn och frukost sedan kör vi…