Un peu cyclocross

43485263184_ff64acd8f7_o
God morgon på er! Stoppa pressarna, igår cyklade jag cyclocross igår igen. Var väl lite som MvdP på cykeln kan man säga, wattbomb och teknik utan dess like, eller?

Vi hade ju styrelsemöte igår kväll så jag passade på att cykla på crossen dit, svepte förbi Groopen på vägen dit, var redan ett stort gäng där och tränade, kul. Jag tog mig över puckeln och körde sandchikanen och Zonhoven-backen vilket jag inte fixade sist. Sedan hakade jag på gänget på ett varv på deras andra intervall. Skulle ljuga om det kändes bra men, hade lite fel växlar i startbacken och fick bryta mig upp på slutet och tappade mark, tycker ändå att jag gnetade på bra, om jag inte hade slagit av på farten i början på startrakan så hade jag förmodligen gjort en av dom bättre tiderna jag någonsin gjort på banan, så det kändes ju ändå lite kul. Trist bara att man inte hann vara med mer.

Idag skulle det ha varit fotboll för Melker men han har ont i halsen så det blir en hemmakväll. Kanske ska vi ta tag i att få upp cyklarna på väggen i cykelrummet och byta lite bromsbelägg på MTB-hojjarna. Orkar jag så är jag bra sugen att testträna på Wattbiken, men man vet ju hur slö man kan bli på kvällarna. Speciellt som jag inte har något speciellt att träna för just nu heller. Att börja specifikt börja bygga mot 2019 känns ju liiiiiiiite tidigt just nu.

Oavsett vad så var det kul att köra cross igår och det kändes som att tekniken funkade hyfsat också.

Annonser

Nu är det kallt!

Skärmavbild 2018-09-25 kl. 07.54.41
Hej på er, nu är det för jäkla kallt på morgonen alltså, tämligen onödigt kallt kan jag tycka, men det börjar ju bli ack så vackert i naturen också. Igår cyklade jag för första gången sedan Västgötaloppet, det var ju MTB-träning för Folke och om jag ska vara ärlig så hade jag nog inte cyklat i Rocklunda om det inte varit för just det faktum att Folke skulle träna. Han anslöt till sitt och jag till Skoglunds snabbgäng, jag sa per omgående att jag varken ville bli trött eller skitig, varpå han undrade vad jag gjorde där, det undrade jag också när vi dundrade iväg in i Rocklundaskogen. Nu var det torrt och riktigt fint när vi slickade i oss dom sista solstrålarna, Skoglund bjöd på några nya sjukt fina stigsnuttar därinne. Med ett icke påmejslat huvud till 100% så vek jag ned mig modmässigt på några onödiga ställen, dumt eftersom jag höll på att tokklota nedför en stenhäll som jag kört hundra gånger innan på slutet av träningen. Då hade jag väl lika gärna kunnat kluta när det var lite ljust, aja, ett visst mått av skicklighet ett tio skopor tur gjorde att jag satt som en märla runt ett träd. Men överlag en sjukt rolig kväll med grymt sällskap, det är svårt att vara helt nedslagen över sin egen usla åkning när dom goda råden och garven bara är ett tramptag bort. Längtar redan till nästa säsong.
Skärmavbild 2018-09-25 kl. 07.55.00
Idag är det ridtisdag med Folke, så det blir några timmar i stallet på eftermiddagen. Han älskar det och det är så roligt att se, på det har vi även styrelsemöte och sedan ska man hålla på att lösa saker runt Groopencross som vi arrangerar på söndag, det ligger liksom på. Ska även försöka lösa nya bromsbelägg till min och Cissis MTB-cyklar, mina belägg är i stort sett slut efter Västgötaloppet.
Skärmavbild 2018-09-25 kl. 07.55.24
Annars kan jag väl presentera vår nya lekkamrat i vinter. Som Quintana sade: ”Träningen kommer inte bli lättare, men den kommer nog bli roligare”. Hoppas att den ska bidra till att jag kommer ut som en starkare cyklist på långloppen 2019, tekniken får jag brottas med fortsatt. Nu ska jag ösa på här, vi hörs.

RR Västgötaloppet 2018

Skärmavbild 2018-09-23 kl. 19.26.53
Hej på er, igår körde jag säsongens sista tävling och även finalen på långloppscupen – Västgötaloppet. Jag och Landhagen gjorde lite av ett självmordsuppdrag när vi körde ned på morgonen innan tävlingen, men har man lyckats ta fel på dag så får man stå sitt kast.

