Jag är rätt försiktig med att slänga mig med ordet episkt, men idag är jag tvungen. Vår CX-arena – Gropen är av det slaget att den dränerar duktigt fort även om det regnar, idag var dock perfekt, med regn hela natten och småstänk hela tiden så hann det inte dränera nämnvärt, det tål att sägas att banan blev rätt påverkad av det hela.
Nu ska vi väl inte gå händelserna i förväg utan jag måste ju rada upp bortförklaringarna först, jag mådde verkligen inte 118 100 igår kväll, gick och la mig klockan 20.00 och svettades i sängen, hoppades dock att en rejäl sömn skulle göra mirakel. Det gjorde det! Mådde rätt bra imorse och insåg att jag nog skulle kunna köra, men kanske passa mig för att sula ur allt som finns i kroppen, vilket är sedvanligt och praxis vid Helgmys annars.
Att vi var 14 startande som omfamnade crossvädret var glädjande, kul att klubbkamraterna från CkCX Fredrich och Viktor hade letat sig hit för att bli lite trötta. Ännu mer glädjande var att se 4 tjejer på startlinjen: Katja, Super-Eva, Tempo-Jenny och Ida.
Starten ska snart gå, jag har insett min usla starkapacitet och ställt mig i andra led.
Första heatet var väl en okej historia, rullade in som 5:a efter att jag hade smitit förbi Bianchi-Erik inför den sista sandkurvan (något jag upprepade i heat 2 också). Vågade verkligen inte trycka upp pulsen dynghögt, vilket gjorde att jag inte kunde springa på som jag hade velat i löpbacken.
Klungan leds ut av Contis och efter dom första svängarna så ska det snart harvas sand.
I det andra heatet håller jag på att tryna redan i starten när Viktor inte får i foten i pedalen i starten och jag håller på att köra in i honom, det löser sig men starten blir katastrof, men ut mot första sandpassagen så är jag med igen, givetvis är det då framhjulet försvinner.
Gubbe on the ground. Tack Ida, för att du inte cyklade över farbror.
Ärligt var det rätt oskönt eftersom jag klotade på den skuldra jag överansträngde på gymet i måndags och som har bråkat hela veckan. Kände mig en smula uppgiven och hade inte direkt bråttom upp. Väl uppe är jag ändå nöjd att mitt 80%:iga jag ändå kunde köra ikapp folkz och ändå nå en 4:e plats.
Såhär ska man ju givetvis göra i sanden, men det är ju inte alltid säkert det funkar.
Mer forcering med blicken långt fram mot nästa kurva.
Det är fantastiskt hur tung man kan få en X-Night att se ut…
Nu har jag mejslat ur och bytt bromsbelägg ty det rök ett par under dagen, vi hade den goda smaken att ha med en utförskörning som gick rätt fort med en vänstersväng i foten. Och eftersom det ska Wåffelcrossas imorgon så törs jag inte chansa med att ha noll bromsverkan. Men det är fantastiskt mot slutet när man redan märkt att bromsverkan är helt borta att man ändå nyper bromsarna och låter sig betryggas av lätet iallafall. På tal om noll bromsverkan så stod Tempo-Jenny för dagens underhållning när hon kom in i snabb fart mot vår fina passage på udden vid vattnet och insåg att hennes bromsverkan var lika med noll och for ner med hisnande nöjesparks-skrik, att hon hann få ned farten och inte ta ett ofrivilligt dopp i Gropen var nog dagens prestation.
Nu blir det potatisgratäng och laddande för tidig avfärd mot Jönköping imorgon, förhoppningsvis kan man köra 100% då.
SWYZAK 
episkt.