Hässlö GP och perspektivet

Fick mina barn under eftermiddagen, lämnade dom hos mina föräldrar och när jag bytt om och precis skulle cykla iväg så kommer Melker (8-åringen) och säger: ”Snälla pappa, dö inte idag!”. Jag blir helt stum men finner mig själv och säger såklart att det ska jag inte, det är givetvis i alla lägen en lögn för ingen kan till 100% veta vad som ska hända. Som en cyklist är det tyvärr än ännu större lögn, känns dock inte som det skulle behöva vara det. Och det känns inte som min son ska ens behöva tänka i dom banorna när hans pappa ska ut och träna, ärligt så känns det väl som att jag inte ens ska behöva oroa mig för min säkerhet heller. Men bristen på hänsyn och medmänslighet på vägarna är tyvärr total. Jag får höra från mina vänner som varit på Mallis om vilken hänsyn som visas cyklister, att man inte kör om vid möten och dylikt. Det finns till och med skyltar som uppmanar att lämna 1,5 meter till cyklister vid passage, det anamas inte i Sverige, inte heller den där grejjen med omkörningar vid möten, hur många sådana råkade jag utför idag? Mer än en handfull.

Så min rullrunda på drygt fem mil till Hässlö GP bearbetade mest Melkers ord på diverse vis. När jag kom till GP´t var som ni förstår inte huvudet med mig alls. Nu ska jag inte skylla min usla prestation helt på det, men man måste vara taggad, det var jag inte. Det var kul att träffa alla, men jag cyklade som en sopa i dom tekniska kurvorna, fegt och passivt. Blev avhängd och klev av efter 13 minuter av dom 40 vi skulle åka. Bara att bryta ihop och komma igen! Kul att se Tuna-Jim bomba på, den karln kan cykla – herregud!