Hej på er vänner! Lördag med allt vad det innebär, för egen del så har jag cyklat 33 km. Snurrade med Cissi, Super-Eva och Erica en bit på deras distanspass innan jag vände hemåt igen med mina slitna ben.
Det blev 76′ i solskenet innan jag kunde fixa lite vårfix hemma såsom att förpassa snöskyffel och annat till vinden. Känns som om det inte ska behövas något mer om man inte kan bekämpa Covid-19 med det hela?
På tal om Covid-19 och rubriken på inlägget, det är ju en mänsklig tragedi på så många vis för dom som drabbas allvarligt av sjukdomen. Man kan förmodligen inte ens förstå det hela även om man försöker. Sedan har vi ju den andra baksidan av det hela att ett avstannat samhälle är ett samhälle det tillvaron för företag blir extremt tufft på sjukt kort tid. Det är bara att se på rubrikerna på kvällstidningarnas websidor så är det varsel och permitteringar till högt och lågt. Detta är såklart efterdyningar som kommer ge samhället problem i så många olika former i många, många år efter det att Covid-19 ebbat ut. Med det sagt vill jag inte säga att något sätt man agerat på är vare sig rätt eller fel, jag bara konstaterar hur det är och förmodligen kommer bli. Och jag kan även konstatera att jag är en av dom som drabbats av just detta, jag är tyvärr uppsagd på grund av arbetsbrist och gör min sista dag på tisdag nästa vecka. Givetvis sjukt ledsen över det, jag har haft så himla roligt på jobbet hela tiden och det är såklart inga bittra känslor utan bara att acceptera att det är som det är. Sedan kan man såklart tycka att eftersom jag nyss blev uppsagd på grund av arbetsbrist på mitt förra jobb inte borde drabbas av detta också om det finns någon form av rättvisa. Men samtidigt kan jag inte gå runt och tycka att allt är pest och pina för det blir inget bättre av, det som var kul igår är fortfarande kul imorgon. Jag har nära och kära och ett brinnande intresse för något utanför jobbet, för det är jag djupt tacksam och lycklig.
Sedan är jag såklart medveten om att det inte kommer lösa sig lika lätt med ett nytt jobb denna gång. Det är knappast som att företagen just nu är på alerten för att anställa och lär knappast vara på ett bra stund framöver, kort sagt det var knappast en bra tid att bli av med sitt jobb.
Så om någon mot förmodan skulle ha ett behov av en 45-årig cykelgalning med 25 års erfarenhet av den grafiska branschen i allt från layout av allt du kan tänka dig till nu senast tryckeribranschen så hör gärna av dig (mailadress finns under kontaktfliken på sidan).
Det kommer såklart även drabba vilken väg min fortsatta tävlingssatsning tar vägen (om vi nu får tävla allas i år). Hur kommer jag ha råd att tävla? Vilka cyklar kommer jag ha råd att ha kvar? Att tävla svindyra långlopp känns helt plötsligt inte lika självklart, då är kanske landsvägstävlandet vägen att gå igen då dom startavgifterna är betydligt billigare. Då är ju följdfrågan såklart, behöver jag ens ha kvar en svindyr heldämpad MTB i cykelstallet hemmavid?
Nåväl, det är ju ändå lördag och det har ändå varit en riktigt bra sådan. Imorgon ska vi ta med barnen på picknick till Ängsö innan det är dags att lämna dom till sin mor för en vecka där igen. Det kommer bli en bra dag det också. Lev nu, dö sen skrev visst Petter en låt som hette, ett bra motto varje dag, men det blir ännu viktigare i tider som dessa. Ta hand om er vänner!
