Sådär, där fick man sig väl en rejäl dos av mjölksyra på kvällskvisten. Det var som sagt cross-intervaller på Groopencross som gällde i afton efter att jag hade utfodrat mina barn. Vi blev ett bra gäng igen, kul att se nya och nygamla ansikten dyka upp och omfamna smärtan som det innebär att köra cross. Vi provade en ny dragning av banan idag, eller egentligen var det bara en kort bit som var en ny dragning, den blev bra, kul, svår och jobbig.
För egen del var jag post-vilodagsseg till en början, benen vaknade dock hyfsat fort eftersom dom inte hade något val. Fick ändå ge mig mot Rob på den första intervallen, han har en raketartad utveckling och snart är han lika vass på crossen som på LVG-hojjen. Den andra intervallen gick bättre och jag trodde länge jag skulle hålla Rob bakom mig, men han gjorde en grym omkörning i sista hårnålen, en bra kamp där jag gissar att vi bägge pressade oss hårt, sånt är utvecklande.
Efteråt var det som alltid idel glada men trötta crossare som verkade peppade på att göra det igen så snart som möjligt. Själv var jag så taggad att om jag hade haft tid och ben så hade jag nog varit kvar och gnuggat i Gropen ännu. Nu hade jag ju barn därhemma så jag plockade upp resterna av mig själv och cyklade hem. Barnen dom där underbara hade haft det bra och alla var nöjda och glada.
Personligen känns det som åkningen tar små steg för varje gång och jag hoppas verkligen att jag ska kunna komma in i inledningen av säsongen i bättre slag både tekniskt och fysiskt än jag någonsin gjort inför en cross-säsong. Vi skapar iallafall förutsättningar för det genom att vara igång med riktiga träningar redan.
Nu ska jag krypa upp i soffan en sväng innan sängen lär kalla på mig.
SWYZAK 