Slickar väl i mig dom sista dagarna

God lunchlåda på er vänner! Såhär såg det väl ut imorse när jag skarvade morgonrundan till jobbet halvvägs till Gäddeholm så crossen fick jobba lite grus också för då mår den ju så fint, att jag sedan hade för mycket luft i däcken för att det skulle vara 100% bekvämt är en annan femma. Blev lite över en timma imorse i någon form av mellanmjölkande på pedalerna, berodde väl kanske mest på att det var någon lätt motbris hela vägen. Lär bli något liknande historia på vägen hem ikväll. Glädjande är ju att höften blivit ännu bättre, när jag hojjade på crossen i måndags gillade inte höften den ”aggressiva” positionen alls, imorse var det i stort sett som vanligt.

Men om imorse var fint så var väl gårdagens runda på SUP:en på stigarna med världens bästa Cissi ännu finare. Vi svepte Ludaskogen, Badelunda, Anundshög och Hässlöåsen, stannade till på Kallecrossen på vägen hem och hejade på gänget som späkte sig med intervaller.

Rullade med ett varv på banan, kändes ärligt som jag skulle kört den bättre med crossen, men det är ju som alltid en vanesak. Oavsett vad blev det en riktig guldkväll igår, kul att se att Cissi tar för sig mer och mer på stigarna, snart får jag passa mig.

Aja, nu när allt är bättre i höften så är det strax dags att ta avstamp mot 2019 på riktigt, träningsmässigt.

Kallecrossen revisited

God morgon vänner, ni ser ju på bilden som Rickard tagit vilken uppslutning det var igår, kul. Att såpass många vill slakta ben och lungor på en gräsyta är ju bara fantastiskt. Jag var väl lite smårädd att mina ben skulle vara ofantastiska efter måndagens Zwift-rejs, men det var ju obefogat, eller ja, dom kändes som skit såklart efter ett tag men det är lika för alla. Banan är otroligt jobbig och speciellt med dragningarna upp och nedför kullen så tar det liksom ut sin rätt.

Vi körde 3 x 2 varv igår i jaktstartsprincip, vilket innebar att jag gick ut som näst sist med bara Landhagen och Contis efter mig. Tycker att jag kunde hålla hyfsat bra mot dom och inte tappa alltför mycket mark efter att dom hade kört ikapp mig. Ett kvitto på att crossformen såhär på off-season förmodligen är rätt bra, synd bara att jag inte ska tävla något.

Bilden ovan som Katja knäppte får väl representera lyckan efter genomförd lungvändning. Igår kryddade vi dock med ett gäng backspurter från start uppför kullen bara för att göra stumma ben ännu stummare. Underbart.

AK fångade ögonblicket innan vi drog iväg på den sista spurten, kan väl konstatera att explosivitet inte är något som blir bättre med åren, därför är det just lite viktigt att jobba på den emellanåt.

Oavsett vad en underbar cykelkväll igen. Idag har jag hunnit besöka återbruket innan jobbet, planerar lunchstyrka och sedan har Melker bandyträning i Skultuna, man får inte ha tråkigt, det vore ju för trist.

Kallecrossen igen…

Vissa saker kommer man ihåg att glömma bort, en av dom är hur ont det gör att köra intervaller på vår bana: Kallecrossen. Bara gräs och några hemskt jobbiga ”powerclimbs” som gör knas med ben och lungor. Igår körde vi en klassiker, en vändande stege med 1/2/3/2/1 varv. Efter den första intervallen så trodde jag att jag skulle gå av, benen skrek och ville inte leverera pang-pang, kanske inte så konstigt eftersom jag hamrade just ben på gymet på lunchen.

Försökte bita mig kvar så länge jag kunde på Landhagen eller Contis hjul som jag bara kunde med varierande resultat, eller summan blev ju alltid densamma, jag blev skittrött. Tycker att kurvtagningen funkade bättre än den någon gång tidigare gjort så det lär jag tillskriva MTB-åkandet. Nu ska jag ju inte tävla mer på cross, men det är ju alltid kul att vara med på träningarna, speciellt på en bana där man slipper gå av cykeln då slipper jag ju adressera mitt problem, perfekt.

Glädjande var ju att Cissi körde cross för första gången med bravur dessutom, det är ju knappast någon dans på rosor på Kallecrossen, speciellt inte när det är lite blött i marken som igår, då får man kämpa för varje meter liksom. Sedan var vi ju ändå hyfsat många igår, det var ju också skoj. Nästa vecka är det dock tveksamt om det kommer funka utan lampor, åtminstone på slutet.

Imorse dammade jag av Supersixen, tänkte väl att den skulle få rulla säsongens sista pass nu några dagar när det ändå är torrt ute. Det är ju en fröjd att cykla på den, man glömmer lätt liksom. 55′ kalla men fina minuter. Premiär för lobsterhandskarna för säsongen var väl kanske inte lika kul.