Brottarveckor i boken

Hej på er. Jag hade ju en plan igår, det är ju som bekant alltid bra med planer för då har man något att avvika från, som jag gjorde igår. Smet dock inte från städdagen i samfälligheten, men lagom till vi var klara så började det snöa och hagla, det i kombination med slitna ben från lördagen gjorde beslutet att ställa in rullpasset rätt enkelt. Fick saker gjorda i trädgården istället när det slutade snöhagla, så kunde jag avnjuta Liege-Bastogne-Liege från soffan sedan. Barnen dök upp och vi njöt av hamburgare och hade en bra kväll.

Måste ändå säga att jag gjort årets tre tyngsta träningsveckor nu. Skönt att ha dom i bagaget:
Vecka 14 – 34 mil eller 14 timmar och två styrkepass
Vecka 15 – 37 mil eller 15 timmar
Vecka 16 – 47 mil eller 18 timmar 30 minuter och två styrkepass
Nu är det ju barnvecka och dom veckorna brukar sällan innebära mer än 4-5 timmars träning så min förhoppning och tro är att kroppen ska suga i sig som en svamp så flyger jag fram på tävlingspremiären. För det är väl så sånt här funkar?
Skärmavbild 2017-03-26 kl. 14.33.30
Idag ska jag vara föräldravikarie på Folkes fritids på eftermiddagen och lunchen ska jag och Big Boss förgylla Svettis med vår närvaro. Blir nog en bra måndag det här också trots hot om snöfall i eftermiddag. April övertygar inte vädermässigt såhär långt.

Tragedi och blåsningsdistans

Möts när jag återvänder hem från träningen av den tragiska nyheten att Astanas Michele Scarponi förolyckats på träning. Känns väldigt brutalt speciellt som man nyss såg honom vinna en etapp av Tour of the Alps i veckan. Så oerhört tragiskt. Livet är så skört.

För egen del kom jag iväg på distanspass efter att ha kollat när Melker spelade fotboll på morgonen, så jag svårt frusen när jag rullade till samlingen. Insåg snabbt att det blåste svårt mycket ute, fick med mig Nisse, AK, MTB-Tobbe och Freddan för distans över Skultuna, Ramnäs, Lisjö, Odensvi, Köping, Strömsholm, Rytterne och hem. På pappret och enligt våra beräkningar såg det ut att bli motvind deluxe till Ramnäs och sedan en räkmacka i medvinden. Nu var vinden mer oberäknelig än så och det var mer kant- och motvind än det var medvind. Passade väl på att smälla på i Hevallsbro-backen, eller ja, AK smällde på och jag hakade på 418W i 1:07 och sedan blev jag lite småspak. När vi kom till fikat i Köping är nästan tre timmar låg den normaliserade watten på 200, vilket är högt för mina 60 kg på distans. Det säger allt om hur tuff vinden var idag.

Sista snutten på Rytternevägen präglades av Östgötalopps-vindar, tog ansvar och drog hem oss där, kände mig smygstark men trött på något vis. Nu var vi en decimerad skara efter att AK kört av en eker och punkat innan Munktorp. Väl hemma hade jag 4 h 27 min och 129 km på cykeldatorn, ni kan glutta på festen på Strava här om ni vill. Nu blir det inte jättemånga knop gjorda här hemma.
Skärmavbild 2017-04-22 kl. 15.46.16
Imorgon blir det bara lätt rull efter städförmiddag i samfälligheten, sedan LBL på tv och så kommer mina älskade barn igen.

En klättrande analys av läget.

Innan den djupa analysen av den nuvarande formen så kan jag väl säga att jag körde tröskel på vägen hem igår. Skulle väl egentligen träna med Contis, men jag kom inte iväg i tänkt tid från jobbet. Solokvist körde jag två tröskelintervaller på vägen hem 15/13′ landade in dom på 262/268W, verkligen ingen skrämselpropaganda för några konkurrenter direkt. Och leder oss väl in på den klättrande analysen av läget. Om jag kollar på min insats uppför Sa Calobra i maj förra året så höll jag 270W under dom 33:22 det tog mig att brotta mig uppför. Jag ser att jag i nuläget skulle ha svårt att kräma ur mig 270W i över en halvtimmas tid och då var jag ändå lite missnöjd med wattuttaget efter den körningen. Visserligen så spelar förmodligen en stigning mig mer i händerna (eller benen) när det gäller att prestera än på småplatta Västmanländska vägar.
Skärmavbild 2017-04-21 kl. 10.44.44
Ska vi analysera vidare så kan vi ju sätta insatsen uppför Sa Calobra i jämförelse med den jag gjorde uppför Tabayesco på Lanzarote förra veckan. Då står sig faktiskt Tabayesco-insatsen ganska slät, tyvärr. Här hade jag tyvärr ingen wattmätare aktiv så vi kan ju aldrig jämföra watt dessvärre.
Skärmavbild 2017-04-21 kl. 10.43.44
Men stigningarna är snarlika i längd bara det att Tabayesco är ”bara” 5% i snitt så vi har bara snitthastigheten att jämföra och jag ogillar att prata om snitthastigheter eftersom det sällan säger så mycket om yttre förutsättningar såsom vind osv vilket spelar all roll i världen. Men vi kan väl lätt säga att jag borde ha haft mer watt i benen än att bara åla mig uppför Tabayesco på den tiden jag gjorde. Om jag ser till känslan så var känslan stum, jag hade svårt att trycka på där det var ”åkigt” brant. Nu låg min Mallis-insats förra året dryga 1 månad efter denna, men faktum kvarstår dock att jag är inte där jag trodde att jag var. Som exempel tryckte jag nästan 310W i 10′ uppför på Mallis sist, jag är en bit därifrån just nu.

Med en lugnare vecka nästa vecka för att suga in all träning de senaste tre veckorna så kommer det säkerligen bli något bättre. Annars är det ju bara att acceptera faktum, man är inte bättre än så här. Det är ändå förbannat kul att cykla och det är väl ändå huvudsaken oavsett hur mycket man vill utvecklas.

Känslan igår var ändå rätt bra i benen. Och det var en rätt go feeling imorse på morgontimman till jobbet även om det blåste rätt duktigt. Men det tar man ju alla dagar i veckan framför snö. Fint ska det bli med helg iallafall.