RR Första Chansen XCO i Ramnäs

Hej på er! Måndagen levererar en sliten kropp, orsaken är såklart gårdagens XCO-tävling i Ramnäs. Jag skulle alltså köra min allra första MTB-tävling, jag har egentligen ingen ambition att i någon större utsträckning tävla XCO främst för det är för tekniskt för en fegis som mig. Men nu var det tävling på nära nog hemmaplan och på förhand så såg ju banan enkel ut. Problemet på banan låg väl i ”dödsdroppet” med plankkurvan som jag skrev om tidigare. Med bromsar som fortfarande inte gick att låsa så tog jag ett beslut hur pinsamt det än må se ut att jag skulle springa nedför det. Vill inte tro att jag förlorade skitmycket eftersom lösgruset innan ”droppet” vållade stora problem för många, däremot tappade jag såklart fart och flyt när jag skulle upp cykeln igen, men så fick det bli, jag kände att jag var tvungen att ha en plan redo och eftersom jag inte vågade på träningen så var det dumt att chansa på rejset, det går ju som alla vet snabbare att inte vurpa.

På startlinjen stod vi 10 stycken gubbar i sportklassen (den enda klassen utöver elit) samt dom 3 stycken i elitklassen däribland före detta världsmästaren (veteran) Tommy Olsson. Precis som på crosstävlingar så var det gemyt i fållan, alla ska genomlida samma plåga oavsett hur snabbt man kör, sånt förbrödrar tydligen. 8 varv på den drygt 2,4 km långa banan.

Starten går… snabbt, men jag kan snabbt plocka några placeringar och efter asfalten och BMX-banan så är jag med på hjul på Landhagen och täten och det känns rätt bra.
Skärmavbild 2018-04-23 kl. 07.44.54
Gör en liten teknisk miss i ingången till det mer tekniska partiet i skogen och får klicka ur pedalen och får släppa en cyklist förbi mig, men jag är fortfarande med. Upp i den branta backen och den lösa sanden innan droppet är känslan god, jag sitter med bra innan jag tabbar mig kapitalt i sanden och det tar en stund innan jag får styr på prylarna. När jag väl kommer igång nedanför droppet igen har jag en lucka fram till en cyklist och sedan Landhagen, inte ointagligt på något vis.
Skärmavbild 2018-04-23 kl. 07.42.28
Gnetar på och varv efter varv börjar jag hitta flytet i det tekniska partiet, tyvärr strular det för cyklisten framför mig och han bryter när jag är på väg ikapp och jag inser där och då dels att det är hela 5 varv kvar (plågan) och att avståndet till Landhagen är för stort. Men precis som med cross så måste man fortsätta mosa eftersom allt kan hända framför. Och någonstans vill jag verkligen inte bli varvad av elitgänget.
Skärmavbild 2018-04-23 kl. 07.46.22
Tar alla tillfällen jag kan att sträcka ut ryggen som får slita duktigt samtidigt som jag försöker förvalta dom delar på banan som passar mig bra. Intalar mig att jag ska avsluta med ett riktigt snabbt varv, men kroppen handlar i det här skedet om att bara åka så osakta den kan. Dom små knäpporna i skogen har tagit ut sin rätt i benen, dom är som man säger sopslut. Det syns även på pulskurvan från rejset eftersom jag under sista tredjedelen har svårt att jobba upp den ordentligt.
Skärmavbild 2018-04-23 kl. 07.42.48
Målgången är lite av en befrielse, jag lägger mig på gräset och avlider en liten stund innan Cissi räddar mig med en chokladbit och en cola. 65 minuter av cykelglädje, plåga, mjölksyra är över.

Jag klappar mig på axeln, jag blir 5:a, jag vågade tävla på MTB, på XCO, jag blev fan inte varvad trots att jag sprang i droppet. Jag ser enkel och skitbra utvecklingspotential i min åkning. Jag ser framemot att få köra långlopp och vem vet, på sikt kanske mer XCO, till Första Chansen i Ramnäs återvänder jag iallafall nästa år.

Cykelglädje när den är som bäst!

Foton: Sara, Theo och Cissi, tack för support och pepp längs banan.

