Anundsloppet – den lååånga rapporten

Trötta, nöjda gubbar efter målgång, undertecknad måste ta stöd av styret.

Arrrgh, vilken lång dag, hela dagen i cyklingens täcken (nu töcken) lämnade huset strax efter 07.00 och kom hem 16.00 och allt däremellan handlade om cykel.
Det var alltså uppdukat för Anundsloppet, undertecknad skulle köra i seniorklassen och starten gick 09.00, efter gårdagens lopp i Ramnäs var jag taggad att göra mig själv rättvisa och gå ur säsongen med gott självförtroende. Men vi måste nu backa bandet några månader först och landa i april på Östgötaloppet innan start för vårt lopp i HSport-klassen och jag såg avslutningen på seniorklassen, jag minns att jag nästan blev skrämd av hur fort det gick, hur många dom var och efter min insats i just Östgötaloppet var jag övertygad om att köra HSport resten av säsongen, en start i seniorklass var utesluten i mitt huvud. Så hur kommer det sig att jag stod på startlinjen i den klassen idag då? Dels för att hela min säsong skulle mynna ut i dagens lopp och det var den klass som gavs, dels för att mitt rejs på SMACK på Arlanda Test Track gav mig råg i ryggen att jag faktiskt inte skulle vara helt lost i den hör klassen. Och när jag rullade till mötesplatsen med resten av VCK-ligan som skulle köra var jag lugn, harmonisk och taggad inför rejset. Sååå, ska vi ta oss an själva rejssklidringen eller?

Efter masterstarten blev det rätt bra sug i fältet och ut mot Tortuna första varvet blev jag varse hur något så snabbt kunde kännas så lätt, kollade på min Garmin snabbt och såg 50-55 km/h i den lilla medvind som fanns och för mig som inte setat i en klunga med 70 pers som det nog var idag med juniorerna var det en maffig upplevelse i sig bara det, ljuden, farten och allt. Dagens bana var mer förlåtande för min brister och fel som cyklist, det vill säga att ta position och sådant, vilket var tacksamt. Bitvis var det dock väldigt nervöst i klungan och vid ett fåtal tillfällen var det jävligt nära att det bara skulle skramla till och trots en ruggig close call då en åskådare (cyklist) stog med cykeln på vägen och höll på att fälla halva klungan så gick det bra.

Det var en stor känsla som hemmacyklist att se sig om i klungan och se å många klubbkamrater köra bra och framförallt visa upp den anrika klubb som ändå Västerås CK är, att visa att vi är tillbaka på tävlingskartan igen, det känns grymt. Nu är banan inte svår nog för att det ska hända så mycket, lite attacker och småutbrytningar som togs ned hyggligt lätt, undertecknad var uppe i spets en gång på klungan och iallafall fick vind på näsan, annars handlade det hela mest om att hålla ihop det hela. Tyvärr falierade vår plan att köra som ett lag lite grand vilket är förståeligt då det inte är det lättaste speciellt som vi inte gjort det innan. När den avgörande utbrytningen stack på näst sista varvet skulle vi såklart ha offrat folk för att sätta sådan fart på klungan att vi gick ikapp, det hade nog gått…. Själv kände jag mig hyggligt bra, lite småsliten på sista varvet men inte allvarligare än att jag hade orkat bomba i front ett tag, nu satt jag dock inte så till… Kom dock hyggligt i position innan sista kurvan mot spurten men tappade positioner in i den och ut mot spurten valde jag att inte bomba sista 500 metrarna och riskera något för placeringar i mitten av klungan. Således nöjd med min och allas insats i VCK och jag tar med mig mycket in mot 2014…. Visst jag är alls inte bäst i klungan, någon hatade säkert mig för hur jag körde men genom att inte tävla kommer ingen bli bättre på det så är det! Rent fysiskt är jag en helt annan cyklist än i april och delvis även på det tekniska planet även om det finns att jobba på där, tror att dom största vinningarna finns att göra där… Jag är supertaggad på 2014, jag hoppas ni alla hänger med på resan dit, finns ingen tvekan om klass nästa år iallafall.

Hela passet finns här.

Nu är säsongen 2013 slut, ska ge er en summering i veckan. Vill bara ta tillfället i akt att tacka alla fantastiska klubbkamrater i VCK för allt stöd igår, idag och alla träningar och allt kul vi gör, utan er vore allt det här inget… Det vill jag att ni ska veta!