Toppning i barn/ungdomidrotten…

Om nå´n tycker att dom läst denna innan så florerade den en sväng på min gamla blogg, men med tanke på Coltings inlägg i ämnet kändes den aktuell igen (jag håller verkligen inte med om allt som Colting skriver, men den här gången är det 100%).

Ett sidospår i den här bloggposten, men vi har pratat en del på jobbet om toppning inom barn/ungdomsidrott och jag var tvungen att lägga ut mina egna tankar kring min egenupplevda erfarenhet av det hela, lovar återgå till cykelbloggandet med nästa post.

Att växa upp i ett ”brukssamhälle (läs Surahammar)” lämnade som barn två sätt att bli höjd till skyarna av sina kamrater och till viss mån även det motsatta könet (vilket var av mindre vikt i unga år) antingen var man riktigt duktig på dom två sporter som gällde fotboll eller hockey, ELLER så kunde man vara en buse i skolan. Det sistnämnda hängde oftast samman med att man var bra på hockey, varpå vi i den sociala gråzonen snabbt adapterade oss och kom på uttrycket ”hockeyhumor”, baserat på hockeybasarnas syn på vad som var kul såsom: towelwhipping i duschen på idrotten, häftstift på stolar och allmänt ruckus. Vi andra tyckte nödvändigtvis inte att det var lika ballt, men man blev videliga accepterad. För egen del blev jag aldrig någon hockeyspelare även om jag inte var oäven på skridskorna, men min minimala kroppshydda var inte lämpad för 20 minuter av ”slagskott från blålinjen” då mina slagskott var en skymf mot allt vad slagskott hette och hockeykarriären blev kort, tack och lov.

Tur att jag hade fotbollen, eller? Som alla barn så närde även jag en dröm av att bli en ny Pierre Littbarski, Oleg Blochin eller Brian Robson som var dom stora idolerna när man växte upp. Men redan när vi spelade sjumanna utkristalliserade det sig att alla skulle inte ges samma möjligheter, lagets ”stjärnor” spelade varje match och i stort sett hela tiden medan vi andra fick byta av varandra. Minns att man började fundera varför blir jag inbytt och utbytt medans andra aldrig blir det, barn är inte dumma i huvudet glöm fan inte det. Det var inte det att vi andra var toksopiga, men i takt med att man mer sällan fick spela så blev osäkerheten större och större och rädslan att göra misstag var även den som framkallade just dom. Blickarna och suckarna man fick när man inte lyckades sa allt sedan, att jag ens orkade hålla på och hänga i till jag blev 15 år framstår som ett under. Vår lyckliga stjärna blev just när några av lagets ”bättre” spelare inte kunde vara med, då kunde vi andra visa att vi faktiskt dög, vilket iofs inte gjorde varken från eller till för till nästa match fick vi byta av varandra igen.

Året vi började spela elvamanna så var det såpass många som ledsnat att mer eller mindre ett helt sjumannalag hade blivit tappat på vägen. Vet inte jag tycker att det är en sund utveckling i någon klubb överhuvudtaget. Vi andra fick nu om möjligt ännu mindre speltid och vi brukar i efterhand skämtsamt säga att vi åkt runt och duschat i varenda omklädningsrum i Västmanland. Nu var det långt från sant, ibland var besvikelsen över att inte ens fått hoppa in så stor att vi valde (om vi kunde) att åka hem direkt efter matchen. Men ännu värre var skymfen att i den åldern bli ett ”taktiskt byte” många gånger övervägde jag att sätta mig på tvären och säga att jag inte tänkte gå med på det. Men det ligger inte riktigt i min natur att göra så.

Vad som sedan när jag tänker på det hela är till vilket pris gjorde man detta? Det var inte som att vi producerade någon Zlatan överhuvudtaget, vi toppade bort så många barn/ungdomar för vad? En framtida plats i Suras A-lag? Eller en möjlig plats i något lag i Västerås, känns inte som det var värt priset? Eller? Ser jag med facit i hand blev det verkligen inte någon landslagslirare av någon av mina lagkamrater från den tiden och då känns det hela ännu mer meningslöst.

Så när ämnet om toppning i barn/ungdomsidrott kommer på tal så vaknar inte helt oväntat något inom mig. Jag vill absolut inte att några ska få uppleva det vi gjorde och jag hoppas innerligt att dom flesta ledare idag är bättre. Men jag läser och hör ju fortfarande att det förekommer långt ner i åldrarna och som jag skrev barn är INTE dumma i huvudet.

För egen del och dom andra med mig som ändå klängde kvar så slirade vi alla in på individuella idrotter eller hobbys, tror ingen på intet sätt någonsin mer hade någon större lust att beblanda sig med lagidrott igen. Därför är jag lite halvskeptisk och skraj att sätta mina egna barn i lagidrotter för jag vet att jag inte kommer kunna stå bredvid och se att laget toppas.

Så om någon nå´nsin klurar över min skepsism och bitterhet mot lagidrotter och jargongen där så vet ni varför. Det är väl klart att dom som får spela massor lätt får för sig att dom är mycket mer människa än alla andra speciellt i den åldern.
MEN vad man inte ska glömma är att ingen kan bedöma utvecklingskurvan på barn/ungdomar, man måste försöka behålla det hela roligt och ge alla lika mycket speltid långt upp i åldrarna. Ledarna måste våga vara så starka att stå emot föräldrar och eventuella ”stjärnor” i laget, då och först då vågar jag tro på det fina med lagidrotten.

Under mina år jag nu förvisso på äldre dagar pysslat med konditionidrott har jag aldrig mötts av den stämning och jargong jag upplevde i mina ungdomsår.

Och då ska ni inte tolka mig fel, jag gillar verkligen att kolla på fotboll och faktiskt i viss mån även hockey fortfarande, bara så ni vet…

Idrott ska vara ROLIGT och är roligt och jag hoppas våra barn ska få uppleva det och inget annat!

Återkommer snart med roligare läsning för er som ändå gillar att läsa det jag gillar mest att träna cykling men det var för viktigt ämne och jag hade finurlat på det sååå länge att jag var tvungen att slänga ut den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s