Översvämmad morgon

Hej på er! Såhär såg det ut i en av tunnlarna på min pendlingsväg i lördags när jag och Landhagen körde distans. Såg att man jobbade med det under kvällen men imorse såg det likadant ut igen och även i den andra tunneln jag brukar åka genom. Så det blev en alternativ pendlingsväg, dessutom hade det snöat ovanpå blankisfläckarna, kort sagt det var inte ett pendlingspass som gick till historieböckerna direkt. 45’ skramlade in ändå, men det var väl inte dom roligaste vägvalen.

Efter jobbet eller ikväll beroende på så är det dags för veckans första intervaller, hoppas att benen är med på noterna, jobbigt lär det bli oavsett.

Fyra timmar i solen

God morgon på er, söndag med sovmorgon, inte illa. Ska strax rodda fram frukost och sedan skjutsa Folke på bandyträning. Tänke väl först bara berätta att jag cyklade fyra timmar i solen igår, hör och häpna.

Eller jag och Landhagen startade i mörkret och det var sedan mulet första ljusa timman också.

Sedan blev det bättring deluxe och om man bortser från rejäla vindar så var det kanonbra därute.

Det var väl bara mina ben som inte var svinpigga i motvinden sista timman men på det hela fyra fina timmar och en bit över nio mil.

Kul också med idel cyklister på vägarna svensk mästare i form av Felix Johansson (MTB 15-16), förre detta världsmästare i form av Tommy Olsson (MTB-masters) med ett helt gäng från Sala och även talangerna tvillingarna Wallinder var ute och rastade sig själva och sina cyklar i solen. Kul!

Idag blir det i träningsväg bara 30’ visp på Wattbiken så jag är redo för den tredje veckan av träningsprogrammet på måndag. Men nu frukost!

Veckans tredje intervallpass

Gott fredagsmys på er! Ett bra fredagsmys föregås såklart av fredagsfys, för egen del var det veckans tredje och sista intervallpass, en ren repris på onsdagens pass, 4 x 10′ lågkadens med 3′ vila på 265W (4,5W/kg). Nu körde jag det direkt efter jobbet, vi slutar ju tidigt på fredagar så jag tänkte väl att det var en optimal tid liksom. Men ack som jag bedrog mig, det var ren och skär vilja som tog mig genom dagens pass.

Det började vara suligt jobbigt redan på den andra intervallen och sedan var det bara pannben och åter pannben och lite ben kanske. Möjligen ett bevis på att cykel sitter en hel del i huvudet, man kan mer än man tror helt enkelt. Får väl ännu en gång klappa mig på axeln för att jag tog mig genom det hela på ett bra om än inte vackert vis.

I övrigt har det varit pendlingsträning till jobbet imorse på runt 49′ på isiga GC-banor och vägar, spännande bitvis. Imorgon ska det cyklas distans med Landhagen, vi får väl se om det är skridskoföre då också. Om det får vi väl höras tänker jag.