Hej vänner, så är en av årets mest intensiva och roligaste helger slut. Helgen när vi arrangerar Groopencross, en heldag med banbygge följs av en stressig morgon där allt ska klaffa innan vi släpper greppet och bara kör, givetvis inte optimalt om man sedan tänkt sig att tävla. Nu skulle jag ju inte tävla något mer på cross men under veckan så har lusten att få riva av den sista crosstävlingen på hemmaplan börjat dyka upp, så vips stod jag där bland 26 H40-gubbar på startlinjen igår förmiddag. Alltid lika kul att träffa alla runt tävlingen.
Försökte ha en avslappnad attityd till det hela, samtidigt som jag såklart ville köra bra. Hade en helt okej start och det kändes rätt bra, tappade såklart placeringar i första löpbacken då min artros hämmar min löpning duktigt. Den djävulska sandchikanen innan Zonhoven-backen brukar alltid vara en flaskhals på första varvet så jag sprang hela det partiet på varv ett och tappade lite postioner, men hade ändå hyggligt häng.
När vi kommer till den nya dragningen i sanden så tabbar jag mig och tippar helt enkelt med cykeln. Sand i pedalerna gjorde gång efter annan att det både var svårt att klicka i och ur dom, därför tippade jag helt sonika. Ligger och sprattlar och kommer inte loss och kan inte sparka runt cykeln för att komma loss tillräckligt snabbt då jag är omgiven av cyklister.
Lite där dör en del av peppen i mig bara för att vid sandchikanen kommande varv helt dö. Kommer in fint och ska bara ta vänsterkurvan runt granen och då toklåser det sig, jag vågar inte svänga ner, gubbfeg gubbjävel. Lackar ur helt. Beslutar mig för att bryta, bara peppande hemmasupporters och funkisar får mig att dra igång igen, då nästan sist i hela fältet, toksist i H40 och i slutet av H50-gänget som startade 30 sekunder bakom oss. Jag måste ju ändå inför Melker och hemmapubliken försöka, vilket jag gör i tre varv till, har lite fight med några H50 gubbar, alltid kul med fighten i fighten. Tippar ikull typ två gånger till på samma ställe, springer nedför Zonhoven-backen alla gånger utom en. Tappar ibland, plockar ibland, kämpar mest hela tiden iallafall.
Nu ska jag ju inte tävla mer på cross, men ska jag plocka med mig vad jag upplevde så tog jag många kurvor och partier på banan bättre än någonsin, egentligen bara dom två beskrivna partierna som sänkte hela tävlingen. Nu gäller det ju att bemästra allt och det gjorde jag inte. Däremot kunde jag avnjuta ett fenomalt publikstöd i min sista cross-tävling. Tack för det, även om det inte alltid lät som jag hade kul därute så hade jag nog det. Stort tack!
Fem fantastiska år tävlandes på cross mot alla odds med artrosen är finito. Hoppas orka verka fortsatt för crossen i Västerås och finnas på träningarna och köra lite, men tävlandet är avslutat på den cykeln. Där jag tar med mig resultaten från 2015 och 2016 som dom absolut bästa, med en 6:e plats i senior B i Eskilstuna som det absolut bästa.
Nu ska jag ladda batterierna inför nästa MTB-säsong. Det kommer bli grymt.
SWYZAK 
Tack för de crossdagar vi haft ihop. Det får bli cykling utan asfalt någon gång ändå.
Absolut.
Kul körning i sandigt Västerås. Bäst var att sonen trivdes under sitt race. Bilden där du sprattlar i sanden, blir påkörd (?) av Thomas berg & förbisprungen av mig, -vet du vem som knäppte den och om den är lånbar till min insta?
Tja Stefan, jo jag hann uppfatta att du sprang förbi mig, hyfsad sinnesnärvaro måste jag säga. Det är Robin Westerberg (Dobban) som tog den om jag minns rätt, så det är nog bara att nalla på.