Lidacrossen dag 2

Godmorgon folks, ligger väl i soffan med ben som känns ganska förstörda efter gårdagen, eller hela helgen egentligen, ska bara skriva det här sedan ska jag faktiskt ta bilen till jobbet, känns rätt idag. Gårdagens bana bjöd ju ”bara” på 350 höjdmeter på dom 13 km vi cyklade, det får jag knappt på 13 mil landsväg runt Västerås. Aja, nog om det till racerapporten.

Lördagens 16:e plats hade förärat mig med startplats i andra startled, najs om man kan förvalta situationen. Fick ingen katastrofstart men samtidigt om jag var snäppet vassare så skulle jag ju kunna utnyttja läget och komma iväg bra, nu blev det mest trångt, brötigt hela första varvet.

Starten har gått, ni ser väl min ryggtavla där borta? Foto: Öijer

Första gången det gick kapitalt åt helvete idag var väl vid den första tekniska lilla knäppan där det körde ihop sig för framförvarande cyklist och jag fick mitt i på ett mindre graciöst vis kränga mig av och var sedan inte tuff nog att kliva ut och hävda min plats utan släppte helt enkelt förbi cyklande… Fan så dumt, jag var ju först, hävda platsen, det hade Sven gjort… Där var jag rätt nedslagen då jag såg dom jag tampades med dagen innan segla iväg rätt långt före, samtidigt vet jag att man aldrig, aldrig får ge upp i cykelcross. Folk kan krascha, haverera cyklar eller helt enkelt tokstumna (framförallt) på en bana som denna. Jag började väl min långa resa upp från den bakre halvan av fältet och tog cyklister på löpande band…. Tyvärr hamnade jag ofta vid den lilla branta ”springbacken” bakom cyklister som inte mäktade med att cykla uppför den och fick helt orytmiska avklivningar då jag var inställd på att cykla den. Sånt kostar lite extra att ständigt täta det man tappar på missar.

På toppen av den ”längre” springbacken… Looking at stems whilst running. Foto: Öijer

Mot slutet har jag häng på ett gäng cyklister som jag kan plocka på det mer lättåkta partiet och har en görbar lucka fram till nästa cyklist…. Ner i bocken och bombar precis allt och tar in, tyvärr tappar jag lite på dom tekniska partierna och ut på sista varvet är jag duktigt krokig av min insats. När vi kommer upp på det resonabelt platta partiet försöker jag en sista gång täta framåt, när vi kommer till springbacken igen så inser jag att det är för långt fram och det kommer inte gå… Sluggar mig upp och rullar sedan över mållinjen, spenderad, rätt nöjd ändå, en 20:e plats av 49 startande (45 fullföljande). Ni kan ju se allt här.

Vad behövs då? Mer startträning, mer teknik och mindre broms, jag känner dock att allt kommer mer och mer och framförallt det är ju så förbannat kul det här med cykelcross och alla övertrevliga människor man träffar och pratar med, ingen nämnd, ingen glömd.

Ett kanonarrangemang hela helgen, big-up till arrangörerna!