Om hela säsongen innan präglats av torrt och varmt väder så blev gårdagen raka motsatsen. När vi anlände till Lassalyckan och klev ur bilen så var den omedelbara instinkten att leta upp en bastu, stormvindar och regnet hängde i luften, lägg därtill en lufttemperatur som med nöd och näppe nådde tvåsiffrigt. Vi skippade helt uppvärmning till förmån för att sitta i värmen i bilen, rätt eller fel? Skönt var det oavsett vad. Mindre skönt var det dock att ställa sig vid fållorna och invänta starten när det givetvis började regna. Innan startskottet väl hade gått så hackade jag tänder som aldrig förr. När vi väl kom iväg så var benen helt stela och huvudet var förmodligen kvar i tankar om bastu. Per omgående kändes det fantastiskt seg, trodde ärligt att jag hade punka eller att bromsen låg emot, nu var det inte fallet, det var bara jag som var svag. Lägg därtill att jag hade dåligt åkflyt inledningsvis, släppte förbi eoner med folk, tänkte att jag skulle plocka lite uppför, men jag hade inget att komma med där heller. Nu är jag inte genomrutten uppför när jag har en dålig dag så jag tog några, men dom tog mig snart nog igen.

När vi kom till skylten som det stod 65 km på så umgicks jag med tankar på att bryta för det kändes bara som röv och jag hade fått släppa klunga efter klunga på grusvägarna. Demoraliserande. Har jag sagt att det var lerigt och tungåkt? Inte ens grusvägarna rullade på och om det mot förmodan rullade på så var det stormvindar rakt i nyllet. In mot varvningen vid Lassalyckan så började benen och framför allt huvudet vara med i matchen lite mer. Hittade ett bra flyt på stigarna (för att vara jag) och kunde en stund efter varvning gå ifrån gruppen jag körde med, först ut på skitspåren vid lasslyckan och på efterföljande stigar. Detta fick ju till följd att jag blev solo med lite mindre än 50 km kvar att köra. Försökte febrilt mata watt på dom tungkörda men ack så fina stigarna, cykeln lät som om den skulle rasa i tusen bitar på grund av all lera och sand. Några kilometer senare kom damtäten med Åsa Erlandsson och Emmy Thelberg samt en annan farbror ikapp. Rätt krokig så beslöt jag mig för att det var värt att försöka suga sig fast så länge det gick. Få några kilometer att rinna på liksom. Farbrorn lämna oss på en stig, men jag bet mig fast på Åsas hjul, givetvis dåligt samvete för att jag inte gick upp och bidrog till farten, men jag var så krokig att jag hade bara sänkt oss. Dessvärre körde jag en liten tavla på en stig och fick en lucka som jag inte orkade täta på efterföljande grusväg.

Nu var det dock bara dryga 10-12 km kvar och likt när jag sprang maraton förvandlades nu tävlingen bara till en kamp med mig själv att ta mig till målet. Stig på stig avlöste varandra och kilometrarna tycktes smått oändliga och jag kände hur krampen låg och lurande runt hörnet. Minsta backe kändes som Sa Calobra och jag hängde över styret och ormade mig. Med 5 km blev jag passerad och orkade inte följa, men fick en cyklist i synhåll framför, vilket ändå blev en morot. När vi med 2 km kvar vek av på Lassalyckans byggda stigar så visste jag att lidandet och säsongen snart var slut, fann det i mig själv att ta in och njuta av dom fina stigarna, hade till och med sinnesnärvaro att hoppa och lattja lite, trots att ben och skalle skrek: stanna! Klöv mållinjen precis när det som så många gånger under loppet blåste upp och började regna, 3:46:05 blev tiden som räckte till en 27:e plats i H40 och en 82:a totalt. Har nog aldrig krigat på en cykel som jag gjorde igår, nöjd att min lägstanivå ändå ligger på hyfsad nivå.

Avslutningsvis vill jag bara säga att det var en sjukt fin bana, grymt arrangemang och galet mycket stigcykling. Nu är min första säsong som tävlande på MTB och i långloppscupen till ända. Det har varit helt grymt, fina lopp, grymma människor och jag är helt ödmjuk inför det hela. Det finns folk som är galet duktiga på att cykla stig fort, jag har så mycket att lära och det känns så inspirerande inför nästa säsong. Kan jag lyfta mig ett par snäpp fysiskt och tekniskt så kan det förhoppningsvis gå ännu bättre. Men först lite planlös, kravlös höstträning.