Vid vägs ände

Hej på er vänner! Lördag med allt vad det innebär, för egen del så har jag cyklat 33 km. Snurrade med Cissi, Super-Eva och Erica en bit på deras distanspass innan jag vände hemåt igen med mina slitna ben.
Skärmavbild 2020-03-28 kl. 16.30.20
Det blev 76′ i solskenet innan jag kunde fixa lite vårfix hemma såsom att förpassa snöskyffel och annat till vinden. Känns som om det inte ska behövas något mer om man inte kan bekämpa Covid-19 med det hela?

På tal om Covid-19 och rubriken på inlägget, det är ju en mänsklig tragedi på så många vis för dom som drabbas allvarligt av sjukdomen. Man kan förmodligen inte ens förstå det hela även om man försöker. Sedan har vi ju den andra baksidan av det hela att ett avstannat samhälle är ett samhälle det tillvaron för företag blir extremt tufft på sjukt kort tid. Det är bara att se på rubrikerna på kvällstidningarnas websidor så är det varsel och permitteringar till högt och lågt. Detta är såklart efterdyningar som kommer ge samhället problem i så många olika former i många, många år efter det att Covid-19 ebbat ut. Med det sagt vill jag inte säga att något sätt man agerat på är vare sig rätt eller fel, jag bara konstaterar hur det är och förmodligen kommer bli. Och jag kan även konstatera att jag är en av dom som drabbats av just detta, jag är tyvärr uppsagd på grund av arbetsbrist och gör min sista dag på tisdag nästa vecka. Givetvis sjukt ledsen över det, jag har haft så himla roligt på jobbet hela tiden och det är såklart inga bittra känslor utan bara att acceptera att det är som det är. Sedan kan man såklart tycka att eftersom jag nyss blev uppsagd på grund av arbetsbrist på mitt förra jobb inte borde drabbas av detta också om det finns någon form av rättvisa. Men samtidigt kan jag inte gå runt och tycka att allt är pest och pina för det blir inget bättre av, det som var kul igår är fortfarande kul imorgon. Jag har nära och kära och ett brinnande intresse för något utanför jobbet, för det är jag djupt tacksam och lycklig.
Skärmavbild 2020-03-28 kl. 16.28.07
Sedan är jag såklart medveten om att det inte kommer lösa sig lika lätt med ett nytt jobb denna gång. Det är knappast som att företagen just nu är på alerten för att anställa och lär knappast vara på ett bra stund framöver, kort sagt det var knappast en bra tid att bli av med sitt jobb.

Så om någon mot förmodan skulle ha ett behov av en 45-årig cykelgalning med 25 års erfarenhet av den grafiska branschen i allt från layout av allt du kan tänka dig till nu senast tryckeribranschen så hör gärna av dig (mailadress finns under kontaktfliken på sidan).

Det kommer såklart även drabba vilken väg min fortsatta tävlingssatsning tar vägen (om vi nu får tävla allas i år). Hur kommer jag ha råd att tävla? Vilka cyklar kommer jag ha råd att ha kvar? Att tävla svindyra långlopp känns helt plötsligt inte lika självklart, då är kanske landsvägstävlandet vägen att gå igen då dom startavgifterna är betydligt billigare. Då är ju följdfrågan såklart, behöver jag ens ha kvar en svindyr heldämpad MTB i cykelstallet hemmavid?

Nåväl, det är ju ändå lördag och det har ändå varit en riktigt bra sådan. Imorgon ska vi ta med barnen på picknick till Ängsö innan det är dags att lämna dom till sin mor för en vecka där igen. Det kommer bli en bra dag det också. Lev nu, dö sen skrev visst Petter en låt som hette, ett bra motto varje dag, men det blir ännu viktigare i tider som dessa. Ta hand om er vänner!

En 100 km after-work

God morgon på er vänner! Lördag och nya möjligheter, solen verkar skina så det är väl bara att göra något bra av denna dagen också.

Även om gårdagen inte var idel positiv så var den till större delar det. Vi jobbar ju som bekant till 14 på fredagar och eftersom det var ett sjusärdeles fint väder så tog jag med mig Supersixen på en fin after-work.

Vector 3 pedalerna behagade att strula så effektsiffror var bara att glömma. Kanske var lika bra för då hade jag nog insett att jag matade lite väl hårt i motvinden till Hallsta.

Körde sedan vägen mot Lisjö och Västsura, den i mitt tycke finaste vi har, nu har dock bönderna sölat ned den med dynga så cykeln krävde trots torra och fina vägar en tvätt efter hemkomst.

Knep en bar i Ramnäs innan jag med vinden i ryggen for mot Skultuna och vidare över Julpavägen och med en liten skarv på trötta ben fick jag ihop 100 km på 3 h 32 min. En bra after-work som toppades med pizza, inte tråkigt alls.

Sol, sol och sol

God afton på er vänner! Dåligt på bloggandet igår, men det bjöds bara på två korta pendlingspass på Supersixen i träningsväg, inget att skriva hem om egentligen.
Skärmavbild 2020-03-26 kl. 19.31.40
Idag bjöds det ju på guldväder så det var väl bara att smajla ihop med solen på vägen till jobbet cashade in 37 solskensminuter. Efter jobbet rullade jag hem och inväntade Cissi så hon skulle få ut och rasta sin nya Orbea-racer. Sedan drog vi vårens första Julpaväg i kvällssol, lugnt och fint. Kände mig rätt urblåst i skallen efter dom senaste dagarna så det var gött att inte köra intervaller idag.
Skärmavbild 2020-03-26 kl. 19.31.17
Totalt blev det 80′ cyklat i kvällssolen med guldsällskap och sedan komma hem och finna att Melker stod och lagade mat åt oss alla gjorde inte saken sämre.

Imorgon kanske man skulle rasta mountainbiken och se om det torkat upp ännu mera i skogen och så man inte glömmer bort hur man gör när man cyklar i skogen?