Halkervaller i Rocklunda

Skärmavbild 2018-09-11 kl. 08.35.13
Hej på er! Såhär såg min cykel ut igår efter träningen, kan inte minnas att min cykel sett ut såhär någon gång på hela säsongen. Det var ju träning med klubben igår, ösregn när vi åkte från jobb och skola, Folke ville inte åka och träna, var väl inte sen på att hålla med. När vi kom hem så kovände han och ville träna, kunde knappast neka honom det, lite lycklig över att det slutade regna och solen kom fram när vi rullade iväg.

Folke körde med sitt gäng och jag hakade på den lilla skaran av ”vuxna” cyklister som ville åka ”snabbt” med Anders i Rocklunda. Det är knappast som att jag jublade åt att köra där när det är blött, jag tycker det bitvis är riktigt svårt när det är torrt och har aldrig hojjat där när det är blött. Samtidigt var det liksom tvunget att hända eftersom framtida säsonger lär kunna bli blötare än denna. Men visst jag spände mig onödigt mycket och var onödigt skraj för för varendaste röt och trodde varenda sten skulle vara såphal inledningsvis. Blev knappast bättre av att jag fick hjärnsläpp och tog en rot som om den vore torr och tokstöp direkt. Det gick inte fort men cykeln försvann snabbare än jag hann säga rot. Ingen skada skedd men självförtroende fick sig en törn.

Vi körde först en lättåkt varvbana där man fick vända ut och in på lungorna, kunde hålla Anders bakom mig där, men den passade mig, åkig och oteknisk. Sedan körde vi en till som är lite mer teknisk och där fick jag se mig frånkörd, hade till och med svårt att bli trött på grund av feghet i kurvorna och över dom få rötter som fanns.

Gjorde ett försök på 3-backarna men med lite stukat självförtroende och väta så körde jag fast tämligen snabbt, avdelningen kass gubbe liksom. Sedan körde vi mer intervaller på en kortare varvbana, ett varv jag gillar, med en perfekt kombination av teknik och åkighet. Här hittade jag ett bättre flyt men kunde givetvis inte matcha Anders, men blev lite trött men främst kände jag mig inte lika skraj över rot och sten, det är väl vad jag tar med mig mest.
IMG_1026
Väl tillbaka vid Orientalen igen mötte jag denna glada, underbara kille som var skitglad och skitig efter sin träning. Vi cyklade hem, trötta och nöjda samtidigt som det sista dagsljuset försvann och det blev sådär småkyligt i luften.

Känns som jag klev över en nödvändig bekvämlighetspuckel igår genom att köra Rocklunda under dom förhållandena. Tar med mig det och bygger vidare på det.

Idag är det ridhus-tisdag, Folke har ridning, jag ska vara med för första gången och leda hans häst. Får se om jag gränslar Monarken ikväll.

Annonser

Kollade väl till Monarken

Halloj på er därute, rejsday idag. Visserligen bara i den lokala serien Västmanlands Cup, brukar bli 20-30 min knallhård racing. Ikväll är det klubben som arrangerar ute på Hässlöåsen, ska bli kul med en ny bana, hoppas på bra ben och skönt häng liksom. Folke ska såklart också köra, cykelfest.

På tal om cykelfest igår provade jag igen om Monarken funkade och det gjorde den. Skönt, då vet jag att vintern är säkrad.
Skärmavbild 2018-08-29 kl. 07.42.15
Körde genom Apple Orchard genom Trainerroad, fyra block där grundnivån är lite under FTP och sedan köra man 3 omgångar med 15-sekunders en bra bit över FTP, vilan mellan dessa toppar varierar mellan 15 och 30 sekunder, låg på runt 295W i dessa och känslan genom hela passet var riktigt bra!

Aja, bara att gasa på nu så får jag väl återkomma om kvällens begivenhet, kanske som en Swlogg? Skulle ni gilla det?

En magisk stigkväll med klubben

Skärmavbild 2018-08-21 kl. 08.40.17
Hej på er! Vilken kväll det blev igår, fick till och med flyga över styret på den nya cykeln. Det var ju som sagt träning med klubben och för att stärka mitt stukade självförtroende så rullade jag ett varv på Rocklundaspåret innan träningen, det gick ju riktigt bra, Strava tyckte att jag aldrig cyklat snabbare på vissa delar. Nu var jag väl redo att träna intervaller på spåret, dessvärre eller dessbättre så manade Coach Skoglund ut snabbgänget mot Lista kärr och Lajvskogens stigar. Det är ställen jag sällan cyklar av två anledningar: 1. Det är ofta riktigt blött därute. 2. Det är suligt pyssliga stigar, åtminstone tyckte jag det förra hösten. Det blev väl gas på alla stigsnuttar med återsamling efteråt, vissa stigar var sjukt flowiga, andra sjukt oflowiga och jag och Nisse tog det säkra före det osäkra och gick genom vissa stenpartier. Känner ändå att fysiken mer än väl räcker att åka med, men som alltid när man kör stigar för första gången så vågar man inte ladda fullt och sedan tappar jag fortsatt när det börjar bli pyssligt. Men åter körde jag många stigsnuttar och inslag som jag inte kunde/vågade förra hösten vilket gav en bra boost för självförtroendet.

In på sista stigen satt jag med på hjul fint till vi kommer till en lite pysslig utföråkning mellan lite stenar. Ett parti jag aldrig vågat åka och som jag och Nisse talat om just innan, ser att det finns ett alternativspår till vänster, lite stenar och pyssel men verkar visuellt inte lika svårt/farligt. Just när jag tror att jag klarat partiet kör jag fast och innan jag vet ordet av går jag över styret. Slår höft och armbåge i en sten och skrapar mig en del, men viktigast av allt är att cykeln är hel och ren. Får höra efteråt att spåret jag försökte mig på är det svåraste så det var ju inget smart drag av mig, å andra sidan gick det ju nästan vägen.
Skärmavbild 2018-08-21 kl. 08.42.00Repar mod och försöker få fart på kropp och knopp igen, känns fortsatt som jag har ett bra flyt och driv. En underbar kväll som hade kunnat få fortsätta i all evighet. Tack för den. Det är för jäkla kul i skogen med grymma, roliga och starka cyklister. Rullar hem lätt blåslagen, en styrplugg fattigare, lite tröttare men sjukt lycklig.

Ikväll blir det fyror på LVG så man behåller lite slätdrag inför dom två avslutande långloppen för säsongen. Lär bli saftkalas av sällan skådat slag, speciellt om det blåser som det gjorde när jag cyklade till jobbet imorse.