God kväll på er… Imorse var det premiär för Helgmys, det syns väl på bilden. Skön mjölksyra och skönt häng helt enkelt. För er som inte vet vad Helgmys är så är det vår lokala TT-serie på CX som vi brukar köra på cupbanan i Hökåsengropen. Antalet deltävlingar brukar landa på tiotalet på en höst, idag var det alltså den första. Tacknämligt hade vädret blivit lite höstlikt också så vi var skonade från badsugna Västeråsare.
Vi blev 9 stycken till start idag, jag räknar med fler och fler ju längre hösten går. Oavsett vad vet alla vad som gäller, 5 varv full gas, först över mållinjen ”vinner” och drar flesta poäng till sammandraget. Idag fick vi finbesök av MTB-junis supreme – Erik Åkesson. Karln har haft en finfin säsong och jag visste att han skulle bli svår att slå. Eftersom jag inte kände mig direkt pigg i kroppen så var min plan att försöka ta hans hjul så länge jag kunde, hur svårt kan det vara liksom? Inledningsvis var det hyfsat lätt till dess att Geiger svepte om efter stranden och fick för sig att dra upp farten och jag fifflade till det i den nya kurvan upp från stranden och luckan var ett faktum. Dessutom kom AK förbi och hade med sig nyfrälsta cross-junisen Jacob på hjul. Tänkte väl att vi skulle kunna vara en bra grupp att jaga ikapp Erik och Geiger. Den tanken fick jag glömma när jag såg att både Erik och Geiger på sina MTB:s cyklade uppför sandbacken och fick en ännu större lucka.
I sandbacken på varv två lyckades jag distansera AK och Jacob men var rätt chanslös med halvdåliga ben att jaga ikapp Geiger som nu tappat Erik i täten. Faktum var att AK och Jacob efter ett halvt varv satt på mitt hjul igen när vi gick ner i sanden och där körde AK sönder cykeln och hans dag var slut. Funderade lite hur jag skulle lägga upp det mot Jacob eftersom han är grym på MTB´n visste jag att hans kurvteknik var överlägsen min så till sist var beslutet lätt, lika bra att försöka köra ifrån honom.
Återstoden av varven blev i ingenmansland så att säga, avståndet till Geiger var för stort och luckan till Jacob ökade för varje tramptag. Tramptag som belv tyngre och tyngre ska sägas.
Kunde till sist efter fem varv stanna och plocka tillbaka lungorna där dom ska vara, alltså inte utanpå bröstkorgen. Trea var väl trevligt, framförallt som vanligt en skön stämning efteråt trots att alla kört för allt dom är värda.
Erik var väl så överlägsen att han passade på att göra sig till för Jonas kamera (tack för grymma bilder som vanligt Jonas) en sväng. Man måste ju älska en publikfriare liksom!
För egen del så var kroppen som sagt inte på topp (någe skit i kroppen ännu) och tekniken var undermålig dom första varven. Men man kan väl konstatera att 5 varv (40 minuter-isch) i tävlingsfart är nyttigt för uthålligheten.
Resten av dagen har väl varit lugn då jag hämtade hem en sjukling (Melker) så jag hann limma lite tubdäck och glutta på Vueltan. Imorgon blir det nya tag med jobb och sedan teknikträning i Gropen på kvällen, följt av möte om Groopencross. Det blir grejjor det. Nu soffan – stenhårt.
SWYZAK 
Jag cyklar INTE upp för backen, hur gärna jag än vill! =)
Tack för idag, det var kul som vanligt.
Nästa gång ska jag haka på så jag ser att det är sant… 😉
Skulle man inte kunna spraya en rand, halvvägs upp i backen, där alla kliver av och springer?
För rättvisans skull? Poängen är väl att det ska gynna dom tekniskt duktiga som kan cykla upp. Nu ger iofs MTB en viss fördel där.
För rättvisans skull ja. MTB är kanske lättare att hantera tekniskt, men är istället tyngre och inte lika styv.
Skulle tro att det går på ett ut i gropen. I sandbacken klart fördel MTB. Just därav skulle obligatorisk löpning där, vara ett roligt och utjämnande inslag.
Jo, fast å andra sidan hade vi Jacob som nästan cyklade uppför hela backen. Tror man göra det svårare genom att göra som på tävlingen att man inte får gå hur långt ut som helst på kanterna, det är där greppet finns på slutet.