Distanssöndag i Närke-landet

En av dom mest geniala idéerna på senare tid har varit den att ta bilen nå´n timma för att flytta starten på distanspassen. Vi provade konceptet häromveckan när vi startade i Fagersta, igår körde jag och Contis en repris på det hela men vi styrde kosan till Lindesberg. Vi behövde bägge två lite sovmorgon så vi landade i Lindesberg vid 12.30 tiden och parkerade och gjorde oss klara. Alla vet ju att det var solsken och blåst igår så det var upplagt för fest. Det blir alltid fest när Contis skissar rutter, han brukar kunna leta upp dom där fina vägarna och gårdagen var inget undantag OCH han hade hittat dom där fina backarna också.

Vi brakade iväg direkt och efter 3-4 km kom vi in i Siggesbobacken, från Lindesbergshållet är det mest en lång slakmota som förutom en kort bit på 8% mest ligger runt 3-4% men är 7 km lång. Vi höll bra tryck uppför även om jag såklart fick släppa Contis rulle uppför. Vägen ned var kortare men klart brantare och det var en snabb utförskörning, vetskapen om att vi efter dryga 150 km skulle ta oss uppför den igen var blandad. Det verkade vara en fin klättring OM man inte kört 150 km innan, men vi kommer dit.

Siktet var inställt på Hällefors och dom dryga 6 milen dit skulle innehålla dagens flesta höjdmeter, det var mer eller mindre uppför hela vägen dit.

Contis på väg in i en fin liten backe på väg mot Hällefors.

Vi höll bra tryck i alla backar på vägen upp vilket kändes när vi sladdade in framför ICA för en Cola och något ätbart innan vi skulle styra kosan mot Carl-Jans Grythyttan. Här var det en lite tråkig och trafikerad transportsträcka innan vi svängde av på en underbar väg kantad av sjöar och idel vackra vyer i ett antal mil. Tror vi blev omkörda eller mötte 5 bilar på den vägsnutten.

Fint värre…

Mera fint, det är för dagar som igår man cyklar.

Sedan vek vi av upp mot Nora med 110 km på tripmätaren och vi fick nu motvinden smiskande i nyllet. Nu var mina ben såpass krispiga att jag fick sätta mig bakom Contis som drevs av hemlängtan och körde med bra tryck. Lite dåligt samvete såklart men hade jag kunnat göra något hade jag gjort det. Klämde en gel och tyckte lite synd om mig själv, fick en pik från Contis och tog en förning ändå, tänkte för mig själv att jag förmodligen skulle bli avställd nästa gång han gick fram. Turligt nog kom vi in i Nora och fick ta det lite lugnt för att lokalisera oss. Sista biten försökte vi oss på ett uppsnack inför Siggesbobacken igen, fast från den branta sidan såklart. Nu blev det aldrig nå´n uppgörelse eftersom mina ben packade in redan i den lilla backen innan man svänger in i backen. Själva backen är en tuff jävel, 1,2 km med ett snitt på 8% men stora delar ligger konstant mellan 10-12% innan det flackar ut sista biten. Gick in med hyfsat tryck och höll avståndet konstant till Contis, sedan tog jag helt slut. Survival mode. 39-28 i knapp styrfart uppför. Kollar wattsiffrorna så orkade jag bara med 255W i snitt uppför, det skvallrar om slitna ben, rimligen borde jag under en kortare period kunna snitta runt 340-350W. Nåväl, det var ju fint, planerade sedan att susa nedför backen till Lindesberg, nu var motvinden av den karaktären att susandet fartmässigt uteblev.

Träffade Contis nedanför backen och så vinglade vi tillbaka till bilen. Bägge överens om att det hade varit en fantastisk dag och förmodligen det jobbigaste distanspasset för året och då räknar jag in min långa dag på Mallis. Vi fick 164 km och 5 h 19 min, ni kan gräva djupare i alla prestationer på Strava här.

Idag har jag väl cyklat till jobbet på morgonen, sjukt sliten när jag gick upp, men efter att ha vevat lätt så känns det mycket bättre. Blir lätt och fint med S ikväll och lite badande på det. Det är rätt bra!