Un Peu vinterdistans

God eftermiddag på er! Då har man väl avverkat årets första riktiga distanspass tillika det första efter influensan.

Dagen började med strålande solsken när jag rullade till mötesplatsen och hookade upp med Katja, Norge-Henke, Kent och AK. Vi rullade mot Skultuna, Ramnäs, bra snack och en småseg känsla i benen som släppte allt eftersom. I Ramnäs vinkade vi av Kent som hade småbarns-dutys att ta hand om och vi andra tog 252:an ner till Hallsta, här rullade det på bra och jag minns att jag sa till AK att jag nog skulle bonka om en timma, då hade jag två timmar på klockan. I Hallsta vinkade vi adjö till Norge-Henke och Katja också. Jag och AK vevade på mot Strömsholm, eller AK vevade på snabbare än mig så han låg stadigt 50 meter framför och jag hade ingen lust att köra mig blå för att haka på, ärligt tror jag inte jag hade orkat heller. Här gick det nog lite snabbare än jag hade tänkt och vad som hade varit nödvändigt.

På Rytternevägen  när jag hade passerat den magiska tretimmars gränsen så tryckte jag i mig en bar och kunde konstatera att jag ännu inte hade bonkat. AK såg jag inte röken av mer utan jag vevade på i min egen takt alltmedan snön började falla. Benen blev succesivt segare och segare och farten sjönk. Men det kändes aldrig som något krisfall så distansuthålligheten kanske inte är så usel som jag trott efter flunsan ändå. Eller så är jag en talang? Väl hemma hade jag 4 h 29 min och 100,1 km på cykeldatorn. Lite trött blev jag allt.

Nu ska jag ratta ut bilen till världens bästa föräldrar och försöka åter bli en människa så kan vi göra om detta imorgon. Fast lite kortare. Har ni vevat nå distans idag?