Annonser

Vilken fantastisk kväll… och morgon

God morgon på er allesammans! Igår kväll skulle jag ju för första gången träna MTB med klubben. Vilken kväll det blev, tror inte jag har haft så skoj på två hjul sedan jag hittade cyclocross, sjukt kul. Euforin i kombination med slitna ben gjorde att jag hade riktigt svårt att sova bra inatt, men det kan jag ta.
Skärmavbild 2018-04-20 kl. 08.17.33
Anders höll i passet där vi först körde fyra varv på en kort bana, egen takt var ordern. Jag, Anders och Nisse körde det hela som intervaller, försökte sparra min mot Anders som är erkänt stark på allt han gör och dessutom bättre på cykeln än udnertecknad. Varvet tog dryga 4 minuter och innehöll det mesta av det bästa, teknik, fart och sånt där som får lungorna att hänga utan på bröstkorgen. Det bästa var ju att stämningen var som på våra crossträningar. Vi rullade sedan lite lugnt på stigarna bort till Badelunda kyrka och tillbaka till den lilla gropen på andra sidan Malmabanan där vi skulle köra ett varv tre gånger i fri fart. Denna gång fullt ös utan vila, planen var att ta rygg på Anders igen men jag fick en annan cyklist emellan på den pumptrack-aktiga singletracken i början av varvet så jag fick jag järnet i ett varv innan jag var ikapp. Skitbra sparring och jag vred ur det sista jag hade ur kroppen på dom tre varven. Superjobbigt och superskoj. Roligt är också att på det varvet finns det några passager som jag när jag började med MTB tyckte var rätt läskiga nu är dom inte det längre, kul att kunna se tekniska framsteg även på en gubbe. Vi rundade av med lite rull runt Hökåsengropen och lite skitsnack. Helt underbar och varm vårkväll, varför har jag inte gjort detta innan?

Givetvis har jag ju fått sota för gårdagens körning med slitna ben idag så jag valde bort en hel del stigar och tuffa backar på vägen till jobbet. Vevade lätt och lät skallen ta in det underbara vädret.
Skärmavbild 2018-04-20 kl. 08.17.48
Fick in en bra återhämtningstimma helt enkelt. Blir väl något liknande hemåt i eftermiddag fast med lite mer stig och lite mer tryck i pedalerna. Sedan ska det väl ätas godis och sånt wattsäkrande inför söndagens rejs. Ska väl försöka mig på någon form av väckningspass på lördag också, har inte riktigt bestämt om det blir på stigar eller på landsväg.

Ha en bra fredag nu allesammans!

Stigar, stigar och mer stigar

Skärmavbild 2018-04-19 kl. 10.11.12
Hej på er! Bilden är väl rätt talande för de senaste dagarnas pendlingsträning med det lilla undantaget att det ju regnade igår morse. Om jag nu dumt nog ska begå tävlingspremiär på MTB (XCO korkat nog) i helgen så vill jag hitta känslan i stigåkningen och kanske främst känslan i hur cykeln beter sig.

Igår hojade jag förbi klubblokalen på vägen och snackade lite cykel (otippat) innan jag begav mig hemåt via kända stigar och en okänd stig där jag irrade lite i skogspartiet på vägen ut mot Björnön. Provade även en ny (för mig) uppfart på åsen vid flygplatsen, en kort och brant backe, Strava sa att jag var näst snabbast uppför den, borde kunna bli snabbast också om jag tar i från början. Motvind och okalasiga ben, sedan sprätte jag lite på stigpartiet innan Anundshög, i mitt tycke ett av dom roligaste stigpartierna häromkring från vilket håll man än kör det. Lite utför, lite uppför, flowig singletrack. Körde tydligen snabbare än jag någonsin gjort även där, borde kunna fila lite mer på det också, men att jag med så lite stigmil i kroppen redan matchar mina tider känns såklart bra. I runda slängar totalt just över 2 h träning igår.

Imorse var jag knappast direkt piggare men det är ju synd att gnälla på morgonsol och stigar igen till jobbet så är det. Jag hoppas på två saker idag för sol behöver jag ju inte hoppas på för det är det ju redan: att hinna till VCK:s MTB-träning i Hökåsen och att Thomas får styr på min bakbroms idag. Det är dag två han jobbar på den och jag skulle innerligt vilja att den nöp bättre om jag ska tävla på cykeln även om man såklart helst inte ska bromsa som jag skrev igår, men jag gillar ju att bromsa (alltså feg).

Annars känns åkformen riktigt bra, jag tror jag har en bra åkstyrka så jag är bara nojig över dropet med plankkurvan på söndag, speciellt nu när vi släpps iväg ihop med elitgubbarna också. Aja, det är bara å åk som det heter, någon ska bli sist också.

Ha fin dag i solen idag!