Ibland kan man bli sjukligt trött av att cykla, igår blev jag det. Det gjorde ont i benen när jag gick i trapporna hemma, en fantastisk sensation. Hur blev det nu såhär kanske ni funderar? Vi cyklade till Norberg för en fika (och lite distanstimmar) på Elsa Anderssons, en Västmanländsk cykelklassiker med andra ord.
Vi blev ett bra gäng som rullade ut från Berget klockan 09.00 igår morse, vi tuggade på i det lite småmulna vädret i lagom fart upp. Lite upp-pejsad fart in mot Melingsbackarna, själv satt jag och snackade med Norbergs-Gunnar och Jenny som anslöt vid Ängelsberg så vi kom lite på efterkälken. Därmed missade jag backrejset uppför Melingsbackarna, försökte skapa mitt eget men hade sjukt usla ben, slog av rätt omgående när benen strejkade. Jenny kom ikapp och därmed orkade jag försöka lite till, men inte kändes det bra. Vi firade att vi hade tagit oss upp med att nästan köra över en ekorre på vägen ned till Norberg.
Efter fikat var jag så frusen att jag hackade tänder och tänkte att genom att brassa på lite skulle jag få upp farten. Så jag drog på lite ur Norberg, fick med mig två andra som också frös så vi körde lite i några kilometer innan dom stannade för att invänta gruppen bakom. Jag tänkte att det kan väl vara kul att köra på lite och se hur länge jag orkar hålla undan, det skulle väl bli en bra krydda på passet. Sagt och gjort, i takt med att solen kom fram så trummade jag på med en stadig blick på wattmätaren för att inte spränga mig helt. Kändes faktiskt rätt bra långa bitar. Stannade en stund i Västerfärnebo och plockade av väst och armvärmare och tänkte väl att dom skulle komma ikapp, när jag inte såg dom tänkte jag väl att jag skulle fortsätta plåga mig själv. Efter några ytterligare kilometer såg jag iallafall att dom var på väg. Nu började benen bli lite krisp efter 4 mil solo, när ligan kom ikapp tänkte jag att jag sätter mig längst bak och vilar lite. Dock gick det sjukt fort och efter att jag fick täta lite luckor efter folk som inte kunde ta dom så var det snart godnatt för mina ben. Resten var formalitet hem, jobbig sådan. Nästan 5 timmar och 154 km på kontot. Ni kan ju glutta på det hela här.
SWYZAK 